Visar inlägg med etikett Resor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Resor. Visa alla inlägg
söndag 11 augusti 2019
Mitt sätt att se saken
I höst sticker Greta till de amerikanska kontinenterna för att på plats kunna manifestera sin position som klimatkrisens galjonsfigur. Övriga deltagare till de olika konferenserna flyger förstås och merparten dessutom i egna eller chartrade privatplan.
För detta hånas nu Greta. Så klart.
Greta provocerar. Av någon anledning i första hand av högermänniskor och i synnerhet Sverigedemokrater, vad det verkar. Företrädesvis medelålders män, samma män som av egenmäktigt införskaffad hävd och rätt minsann tänker grilla trots grillförbud, ej tar bort snön från biltaket och parkerar lite hur som helst då de minsann betalar skatt. Ja, ni vet precis vilka jag menar.
Jag känner inte Greta, förstås, men jag är övertygad om att även hon inser (hon är ju faktiskt jäkligt smart har jag läst) att alla INTE kan ta segelbåt till Amerikatt osv. Men hon, som ändå initierade fredagsstrejkerna som kom att bli ett världsomspännande nätverk, är ett lysande exempel på att marknadsföra ett problem.
Vi kan inte flyga 2-3 ggr om året bara för att vi behöver sol och miljöombyte.
Varför fortsätter då en del att leva som det vore 1999?
Nr 1: Flygandet:
Charter på sommaren till medelhavet, Asien på vintern, en liten tur till alperna och kanske en weekend i London med tjejerna. Mysigt.
Och ursäkterna?
Flygen går ju ändå? Ja, för att ni envisas med att köpa biljetterna.
Men den och den flyger ju? Ja, för att de är dumma i huvudet. Börja med dig själv.
Men alltså jag behöver verkligen solen? Buhu. Flytta dit då...
Vi behöver återgå till att se resande så som det en gång var. Efterlängtat, sällan förekommande och i så långt det går utan flyg.
Nr 2: Köttätandet:
Samtliga klimatforskare är rörande överens om att köttindustrin idag är en större bov än flygandet gällande växthusgaser. Världen kan inte se på när regnskogen skövlas för att ge jordbruksmarker till att odla sojaprodukter till den enorma köttindustrin världen över. Det går inte.
Själv blev jag vegetarian av etiska skäl då jag som storstadsbo är tämligen utlämnad till att handla kött producerat i rena köttfabriker (ja även ekologiskt svenskt kött går bort för mig). Ni som jagar eller föder upp egna djur som slaktas på gården, fine, det kan jag verkligen acceptera. Dock ej äta, då jag numer ej klarar av att känna lukten av vare sig kött eller rå kyckling.
Även här tror jag att vi behöver återgå till hur man åt kött förr i tiden. Dvs ibland, sällan och dessutom lära sig att äta allt på djuret. Lever, njure, penis, hjärna. Ni kan få min del också. Varsågoda.
Och är ni sugna på vilt har jag ett tiotal rådjur på min tomt, just help yourself....
Nr 3:
Användandet av fossila bränslen måste minskas ner till noll. Och minskningen måste börja NU.
Men hur ska detta gå till? Inte vet jag.
Att köra elbil i Europa där den mesta elen fortfarande tillverkas av kolkraftverk är ju knappast en hållbar lösning. Här i Sverige kan man köpa grön el så här borde det ju funka i större utsträckning.
Men för oss miljöbovar som harvar runt med hästsläp på vägarna finns dessvärre idag bara en enda bilmodell som klarar ett normalstort hästsläp, nämligen Teslas största värstingmodell. Ska skriva till en miljöpartist och höra om man kan få ett Teslabidrag. Elcykel gick ju bra. Ett tag.
Men Greta då? Ja, hon lämnar nog inte många klimatavtryck här på jorden. Hon är 16 år och ser världen i svart och vitt.
Så som en sann revolutionär bör göra.
Och kanske är hon liksom där för oss att jämföra oss med.
Vi ska inte jämföra oss med Trump, Blondinbella eller grannarna som åker till Thailand varje år.
