Ensam

På måndag ska jag åka till Yasuragi. Själv.

Jag ska skrubbas, knådas, klämmas och ligga utslagen i en blåvit rock och lyssna på pling-plongmusik hela långa dagen. Ensam.

Käka lite sushi, frukt och pimpla grönt te. All by my self.

Jag ska, ta mig tusan, till och med byta om inne på den tysta avdelningen och blänga ilsket om någon så mycket som andas för högt eller, gud bevars, harklar sig. 40 år gammal ska jag stå där, med skrynklig hudkostym och nyckelsnodd om vaden och vaksamt hyssja åt ljudliga nakenfisar. Jajemän. Med ålderns rätt.

När jag ringde och bokade detta eremitiska besök på badanläggningen bemöttes jag av totalt oförstånd. När jag efter avslutat samtal fick mitt bekräftelsemejl på bokningen stod det där: "bokning av heldag för två personer". Iallafall.
Lite argsint ringde jag då tillbaka till bokningsmänniskan och sa att bokningen blivit fel och betonade återigen att bokningen bara skall vara för EN person.
"- Jaha. Ska du vara här ENSAM? Helt själv?", frågade den lilla näbbiga saken.
Underförstått:
"- Stackars jävel. Har du inga kompisar? Ingen familj?"
Jag slog bort alla mina impulser om att förklara för den troligen hårdsminkade 23-åringen att jag visst har massor av kompisar OCH man OCH barn Och familj OCH massor med trevliga kollegor. Men impulserna kvävdes, troligen p.g.a. det faktum att jag ju som tidigare avhandlats alldeles strax skall inträda den så myselimys-trygga medelåldern.
Så jag svarade bara:
"- Ja."
Dock underförstått:
"- Har du problem med det din lilla pubertala "kan-inte-ens-sitta-själv-på-Mc-Donalds-utan-att skämmas-människa"?"

Att jag i vanliga fall fyller mina hörselgångar med skrikande födande kvinnor, skratt och diskussioner från en miljard sköna förlossningsarbetarkvinnor, tre fajtandes småkillar och allt annat som behagar sippra sina ljudvågor åt mitt håll, besparade jag henne.

Och det är just detta som jag ska bespara mina små (eller i ärlighetens namn rätt så stora) såriga öronmusslor ifrån just den dagen. Dagen då jag rent statistiskt har levt halva mitt liv. Krönet är nått.

Konichiwa. För faan.

Gräsänka Platinum

Jaha ja.

Då sitter man då åter här. Ansiktet är riktat mot det blå skärmljuset och ögonen stirrar lite uppfordrande mot den krävande lilla markören.

Trots att det bara är två dagar sen sist. Kan man ana ett trendbrott? Vem vet.

Ledig dag idag. Efterlängtat. År efter år bevisar mänskligheten det faktum att vi bara är en art bland alla andra däggdjur genom vår envishet att föredra av föda fram vår avkomma just på våren. Bråda tider i Bebisfabriken.

Och jag är inte bara ledig idag. Nä, hela snabla helgen off duty. Så jääla skönt. Och som grädde på moset är jag dessutom gräsänka.
Och då menar jag inte gräsänka som i "Ensam utan make med tre fajtandes grabbar och en ADHD-hund". Nej jag menar gräsänka PLATINUM. Mol allena, Solo.
Jag menar "Ligga i badet och läsa i en timme utan bank på dörren"- eller "Tokfrosseri av smågodis i stället för middag"-gräsänka. My kind of Gräsänka.

Och i morgon ska jag på fyrtioårsfest. Hepp!

Life treats me good.

En fysisk längtan

Det finns en sak som jag saknar. Eller sak, en aktivitet är det ju, om vi ska vara petimetriga. Och det är vi ju, läs jag.

Ridning.

Jag saknar i hela kroppen.

Det är som ett sug från de frusna tårna ända ut i de blåsiga fingrarna. Mina naglar undrar vart dyngan tagit vägen och insidan av låren har inte varit utan ridsår så här länge sedan jag var spädbarn.

Blåvita fingrar greppande kring ett stelfruset grimskaft och febrilt fotparerande upptrampade frusna och snorhala hagar.

Sammetslena mular med rimfrost.

Svettiga träningspass i ångande ridhus.

Jag har inte suttit på en häst på över två år.

Det börjar bli dags.

Nytt år

Oj.

Redan den andre januari och inget skrivet ännu.

Men det ska det bli ändring på. Denna vecka ska jag nämligen vara föräldraledig med samtliga ynglingar och det vet ju alla hur mycket man får gjort när man är det.

Eller hur?!

Vore inte själva grejen med föräldraledighet bättre egentligen om barnen var kvar i skolan och på dagis. Ja, om det är nu lediga föräldrar som menas när man pratar om föräldraledighet.

För mitt inre har jag målat upp scenarios med badhus, museer och rosenkindat umgänge bara så där i det stora hela. Efter denna första dag i hemmet kan jag väl bara konstatera att de rosiga kinderna suttit enkom på mig efter ett otal förmananden i crescendo, medans mina förslappade avkomlingar mer har grönaktiga nyanser i deras innesittar-tv-spels-plyten.

