Herregud.
Inte bara dateringen i det senaste inlägget talar för hur länge sedan jag var här inne och skrev.
Årtalet är väl det lilla i sammanhanget.
Nä, det är på bilderna man inser hur fort tiden går och hur livet liksom rasar på i ett tempo som får en att hisna.
Barnen...
10 på Yngste idag, 14 på Mellan om bara några veckor och konstigast av allt; Stor fyller 16 i augusti.
Min lille Stor. Och till hösten blir det gymnasium för honom med allt vad det innebär.
Om två år är det TRETTIO år sedan jag tog studenten....
Min intention är iallafall att börja skriva här inne igen så smått.
Jag har försökt så många gånger att skriva dagbok, säkert ett tjugotal gånger genom åren, men det håller aldrig. Kanske är det för att jag, även om jag skriver enbart för min egen skull, ändå är en liten excentriker och vill ha en liten publik för mina funderingar. Jag tror, lite pinsamt nog, att det faktiskt kan vara så. Lite som tänket med, "det är ju ingen idé att ta livet av sig om man inte får höra talen på begravningen efteråt" liksom.
Kanske.
Vi får väl se om jag ka uppbringa lite tankekraft och tid denna gång...
I´ll make it a try.....
Visar inlägg med etikett Barnen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Barnen. Visa alla inlägg
måndag 15 april 2019
söndag 21 juli 2013
Semestern är slut, inte sommaren
I dag är den sista dagen....
Semestern kom och gick som en avlöning och nu sitter jag här pank som en kyrkråtta.
Eller inte riktigt. Jag sitter som en bankdirektör med en väntande bonus i form av en Turkietsemester i september på fickan.
Så jag klagar inte.
Inte alls faktiskt.
Jag har haft sol i stort sett vareviga dag under samtliga veckor och känner mig, gud förbjude, rätt så less på att bada och lalla omkring. Framförallt är jag överj-vligt less på allt vad matlagning heter, grillat i synnerhet.
Jag känner mig så ofattbart otacksam över att tiotals liter med jordgubbar har fått förmultna i landet, att jag låter barnen spela TV-spel inne i sina överhettade sovrum och att jag de facto sitter här inne och skriver, inte ute på vår vackra altan under klarblå himmel och fågelkvitter.
Men jag är less. Eller som jag väljer att se det; nöjd.
Jag har farit runt och hälsat på släkt, ridit, varit på landet, badat, fiskat, gått på grund med båten, grillat upp en mindre koflock, bränt axlar, plockat fästingar från djur och barn, gjort jordgubbssaft och sylt, räddat smådjur från Frasses käftar, varit på loppisar, köpt konst, läst 300 deckare, fullkomligt vänt på dygnet och ömsom bråkat ömsom gosat med mina barn.
Men nu räcker det.
I morgon ringer telefonens alarmklocka klockan 05:20 och trots att jag vet att jag då, i den sekunden, kommer att vilja dementera allt det jag nu skrivit så vet jag att det kommer att bli skönt att börja jobba igen.
Trots katastroflarm i pressen om överbeläggningar och personalbrist så vet jag att det kommer att bli bra. Jag behöver ju i allafall inte koka makaroner. Bara en sån sak.....
Men kom ihåg en sak: Semestern är slut, inte sommaren.
Semestern kom och gick som en avlöning och nu sitter jag här pank som en kyrkråtta.
Eller inte riktigt. Jag sitter som en bankdirektör med en väntande bonus i form av en Turkietsemester i september på fickan.
Så jag klagar inte.
Inte alls faktiskt.
Jag har haft sol i stort sett vareviga dag under samtliga veckor och känner mig, gud förbjude, rätt så less på att bada och lalla omkring. Framförallt är jag överj-vligt less på allt vad matlagning heter, grillat i synnerhet.
Jag känner mig så ofattbart otacksam över att tiotals liter med jordgubbar har fått förmultna i landet, att jag låter barnen spela TV-spel inne i sina överhettade sovrum och att jag de facto sitter här inne och skriver, inte ute på vår vackra altan under klarblå himmel och fågelkvitter.
Men jag är less. Eller som jag väljer att se det; nöjd.