Att tänka till innan vi handlar, "What would Greta do"?
tisdag 17 juli 2012
måndag 14 november 2011
Jag lever!
Har varit på Ålands-kryssning i helgen. Detta framkommer nog som en chock för många i min bekantskapskrets då jag högtidligen, vid ett flertal tillfällen, högljutt deklarerat att jag "minsann aldrig någonsin skulle sätta min fot på en sådan dödsfälla tillika white-trash-jolle".
Men se, det gjorde jag visst. Grupptryck är ej att förakta.
Tänker återkomma lite mer till denna resa vid ett senare tillfälle, när glädjen över det faktum att jag fortfarande lever har övergått i ett mer sansat konstaterande.
Så mycket kan jag iallafall säga att det var kul, riktigt kul. Även om det mer handlade om det medhavda sällskapet och inte den övriga pöbeln som smyckade farkosten med sina packade kroppar.
Som sagt; jag återkommer....
Men se, det gjorde jag visst. Grupptryck är ej att förakta.
Tänker återkomma lite mer till denna resa vid ett senare tillfälle, när glädjen över det faktum att jag fortfarande lever har övergått i ett mer sansat konstaterande.
Så mycket kan jag iallafall säga att det var kul, riktigt kul. Även om det mer handlade om det medhavda sällskapet och inte den övriga pöbeln som smyckade farkosten med sina packade kroppar.
| Moi et le F |
![]() |
| Moi et la Regina |
måndag 4 april 2011
Vive la France
Så var man då hemkommen från den franska huvudstaden med värk i såväl ben som plånbok. Vi har gått och gått. Fikat och gått igen. Shoppettishoppat och gått igen. Och gått igen.
Det är en fantastiskt vacker stad med sin gamla arkitektur och mörkhåriga pojkar. Man fattar ju liksom att våren gärna stannar här ett tag innan den så sakteliga kryper upp mot våra domäner.
Visste ni förresten att ryssarna är de nya tyskarna? Jag märkte det redan i Milano i höstas men tänkte då att det kanske just var Milano som drog så hårt i de hårt parfymerade och mejkade östborna. Men se; det är tydligen hela europa som drar för överallt hördes deras förr så ovanligt turistförekommande språk. "Spasiba, Privjet" osv. Överallt.
Jag läste ryska ett år på gymnasiet och jag vill minnas att det var rätt så kul. Alfabetet sitter kvar och en och annan användbar strof.
Великий Красной Армии = Den fantastiska röda armén.
товарищ = Kamrat.
Kan vara bra att kunna. Som ni förstår så var det ju ett tag sedan gymnasietiden. Pre-Glasnost eller до гласности, som vi språkligt begåvade skulle uttrycka det.
Macaroner på La Durée. Check.
Tokdyr shopping. Check.
Versailles. Check.Louvren. Check.
Röd vin. Check.
Ont i benen. Check.
Le Lovre |
![]() |
| Versailles |
![]() |
| Paus |
| Vid Seine |
![]() |
| Mamsen utanför La Durée |
![]() |
| Middagsdags |
![]() |
| Behövs verkligen bildtext här? |
Till er som vill ha prisuppgifter säger jag bara:
- GLÖM DET!!!
tisdag 15 mars 2011
Fetich-frossa
Om några veckor åker jag och kära mor till Paris för att övertala våren att utöka sina domäner åt lite nordligare breddgrader. Det och bara därför kan tyckas vara skäl nog för att förära staden ett besök, men vi hade nog funderingar på att hinna med ett och annat också.
Jag är ju macaroon-fetichist så Ladurée måste ju givetvis få servera oss en kopp kaffe och ett femtontal av sina famösa uppfinningar.
Sedan måste vi väl halka igenom Louvren, då mamsen inte har fått se kvinnan med det Carola-omsjungna leendet in real life än.
Sedan blir det väl lite shopping på Louis Vuitton, Dior och Hermes.
Ja. Eller hur....?
Väldans trevligt kommer vi nog få hur som haver, mor min och jag.
