Semestern är slut, inte läsandet

Jag är en periodare.

Det kan gå månader utan att jag känner något som helst sug.  Ibland ger jag mig på det ändå, utan sug, vilket brukar resultera i ett dåligt samvete som ligger och samlar damm på nattduksbordet.

Läsning av böcker.

Finns det något härligare (eller, det är ju klart att det gör) än att vara så uppslukad av en bok så man längtar hem till den, man kan liksom inte läsa fort nog, trots att man vet och anar den tomhet och nästan sorg som uppstår när boken väl är utläst?

Denna sommar har jag nästan läst maniskt. Mestadels deckare, men en och annan så kallad klassiker har plöjts igenom, som sig bör på sommaren. Varje gång jag har börjat på en bok har min mani drivit mig till bokhandeln för att bunkra upp med fler. Tanken på att sitta och läsa en bok utan att veta vad jag ska sätta händer och tankar i härnäst har drivit mig ut för att proviantera.

En del böcker har varit bra, en del rent bedrövliga och så här på slutet av mitt läsarskov börjar jag faktiskt blanda ihop intrigerna.
Jag kan komma på mig själv mitt i läsningen med att undra var den där ynglingen "Danny Shaw" blev av, bara för att några minuter senare inse att han var ju med i den förra boken och dessutom strypt. Kommisarie Banks blandas i hop med Lynley och tillslut känner jag att jag är glad att jag iallafall vet att böckerna utspelar sig i England. Det gör nämligen alla.

Fjällbacka, Sandhamn och Gotland har jag betat av för länge sedan.

Mitt nuvarande stasch

Vecka 1

I dag är sista dagen på min första semestervecka.

Vädret har varit helt okej, men inte så där "ja, jävlar vilket sommar vi har fått".
Rätt mycket sol men även en vind som får oss att misstänka att någon vill blåsa bort oss här från ön. Men vi stannar, vi tänker inte låta oss viftas bort som en irriterande fluga på den Roslagska huden. Å nej...

Jag läser en hel del, jag gör gärna det på sommaren och så har det varit så länge jag kan minnas. Oavsett om jag jobbar eller inte så så läser jag mer. Och jag läser annat än vad jag normalt gör. Gamla, så kallade klassiker, blandat med sådant jag en gång läst och fastnat för. Nu senast Hjalmar Söderberg, nu håller jag på med Bengt Ohlsson och på mitt nattduksbord ligger William Golding och väntar med "Flugornas herre" som jag inte läst på tjugo år.

Stor-barnen leker på annat håll och Lilleman hålls med iPaden.

Tystnad. Det enda som hörs är vindens enträgna försök att flytta på naturen och flugornas surrande och studsande mot de stora fönstren.

Just nu njuter jag. Jag måste minnas detta.

Föräldraledighet, en antites

Jag är nu inne på min andra föräldraledighetsvecka. På måndag börjar jag jobba igen.

I bakgrunden ljuder G´s försök till melodi på munspel ackompanjerat av en Mario på speed från TV:n i A´s rum. Och hör där! Där välte Flaxen ut G´s Legolåda. Igen.

På pappret hade jag bilden klar för mig hur mina dagar med barnen skulle gestalta sig. Trivsamt umgänge med äppelkindade ungar som aldrig skulle göra vare sig en fluga eller varandra förnär. Och så jag; den rundhylta modern som med en ängels tålamod leende bara njöt av se barnens uppfinningsrika hyss.

Låt oss säga att bilden krackelerat ett aning.

Förra veckan inleddes med en förkylning som torde gå till historien som en av de mest snorproduktiva i mannaminne. Jag behövde inte ens snyta mig. Snoret kunde liknas vid Niagarafallen i både mängd och hastighet och de tussar som jag hade i näsborrarna där jag så raffinerat låg i TV-soffan fick ideligen bytas ut mot nya.

Men trots att jag aldrig trodde att flödet skulle sina, så gjorde det faktiskt det. Jag blev frisk.

Då blev Axel sjuk. Feber.

Och så ändrades vädret. Regn.

Tacka gud för Andys lekland i Sickla. För er som inte vet vad det är kan jag bäst beskriva det som ett gigantiskt hamsterhjul för aktiva och understimulerade barn. Och som ett vattenhål för "vara-ifred-utan-tjat en-jävla-sekund"-törstande föräldrar. Synd bara att boken jag hade med mig var så sugig.

"Strindbergs stjärna" av Jan Wallentin. Läs INTE!

Jag köpte boken på rea och jag vet inte vad jag trodde att det skulle vara. Alltså, den är så usel så det går bara inte läsa. Overklig? Ja visst, men det är inte det som suger. Jag älskar t ex John Ajvide Lindqvists böcker och de kan man ju knappast beteckna som dokumentära.  Nej, det handlar om allt: språket, helt orimliga personbeskrivningar, rena missar i handlingen och ja jag vet inte... Jag har som devis att alltid läsa ut en bok jag påbörjat, men det går inte. Jag kan inte.... Jag ska f-n elda upp fanskapet.

Nu börjar dock föräldraledigheten dra sig mot sitt slut och nästa vecka ska storgrabbarna vara med farmor och farfar på västkusten.

Själv ska jag vila upp mig på jobbet i fyra veckor innan semestern drar igång i slutet på juli.

Föräldraledighet; snacka om antites....

Det är Oksanens fel

Idag har jag varit trött. Förlamande trött. Som i amningens dagar.

Det är ca ett år sedan jag slutade amma nu. På många sätt kan jag sakna det, men på andra sätt; inte alls.

Nattens ständiga snuttande där man låg som en sugga på sidan alltmedans den lille kultingen mumsade sig stinn timmarna igenom. Dagarna förflöt som i en konstant bakrusdimma och hela ens känsloliv kontaminerades av den våtvarma tröttheten. Ögonlocken tyndes ner av hela pannans tyngd och anklarna bar så kraftiga imaginära tyngder att stegen hasades fram.

Allt bortförklarades med hänvisning till sömnbrist. Ständiga förkylningar, taskigt humör och den globala uppvärmningen.

"- Låt mig bara sova, så grejar jag det där... Tro mig, allt blir bra!"

Så idag har jag fått en flashback till trötthetens dagar.

Att ligga och läsa till 01:30 när klockan ringer klockan fem är väl kanske inte ett av mina smartare drag. Mina ögonblinkningar har idag fått ske med en extra kvickhet då jag märkte att varje gång jag stängde ögonen så försvann jag bort en smula och jag har fått hålla mig på språng hela dagen på jobbet för att inte somna lutandes mot en vägg eller en intet ont anande patient.

Men vad var det då för bok som tvingade mig att fortsätta läsningen genom mina offrade skönhetssömns-timmar?

Jo, Sofi Oksanens "Utrensning". Om ni inte läst den; gör det!

Nu går jag och lägger mig. G´natt!

Sofi Oksanen