Jag har farit runt och hälsat på släkt, ridit, varit på landet, badat, fiskat, gått på grund med båten, grillat upp en mindre koflock, bränt axlar, plockat fästingar från djur och barn, gjort jordgubbssaft och sylt, räddat smådjur från Frasses käftar, varit på loppisar, köpt konst, läst 300 deckare, fullkomligt vänt på dygnet och ömsom bråkat ömsom gosat med mina barn.
Men nu räcker det.
I morgon ringer telefonens alarmklocka klockan 05:20 och trots att jag vet att jag då, i den sekunden, kommer att vilja dementera allt det jag nu skrivit så vet jag att det kommer att bli skönt att börja jobba igen.
Trots katastroflarm i pressen om överbeläggningar och personalbrist så vet jag att det kommer att bli bra. Jag behöver ju i allafall inte koka makaroner. Bara en sån sak.....
Men kom ihåg en sak: Semestern är slut, inte sommaren.
Lite semesterbilder:
torsdag 27 juni 2013
Sommarlov
Så var sommaren här med lediga barn och fästingbeprydda husdjur.
Trots min numera gedigna medelålder, är det som att jag år efter år målar upp sommaren som ett Eldorado, ett himmelrike av sol, tålamod och luncher som lagar sig själva.
På vintern, när snön är som allra blötast, känns minnesbilderna från den gångna sommaren som små rosa moln av jordgubbsdoftande dagar i en solstol under gassande sol. Helt utan tillstymmelse till insekter eller bråkande barn.
Men nu är vi här igen.
Myggbetten konkurrerar ut musklerna på mina överarmar och ryggen rodnar av min nonchalans gentemot alla cancerlarm.
Barnen bråkar om vem som bråkade först och vem som bråkade mest. Och om vad som det egentligen bråkades om. Och varför....
Kläder byts åtta gånger om dagen och överallt ligger urhoppade kalsonger, vattenpistolsneddränkta t-shirts, en miljarrrrrd sandaler och pinnar från smygätna glassar.
Och all mat. Kan inte någon uppfinna något slags torrfoder för barn. Något som alla gillar. Ett foder, liknande de som finns för hundar och katter, som man kanske blöter upp med lite vatten och kan intas som såväl lunch och middag. I vår familj finns det ju i och för sig egentligen redan och det stavas makaroner. Gladast blir barnen om mackisarna serveras helt utan tillbehör såsom korv eller dylikt. Smidigt? Jajamensan. Näringsrikt? ........!
Men herre gud, vad jag gnäller....
Jag misstänker att nog sommaren egentligen faktiskt är sådär härlig som vi under vinterhalvåret minns den.
Trots min numera gedigna medelålder, är det som att jag år efter år målar upp sommaren som ett Eldorado, ett himmelrike av sol, tålamod och luncher som lagar sig själva.
På vintern, när snön är som allra blötast, känns minnesbilderna från den gångna sommaren som små rosa moln av jordgubbsdoftande dagar i en solstol under gassande sol. Helt utan tillstymmelse till insekter eller bråkande barn.
Men nu är vi här igen.
Myggbetten konkurrerar ut musklerna på mina överarmar och ryggen rodnar av min nonchalans gentemot alla cancerlarm.
Barnen bråkar om vem som bråkade först och vem som bråkade mest. Och om vad som det egentligen bråkades om. Och varför....
Kläder byts åtta gånger om dagen och överallt ligger urhoppade kalsonger, vattenpistolsneddränkta t-shirts, en miljarrrrrd sandaler och pinnar från smygätna glassar.
Och all mat. Kan inte någon uppfinna något slags torrfoder för barn. Något som alla gillar. Ett foder, liknande de som finns för hundar och katter, som man kanske blöter upp med lite vatten och kan intas som såväl lunch och middag. I vår familj finns det ju i och för sig egentligen redan och det stavas makaroner. Gladast blir barnen om mackisarna serveras helt utan tillbehör såsom korv eller dylikt. Smidigt? Jajamensan. Näringsrikt? ........!
 |
| Dagens lunch på lokala pizzahaket |
*faceslap*
Jag misstänker att nog sommaren egentligen faktiskt är sådär härlig som vi under vinterhalvåret minns den.