Jag är ju macaroon-fetichist så Ladurée måste ju givetvis få servera oss en kopp kaffe och ett femtontal av sina famösa uppfinningar.
Sedan måste vi väl halka igenom Louvren, då mamsen inte har fått se kvinnan med det Carola-omsjungna leendet in real life än.
Versailles vore lite lattjolajban att få se, dels för att jag aldrig varit där och dels för att jag inte bara håller macrooner som fetich utan dessutom hela 1700-talet.
Ja. Eller hur....?
Väldans trevligt kommer vi nog få hur som haver, mor min och jag.
lördag 4 december 2010
Nästa tåg ankommer om: ...fem månader
Med vintern kommer skriverierna om inställda avgångar, fastfrusna tåg och strömlösa räls. SJ tycks ha tagit talesättet "All publicitet är BRA publicitet" till helt nya höjder. Vinter efter vinter kör de med samma koncept.
"Yepp! Nu är alla tåg inställda i Skåne. High five på det, Herr Generaldirektör!"
Ett talesätt som däremot inte är lika gångbart i Sverige under vinterhalvåret är "Det går som på räls", med andemeningen att allt löper på bekymmersfritt. Det uttrycket känns snarast som ironi. Ja, som ett slags epitet på något som är helt åt skogen.
"Hur gick det för Sossarna i valet, nu igen?"
"-Jamen , minns du inte det? Det gick ju som på räls!"
Vi får väl hoppas, framåt maj, att SJ åter är "på spåret" igen. Lycka till!
"Yepp! Nu är alla tåg inställda i Skåne. High five på det, Herr Generaldirektör!"
Ett talesätt som däremot inte är lika gångbart i Sverige under vinterhalvåret är "Det går som på räls", med andemeningen att allt löper på bekymmersfritt. Det uttrycket känns snarast som ironi. Ja, som ett slags epitet på något som är helt åt skogen.
"Hur gick det för Sossarna i valet, nu igen?"
"-Jamen , minns du inte det? Det gick ju som på räls!"
Vi får väl hoppas, framåt maj, att SJ åter är "på spåret" igen. Lycka till!
tisdag 16 november 2010
På klassisk mark
La Scala i Milano.
Klassisk mark för en operaälskare. Tyvärr fanns inga biljetter kvar när i var där, men nästa gång....
Jag köpte iallafall ett fantastiskt originalfoto på Maria Callas in action som Medea on stage. Alltid något...
Här kommer lite guldkorns-Malena. Som plåster på mitt snuvade hjärta. Lyss och njut!
måndag 15 november 2010
Hemma igen
Så var vi då hemma igen efter en helg i Milano. Det har varit helt underbart med massor av god mat, fantastiska viner och totalt onödig shopping.
Bílden nedan är tagen på restaurangen Bagutta på Via Bagutta, ett supermysigt litet hak med en historia som konstnärs- och författartillhåll, vilket verkligen kunde kännas i atmosfären. (Tack snälla Li för tipset!)
En del av skörden...
måndag 25 oktober 2010
Dags att bereda plats
Sitter med en kopp kaffe och samlar krafter inför dagens planer.
Jag tänkte rensa ur min garderob idag. Kläder som gråtande hänger med dammiga axlar ska helt oempatiskt läggas i svart sopsäck och lämnas till insamling.
Jajemän. Det ska beredas väg för nytt, fräscht och svindyrt. Jag och maken ska till Milano om ett par veckor och då måste jag ha bäddat klart för mina nya älsklingar.
Mmmm, eller hur?
Jag minns när vi var i Rom för några år sedan och vi gick runt på Via Del Corso och plingade på på såväl Prada som Versace. Jag minns speciellt när vi på spelat världsvant sätt blev insläppta hos Dolce Gabbana, bjöds på skumpa och tio expediter genast började ta på mig och springa runt som mössen hos Askungen och börja leta bland de exklusiva plaggen för att finna någon till just min lekamen.
"-Ahh, this dress will look wondwul on you. You must try it on!"
