Sitter inne i tryggt förvar och blickar med fasa ut över stora fallande snöflingor. Likt dyngsura disktrasor rasar de ner genom luften och fyller på det redan hårt packade snötäcket.
Nu är det mars. En mittimellan månad. Alldeles för tidigt för att kalla det vår, men ändå inte. Inom mig spirar en antydan till vår. En känsla liksom. Men bara så.
Vecka 9 betyder sportlov i Stockholmstrakten. I karavan färdas länets familjer i kombibilar med skidboxar på taken upp mot norrländska nejder och det ska bråkas, kräkas, sovas och tjatas från tusentals baksäten innan slutdestinationerna är nådda.
När vi åkte upp till Sälen för några veckor sedan var den första kräkan levererad redan i Rinkeby och frågorna om "vi inte var framme snart" började hagla innan vi passerat Forum Nacka.
Vi blir kvar i stan detta sportlov. Något museum lär det väl bli, kanske simhallen och en hel del tv-spelande skulle jag tro.
Detta sportlov, Gustafs första, lägger vi betoningen på "lov" och liksom harklar oss igenom ordet "sport".
"- Äähuum-lov"
Ja, så får det bli.
Låter skönt!! Vi tar också ett sådant "-äähum-lov" å det känns så skönt att inte va en i "åre-karavanen"!!
SvaraRaderaHa en skön vecka!1
(Förresten när börjar du jobba?)
Hilsn/Karro (Heras mamma:)