Problemet är att vi (läs jag) har så svårt med det där att leva i nuet. Ja, ni vet det där snacket om mindfullness och carpe diem och allt annat klychigt som finns att läsa om och hänga på väggen. Men om man bortser från hur löjligt det faktiskt låter så stämmer det faktiskt en hel del. Ibland känns det som att vår nutid upptas av minnen och planer.
Hemligheten är att tagga ner, att inse att man klivit ur sin landstingspyjamas och att det faktiskt inte gör något att tvätten råkade bli dyngsur i den där regnskuren. Att låta barnen rumla om och äta vilken skit de än föredrar.
 |
| Boo-badet |
”Människan offrar sin hälsa för att tjäna pengar.
Sen offrar han sina pengar för att få tillbaka hälsan.
Därefter oroar han sig för framtiden så att han inte kan njuta av nuet;
resultatet blir att han varken lever i nuet eller framtiden;
han lever som att han aldrig kommer dö;
sen dör han utan att verkligen ha levt. ”
Sen offrar han sina pengar för att få tillbaka hälsan.
Därefter oroar han sig för framtiden så att han inte kan njuta av nuet;
resultatet blir att han varken lever i nuet eller framtiden;
han lever som att han aldrig kommer dö;
sen dör han utan att verkligen ha levt. ”
- Dalai Lama
fredag 7 december 2012
Bajsnödiga dagisföräldrar
Få saker gör mig så "kliar på hela kroppen men kommer inte åt-irriterad" som prettoföräldrar. Föräldrar som lever upp de få tillfällen varje termin då det vankas föräldramöten, ett i deras ögon förstklassigt forum att få brösta upp sina surdegskletiga muskler och trycka ner andra föräldrar med snack om heteronormatism och smygrasismen i att det bara förekommer vita dockor i dockhörnan.
Jag fick ett mejl från föräldrarådet igår. Den lilla engagerade skaran hade nu beslutat om att det ej skall serveras julmust på den traditionella jullunchen för de små. För att det är "onödigt att ge barnet något med socker".
Jag orkar inte.
Om det serveras ett, eller max två, glas med den traditionsenliga drycken innebär detta ju inte med någon som helst automatik att barnen kommer att bli socker-junkies. Eller?
Jag orkar inte.
Vad har folk för syn på sina dagis egentligen? Är det där våra små barn skall formas till individer med sunda värderingar, är det där de skall programmeras till att bli vuxna människor med hälsosamt leverne? Eller är det inte så, egentligen, att det faktiskt är vi FÖRÄLDRAR som har ansvar för våra barns uppfostran?
Jag skulle inte säga ett knyst om saken om det vore så att kocken varje dag åkte och köpte lunchen på Donkens drive thru istället för att laga den hemlagade och av barnen mycket omtyckta mat som han gör idag. Eller om fruktstunden byttes ut mot Risi Frutti och mellisen bestod av chips och Cola.
Men så är det ju inte. Max två glas julmust per år. Det är det som upprör föräldrarna.
Det är nog f-n bäst att jag går med i det där föräldrarådet och skakar om lite och bringar lite balans i eländet.
Annars kanske barnen åker på en LCHF-Raw food-jullunch nästa år.
Jag fick ett mejl från föräldrarådet igår. Den lilla engagerade skaran hade nu beslutat om att det ej skall serveras julmust på den traditionella jullunchen för de små. För att det är "onödigt att ge barnet något med socker".
Jag orkar inte.
Om det serveras ett, eller max två, glas med den traditionsenliga drycken innebär detta ju inte med någon som helst automatik att barnen kommer att bli socker-junkies. Eller?
Jag orkar inte.
Vad har folk för syn på sina dagis egentligen? Är det där våra små barn skall formas till individer med sunda värderingar, är det där de skall programmeras till att bli vuxna människor med hälsosamt leverne? Eller är det inte så, egentligen, att det faktiskt är vi FÖRÄLDRAR som har ansvar för våra barns uppfostran?
Jag skulle inte säga ett knyst om saken om det vore så att kocken varje dag åkte och köpte lunchen på Donkens drive thru istället för att laga den hemlagade och av barnen mycket omtyckta mat som han gör idag. Eller om fruktstunden byttes ut mot Risi Frutti och mellisen bestod av chips och Cola.