Kvinnan höll i en svart slimmad hellång skapelse med gnistrande stenar kring den djupa urringningen. Hennes entusiastiska blick talade ett väldigt övertygande språk och efter en blick på maken så tog jag tag i galgen och skred in i den exklusiva provhytten.
Och tro fan hon hade rätt. Tyget föll som ett svart vattenfall över kroppen på ett extremt smickrande sätt och uringningen var som målad över min barm. Helt perfekt. Redo för vilken Oscarsgala som helst.
Tankarna for genom huvudet. En gång i livet. Bara en gång i livet. Klänningen saknade prislapp. Jag kalkylerade för mig själv:
"-Vad kan den kosta? 15.000 kanske. Ja, 20.000 kanske. Men vadå? Den är ju klassisk och kan gå i arv..."
Maken såg på mig med imponerad beundran. De små sjungande Askunge-mössen likaså.
"How much is it?", fick jag tillslut ur mina narcissistiska läppar.
"-20.000, svarade den tjockaste av mössen (Jack eller Gus?).
Mitt leende stelnade till en grimas när det sakta gick upp för mig att hon pratade Euro, medan mina kalkyler inbegrepp den svenska valutan.
Sådär stod jag. I klädd en designerklänning värd ca 200.000 pix, med tio inställsamt leende dräktbeklädda dansmöss plus en likblek make stirrande på mig.
Hur jag fick av mig klänningen minns jag inte. Inte heller vad vi sa eller hur vi tog oss ur butiken.
Vad jag vet är att Via Del Corso nu mer går under epitetet Via Dolorosa i min tankevärld. Smärtans väg.
I Milano testar vi nog några andra butiker. H&M kanske?
Jag tänkte rensa ur min garderob idag. Kläder som gråtande hänger med dammiga axlar ska helt oempatiskt läggas i svart sopsäck och lämnas till insamling.
Jajemän. Det ska beredas väg för nytt, fräscht och svindyrt. Jag och maken ska till Milano om ett par veckor och då måste jag ha bäddat klart för mina nya älsklingar.
Mmmm, eller hur?
Jag minns när vi var i Rom för några år sedan och vi gick runt på Via Del Corso och plingade på på såväl Prada som Versace. Jag minns speciellt när vi på spelat världsvant sätt blev insläppta hos Dolce Gabbana, bjöds på skumpa och tio expediter genast började ta på mig och springa runt som mössen hos Askungen och börja leta bland de exklusiva plaggen för att finna någon till just min lekamen.
"-Ahh, this dress will look wondwul on you. You must try it on!"
Kvinnan höll i en svart slimmad hellång skapelse med gnistrande stenar kring den djupa urringningen. Hennes entusiastiska blick talade ett väldigt övertygande språk och efter en blick på maken så tog jag tag i galgen och skred in i den exklusiva provhytten.
Och tro fan hon hade rätt. Tyget föll som ett svart vattenfall över kroppen på ett extremt smickrande sätt och uringningen var som målad över min barm. Helt perfekt. Redo för vilken Oscarsgala som helst.
Tankarna for genom huvudet. En gång i livet. Bara en gång i livet. Klänningen saknade prislapp. Jag kalkylerade för mig själv:
"-Vad kan den kosta? 15.000 kanske. Ja, 20.000 kanske. Men vadå? Den är ju klassisk och kan gå i arv..."
Maken såg på mig med imponerad beundran. De små sjungande Askunge-mössen likaså.
"How much is it?", fick jag tillslut ur mina narcissistiska läppar.
"-20.000, svarade den tjockaste av mössen (Jack eller Gus?).
Mitt leende stelnade till en grimas när det sakta gick upp för mig att hon pratade Euro, medan mina kalkyler inbegrepp den svenska valutan.
Sådär stod jag. I klädd en designerklänning värd ca 200.000 pix, med tio inställsamt leende dräktbeklädda dansmöss plus en likblek make stirrande på mig.
Hur jag fick av mig klänningen minns jag inte. Inte heller vad vi sa eller hur vi tog oss ur butiken.
Vad jag vet är att Via Del Corso nu mer går under epitetet Via Dolorosa i min tankevärld. Smärtans väg.
