Ett år

Igår var det två veckor kvar till jag ska börja jobba.

Vad har det här året tagit vägen?, undrar jag i mitt stilla sinne.

Jag kommer ihåg hur jag, stor som ett hus, sicksackade mellan isfläckarna precis som nu. Jag minns foglossningen, förvärkarna och hur jag hatade de urtvättade mammakläderna som verkligen sjöng på sin sista vers.

Efter dygn av tveksamma förvärkar åkte jag in till förlossningen och bad på mina ömma knän om att de skulle ta hål på mina hinnor.

Av någon slags kollegial medkänsla förmåddes en barnmorska att gå mina önskningar till mötes och efter en våg av fostervatten kom till slut lill-Flaxen.

Om några veckor är det ett år sen. Jag vet det, men jag kan inte förstå det. Det var ju alldeles nyss. I förrgår, typ.