Men så är det ju inte. Max två glas julmust per år. Det är det som upprör föräldrarna.
Det är nog f-n bäst att jag går med i det där föräldrarådet och skakar om lite och bringar lite balans i eländet.
Annars kanske barnen åker på en LCHF-Raw food-jullunch nästa år.
lördag 3 november 2012
Landningsbana
Herregud vilken ljudnivå det är här inne.
Jag hade en naiv tanke om att bor man bara större så kan barnen väsnas på sitt håll och jag kan sitta med mina tankar någon annanstans. Så naivt.
Men visst skulle det kunna vara så.
Barnen inne på sina rum lekandes med klippdockor och mjuka djur och annat sådant som jag tror att sådana där tysta barn brukar leka med. Eller kanske ljudlösa charader där gissningarna skrivs upp på lappar som efter avslutat mim samlas in och rättas.
Varför mina barn nu helt plötsligt skulle börja hänge sig åt den sortens lekar bara för att vi flyttat några kilometer till ett lite större hus, vet jag inte. Jag kände bara att; sen blir det bättre....
För tillfället leker alla tre barnen flygplan. Alla tre har olika flygplansmodeller med olika ljudeffekter. Uppenbarligen innebär ett högljutt plan en bättre plan då samtliga killar drar upp sina motorer med flera decibel för varje flygtur. G´s bästa plan heter Tigern och Flabbens kallas tydligen Eldvrålet. Detta torde ju säga allt.
Den utökade golvytan har egentligen bara inneburit en enda sak.
Mer plats att fara runt på och bredare och längre startbanor kräver ju följaktligen större flygplan. Tänk Herkules.
Jag hade en naiv tanke om att bor man bara större så kan barnen väsnas på sitt håll och jag kan sitta med mina tankar någon annanstans. Så naivt.
Men visst skulle det kunna vara så.
Barnen inne på sina rum lekandes med klippdockor och mjuka djur och annat sådant som jag tror att sådana där tysta barn brukar leka med. Eller kanske ljudlösa charader där gissningarna skrivs upp på lappar som efter avslutat mim samlas in och rättas.
Varför mina barn nu helt plötsligt skulle börja hänge sig åt den sortens lekar bara för att vi flyttat några kilometer till ett lite större hus, vet jag inte. Jag kände bara att; sen blir det bättre....
För tillfället leker alla tre barnen flygplan. Alla tre har olika flygplansmodeller med olika ljudeffekter. Uppenbarligen innebär ett högljutt plan en bättre plan då samtliga killar drar upp sina motorer med flera decibel för varje flygtur. G´s bästa plan heter Tigern och Flabbens kallas tydligen Eldvrålet. Detta torde ju säga allt.
Den utökade golvytan har egentligen bara inneburit en enda sak.
Mer plats att fara runt på och bredare och längre startbanor kräver ju följaktligen större flygplan. Tänk Herkules.
tisdag 16 oktober 2012
Bromsa!
Ja. Hej igen då.
Livet rullar på med varje hålrum fyllt av något viktigt eller mindre viktigt. Dagarna jobbas igenom, endera på arbetet eller på hemmaplan.
Tick tack tick tack. Klockan går. Dagarna sveps igenom och vips var det höst och snart är det jul.
Vissa av träden har kommit så långt i sin höstekipering att de till och hunnit slänga av sig sina kläder och står redo för att möta vintern spritt språngande.
Själv ligger jag efter. Bristen på värme i somras (jag skyller på den) gör att jag varken fysiskt eller psykiskt har lämnat sensommaren och trots att jag både går klädd i tjock jacka och nyinköpta fodrade jodpuhrs kröks jag ihop som en mask när jag kommer ut i den friska luften.
Det var lättare när man var barn.
Grabbarna är helt inne på höst med allt vad det innebär såsom Halloween, höstmarknader, påbörjade julpyssel och julklappar i slöjden.
För varje år som läggs på känns det som det bara går fortare och fortare.
Glad påsksommar och god julår!