I Milano testar vi nog några andra butiker. H&M kanske?
Jag och maken på Via Dolorosa?
onsdag 13 oktober 2010
Jag anade detta
Sverige förlorade mot Holland i går i EM-kvalet.
Ett Sverige som inte kvalade in till VM i somras mot det lag som kom tvåa i samma turnering. En del tycks vara i chock och deklarera krav på förbundskaptenens avgång. Men inte jag. Icke.
Alltså.
Redan vid laguppställningen då nationalsången ljöd ur de knastriga högtalarna började jag ana oråd.
Zer han inte lite zliten ut, våran Zlatan?
Pizzorna tycks vara goda i Milano. Det återstår förövrigt att se, då jag och maken drar dit om några veckor. Någon måste ju ta ett snack med den där killen, liksom.
torsdag 30 september 2010
Dags för ny Mindset?
Jaha ja.
Här sitter jag nu i en flagande hudkostym och laddar mentalt för att ratta iväg till jobbet. Semesterlunken drar sina sista släpande steg mot den ofrånkomliga vardagen. Så på med landstingspyjamasen och de foträta skorna bara. Att det kändes som det var igår jag låste in uniformen med ett lättjefullt trallande över mina läppar är bara att supa in. Som jag tidigare konstaterat; tid är ett tämligen relativt begrepp.
Lite peppande hejarop vore helt på sin plats. Några plakat med texten "Go Karin!" ut med 222:an kanske? Några slalomtävlingsinspirerade "App app app app!" på promenaden genom kulverten mot omklädningsrummet? Någon? Inte det, nä.....
Allt ska man behöva göra själv! Som att boka nästa semesterresa till exempel.
App app app app app app app!!!
Här sitter jag nu i en flagande hudkostym och laddar mentalt för att ratta iväg till jobbet. Semesterlunken drar sina sista släpande steg mot den ofrånkomliga vardagen. Så på med landstingspyjamasen och de foträta skorna bara. Att det kändes som det var igår jag låste in uniformen med ett lättjefullt trallande över mina läppar är bara att supa in. Som jag tidigare konstaterat; tid är ett tämligen relativt begrepp.
Lite peppande hejarop vore helt på sin plats. Några plakat med texten "Go Karin!" ut med 222:an kanske? Några slalomtävlingsinspirerade "App app app app!" på promenaden genom kulverten mot omklädningsrummet? Någon? Inte det, nä.....
Allt ska man behöva göra själv! Som att boka nästa semesterresa till exempel.
App app app app app app app!!!
onsdag 29 september 2010
Veckan som gått
Så var man då hemma igen.
Otroligt vad fort en vecka kan gå. Det är något skumt det där med tiden, hur olika fort den kan gå. Visst rasar väl sommarmånaderna på i ett helt annat tempo är månaderna november till mars. Okej, julen har en tendens att vara överstökad på en kvart men i övrigt. Enligt almanackan är det 30 dagar i november, men alla vet ju att det egentligen inte är mindre än 67 dagar i den månaden. Vissa år ända upp till 80.
Vi har iallafall haft en helt underbar semester.
Vi har vistats i barnvänliga miljöer.
Levt med en mer aktiv och hälsosam livsstil.
Otroligt vad fort en vecka kan gå. Det är något skumt det där med tiden, hur olika fort den kan gå. Visst rasar väl sommarmånaderna på i ett helt annat tempo är månaderna november till mars. Okej, julen har en tendens att vara överstökad på en kvart men i övrigt. Enligt almanackan är det 30 dagar i november, men alla vet ju att det egentligen inte är mindre än 67 dagar i den månaden. Vissa år ända upp till 80.
Vi har iallafall haft en helt underbar semester.
Vi har vistats i barnvänliga miljöer.
Ätit på flådiga restauranger....
..... där barnen har testat en massa nya maträtter.
Själv har jag utvecklat mina frukostvanor åt ett mer hälsosamt håll.
Kort sagt: En riktig toppensemester!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






