Livet rullar på med varje hålrum fyllt av något viktigt eller mindre viktigt. Dagarna jobbas igenom, endera på arbetet eller på hemmaplan.
Tick tack tick tack. Klockan går. Dagarna sveps igenom och vips var det höst och snart är det jul.
Vissa av träden har kommit så långt i sin höstekipering att de till och hunnit slänga av sig sina kläder och står redo för att möta vintern spritt språngande.
Själv ligger jag efter. Bristen på värme i somras (jag skyller på den) gör att jag varken fysiskt eller psykiskt har lämnat sensommaren och trots att jag både går klädd i tjock jacka och nyinköpta fodrade jodpuhrs kröks jag ihop som en mask när jag kommer ut i den friska luften.
Det var lättare när man var barn.
Grabbarna är helt inne på höst med allt vad det innebär såsom Halloween, höstmarknader, påbörjade julpyssel och julklappar i slöjden.
För varje år som läggs på känns det som det bara går fortare och fortare.
Glad påsksommar och god julår!
söndag 22 juli 2012
Let me introduce myself: Mamma
Så där ja!
Äntligen semester.
Tänkte att jag skulle ta och lära känna de här grabbarna lite igen.
Familjen.
Äntligen semester.
Tänkte att jag skulle ta och lära känna de här grabbarna lite igen.
Familjen.
söndag 24 juni 2012
torsdag 14 juni 2012
No more babies
Vi ska inte ha fler barn. Vi har gjort vårt för att säkerställa framtida skatteintäkter och vår genbank kan lugnt leva vidare.
Suget efter fler barn är dock inget som försvinner med väl genomtänkta beslut och mogna avväganden.
Det finns där ändå.
Allt från sorgen över att aldrig få uppleva en egen graviditet eller förlossning igen till vetskapen om att de egna barnen blir allt större med allt mindre behov av mamma-gos och blåsningar på skrapade knän.
Då kan det vara bra att ta sig en blick på saker som man faktiskt slipper nu när barnen blir allt större.
Sådana bilder är bra för motivationen.
Dessvärre stöter man ju på en och annan också där man klickar runt.
Suget efter fler barn är dock inget som försvinner med väl genomtänkta beslut och mogna avväganden.
Det finns där ändå.
Allt från sorgen över att aldrig få uppleva en egen graviditet eller förlossning igen till vetskapen om att de egna barnen blir allt större med allt mindre behov av mamma-gos och blåsningar på skrapade knän.
Då kan det vara bra att ta sig en blick på saker som man faktiskt slipper nu när barnen blir allt större.
 |
| Behovet och utbudet av leksaker minskar |
 |
| Man kan lämna barnen obevakade mer än 15 sekunder |
 |
| De äter själva |
 |
| Som sagt |
 |
| De behöver inte be om saker så fort de behöver något. |
 |
| Som sagt. |
Dessvärre stöter man ju på en och annan också där man klickar runt.
 |
| Gustaf, november 2003. |
 |
| Albin, juli 2005. |
 |
| Axel, 1 minut gammal. |
 |
| Axel, 1 vecka gammal. |
Men beslutet är fattat.
Jajemän.
onsdag 13 juni 2012
Skansen
Som varje försommar satte vi idag vår avfärd mot Skansen. Mormor, jag och högen med små-killar.
I dag hade vi ett extra uppdrag.
Lill-Flax har fyllt tre och på tandläkarens stränga inrådan är då klockan slagen för att bryta ett nappbrukande. Och det är ju lite svårt att resonera bort då hans bägge tandrader aldrig har träffats. Typ.
In med de små sugdonen i luckan till kissemissarna bara.
Så kväll blir det nattning utan napp.
Och jag som ska på tjejmiddag. Sabla osis.
 |
| Frivilligt poserande vid runsten. Verkligen frivilligt. |
Lill-Flax har fyllt tre och på tandläkarens stränga inrådan är då klockan slagen för att bryta ett nappbrukande. Och det är ju lite svårt att resonera bort då hans bägge tandrader aldrig har träffats. Typ.
In med de små sugdonen i luckan till kissemissarna bara.
Så kväll blir det nattning utan napp.
Och jag som ska på tjejmiddag. Sabla osis.
tisdag 12 juni 2012
torsdag 17 maj 2012
Gräsänka Platinum
Jaha ja.
Då sitter man då åter här. Ansiktet är riktat mot det blå skärmljuset och ögonen stirrar lite uppfordrande mot den krävande lilla markören.
Trots att det bara är två dagar sen sist. Kan man ana ett trendbrott? Vem vet.
Ledig dag idag. Efterlängtat. År efter år bevisar mänskligheten det faktum att vi bara är en art bland alla andra däggdjur genom vår envishet att föredra av föda fram vår avkomma just på våren. Bråda tider i Bebisfabriken.
Och jag är inte bara ledig idag. Nä, hela snabla helgen off duty. Så jääla skönt. Och som grädde på moset är jag dessutom gräsänka.
Och då menar jag inte gräsänka som i "Ensam utan make med tre fajtandes grabbar och en ADHD-hund". Nej jag menar gräsänka PLATINUM. Mol allena, Solo.
Jag menar "Ligga i badet och läsa i en timme utan bank på dörren"- eller "Tokfrosseri av smågodis i stället för middag"-gräsänka. My kind of Gräsänka.
Och i morgon ska jag på fyrtioårsfest. Hepp!
Life treats me good.
Då sitter man då åter här. Ansiktet är riktat mot det blå skärmljuset och ögonen stirrar lite uppfordrande mot den krävande lilla markören.
Trots att det bara är två dagar sen sist. Kan man ana ett trendbrott? Vem vet.
Ledig dag idag. Efterlängtat. År efter år bevisar mänskligheten det faktum att vi bara är en art bland alla andra däggdjur genom vår envishet att föredra av föda fram vår avkomma just på våren. Bråda tider i Bebisfabriken.
Och jag är inte bara ledig idag. Nä, hela snabla helgen off duty. Så jääla skönt. Och som grädde på moset är jag dessutom gräsänka.
Och då menar jag inte gräsänka som i "Ensam utan make med tre fajtandes grabbar och en ADHD-hund". Nej jag menar gräsänka PLATINUM. Mol allena, Solo.
Jag menar "Ligga i badet och läsa i en timme utan bank på dörren"- eller "Tokfrosseri av smågodis i stället för middag"-gräsänka. My kind of Gräsänka.
Och i morgon ska jag på fyrtioårsfest. Hepp!
Life treats me good.
torsdag 5 januari 2012
Välkommen till familjen Nattuggla
Det börjar änna bli dags att så småtteligen vända tillbaka dygnet en smula.
Samtliga familjemedlemmar i klanen sussade idag sött till halv tio och anledningen till att sussandet där fick ett abrupt slut var att alfahannen formligen drog kottarna ur sängen. Ja, jag använder singular då det är precis vad det handlar om. EN säng.
Kvällen inleds med cirka ett barn i den äktenskapliga bingen för att efter någon timme ha adderats med ytterligare två ätteläggar plus en hund som tycker sig ha sin förstfödda rätt till det mesta i det här hemmet.
Vid ett-snåret smet maken in i storgrabbens säng och efter ytterligare någon timme tog även jag mitt pick och pack och tog min tillflykt in i en säng fullkomligt fullproppad av Lego-bitar.
Klart man behöver sovmorgon efter en sån partynatt.
Men barnen. Suck.
Googla på "tvååringar som sover till tio-tiden" och du kommer inte få en enda träff. Du kommer automatiskt att länkas till Narkoleptiska riksförbundet eller hemsidan för patologiska lögnare.
Men det är sant. Jag lovar.
Historiens trovärdighet kan måhända stiga en aning då jag berättar att nattningsprocedurerna detta jullov tar sin början vid åttasnåret för att avslutas med två resignerade föräldrar i tv-soffan klättrandes på av tre par nakna barnafötter vid elvatiden.
Nej. Nu måste det bli lite ordning i den här familjen.
I morgon är det jag som ställer väckarklockan. På nio. Eller nåt.....
Samtliga familjemedlemmar i klanen sussade idag sött till halv tio och anledningen till att sussandet där fick ett abrupt slut var att alfahannen formligen drog kottarna ur sängen. Ja, jag använder singular då det är precis vad det handlar om. EN säng.
Kvällen inleds med cirka ett barn i den äktenskapliga bingen för att efter någon timme ha adderats med ytterligare två ätteläggar plus en hund som tycker sig ha sin förstfödda rätt till det mesta i det här hemmet.
Vid ett-snåret smet maken in i storgrabbens säng och efter ytterligare någon timme tog även jag mitt pick och pack och tog min tillflykt in i en säng fullkomligt fullproppad av Lego-bitar.
Klart man behöver sovmorgon efter en sån partynatt.
Men barnen. Suck.
Googla på "tvååringar som sover till tio-tiden" och du kommer inte få en enda träff. Du kommer automatiskt att länkas till Narkoleptiska riksförbundet eller hemsidan för patologiska lögnare.
Men det är sant. Jag lovar.
Historiens trovärdighet kan måhända stiga en aning då jag berättar att nattningsprocedurerna detta jullov tar sin början vid åttasnåret för att avslutas med två resignerade föräldrar i tv-soffan klättrandes på av tre par nakna barnafötter vid elvatiden.
Nej. Nu måste det bli lite ordning i den här familjen.
I morgon är det jag som ställer väckarklockan. På nio. Eller nåt.....
 |
| "Vaddå sova? Det är ju inte ens midnatt än..." |
måndag 2 januari 2012
Nytt år
Oj.
Redan den andre januari och inget skrivet ännu.
Men det ska det bli ändring på. Denna vecka ska jag nämligen vara föräldraledig med samtliga ynglingar och det vet ju alla hur mycket man får gjort när man är det.
Eller hur?!
Vore inte själva grejen med föräldraledighet bättre egentligen om barnen var kvar i skolan och på dagis. Ja, om det är nu lediga föräldrar som menas när man pratar om föräldraledighet.
För mitt inre har jag målat upp scenarios med badhus, museer och rosenkindat umgänge bara så där i det stora hela. Efter denna första dag i hemmet kan jag väl bara konstatera att de rosiga kinderna suttit enkom på mig efter ett otal förmananden i crescendo, medans mina förslappade avkomlingar mer har grönaktiga nyanser i deras innesittar-tv-spels-plyten.
I morgon blir det utflykt. Om jag så får använda grisfösare för att få ut dem.
Det är inga "Ute-i-skogen-leka-med-kottar"-ungar jag har närt vid min barm direkt.
Konstigt. Jag som är en sådan frilufts-förebild med Fjällrävenjacka och allt.
Eller hur?
Redan den andre januari och inget skrivet ännu.
Men det ska det bli ändring på. Denna vecka ska jag nämligen vara föräldraledig med samtliga ynglingar och det vet ju alla hur mycket man får gjort när man är det.
Eller hur?!
Vore inte själva grejen med föräldraledighet bättre egentligen om barnen var kvar i skolan och på dagis. Ja, om det är nu lediga föräldrar som menas när man pratar om föräldraledighet.
För mitt inre har jag målat upp scenarios med badhus, museer och rosenkindat umgänge bara så där i det stora hela. Efter denna första dag i hemmet kan jag väl bara konstatera att de rosiga kinderna suttit enkom på mig efter ett otal förmananden i crescendo, medans mina förslappade avkomlingar mer har grönaktiga nyanser i deras innesittar-tv-spels-plyten.
I morgon blir det utflykt. Om jag så får använda grisfösare för att få ut dem.
Det är inga "Ute-i-skogen-leka-med-kottar"-ungar jag har närt vid min barm direkt.
Konstigt. Jag som är en sådan frilufts-förebild med Fjällrävenjacka och allt.
Eller hur?
lördag 10 december 2011
Lusse-nåt
Satte en saffransdeg som barnen fick härja fritt med.
Under själva bakandet stod jag för övrigt ute i hallen och räknade till tio. Tiotusen alltså...
Under själva bakandet stod jag för övrigt ute i hallen och räknade till tio. Tiotusen alltså...
 |
| Axels lusse-nåt |
 |
| Gustafs lusse-leopard |
 |
| Albins alster |
 |
| En lusse-sol, någon? |
 |
| Rätt fina ändå va?! |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)