I morgon blir det utflykt. Om jag så får använda grisfösare för att få ut dem.

Det är inga "Ute-i-skogen-leka-med-kottar"-ungar jag har närt vid min barm direkt.

Konstigt. Jag som är en sådan frilufts-förebild med Fjällrävenjacka och allt.

Eller hur?

"Ledig" dag

Efter att ha jobbat helgen kan det ju vara skönt med en ledig dag så här i hemmet alldeles själv.

Kan man ju tro.

Överfulla tvättkorgar, tomt kylskåp och en eftersatt trädgård är dock den kranka sanningen som gör att vilan är av mer akademisk art.

Och i morgon är man tillbaka på jobbet igen.

Enjoy the silence

Tystnad är en lyx som går utanför det mesta.

Att få sitta ner, kanske läsa, och veta att nästa hundöra som viks i boken är för att jag själv vill det. Inte för att jag måste agera domare i brottningsmatch, torka upp en liter mjölk från den slitna parketten eller bada ett barn som hällt en hel flaska solskyddskräm i sitt hår.

Killarna är på dagis och fritids och jag sitter här i en sällan upplevd avsaknad av hörselstimuli.

Tystnaden känns i öronen och liksom smeker mina sargade trumhinnor.

Jag funderar en del på de där familjerna som har massor med barn och jag förstår, i ärlighetens namn, inte hur de överlever. Det är ju inte så att de nödvändigtvis bor i stora mansions där varje barn har eget rum med tillhörande badrum. Ej heller så att de har folk anställda som viker tvätt, torkar köksbord och mäklar i revirstrider i TV-soffan. Nej, merparten av dessa familjer bor i hus eller lägenheter där barnen sover flera i samma rum, föräldrarna står i tvättstugan och parar ihop strumporna själva och kidsen själva får göra upp om vem som skall sitta i det för tillfället mest åtråvärda hörnet i soffan.

Hur orkar de? Hur mycket man än älskar sina barn och kanske barn i största allmänhet måste väl ändå även dessa stackare ha ett behov av att få tänka en ostörd tanke? Eller ligger det kanske för långt upp på Maslows behovstrappa?

Att bara få njuta av sitt eget stillsamma sällskap.

Att inte behöva göra någonting.

Att få återuppleva ljudet av tystnaden.

Nihil agere delectat

En mysstund

Jag tänkte, i ett tämligen naivt infall, att ta ett bad. Ett hett, väldoftande, avslappnande bad med sällskap enbart av en bra bra bok. Naivt, som sagt.

Efter att jag i smyg hällt upp vattnet med stängt toadörr för att ådra mig så lite uppmärksamhet som möjligt sjönk jag ner i det heta vattnet.

Tio sekunders tystnad, ett vakuum av vällust.

Små barnafötters trippande spring hördes från ovanvåningen, följt av det karaktäristiska ljudet av blöjbaks-duns-hasnade nedför trappan.

"Ffffopp, ffffffopp, fffffopp."

Då insåg jag att det var kört.

I vanliga fall, när maken är hemma, brukar jag i detta läge ropa på honom.

"- Hjäääälp! Hindra honom! Han är på väääääg!"

Men som bekant; i rymden kan ingen höra dig skrika, så det var bara att invänta det ofrånkomliga.

Utanför den tillskjutna dörren hördes hur någon krängde av sig en blöja, dörren sköts upp och in for en skriande två-åring med helt galen uppsyn.

"PLUMS!"

På mindre än en sekund hade min lilla mysstund förvandlats till ett Skara Sommarland.

"-Aaaaaj, vajmt!" kved den lille Esther Williams-wannabeen och raskt fick jag dra ur proppen och fylla på med iskallt vatten för att anpassa mitt hemma-spa till ett mer barnvänligt alternativ.

Så nu sitter jag här, iförd Fleece, och försöker få upp kroppstemperaturen samtidigt som min bok hänger med en klädnypa på tork.

Det är för härligt med barn!

Kvalitetstid

Mmmmm.

Helt ensam. Inte ett ljud. Bara små fnysande andetag från en helt utslagen och regnvåt hund vid mina fötter. Lill-Flax sover, F och storgrabbsen är hos farmor och farfar och firar Höstlov. Jag och Flaxe tänkte för övrigt fira Höstlöv i trädgården i helgen. Men det tänker vi inte på nu.

Nu njuter vi av tystnaden.

................

Ovanligt här hemma. Tystnaden liksom känns i öronen. Som en vaxpropp. Men hundsnusningarna under bordet samt det dova surrandet från datorn påvisar att jag förfarande hör till de hörandes skara, om jag skulle börja tvivla.

Vad gör man då en lugn stillsam kväll, mol allena?

Sorterar urvuxna barnkläder?
Dricker en kopp Kusmi-te tillsammans med Raw Food-kex från Renée Voltaire?
Funderar ut nästa veckas GI-matsedel?

Eller.....

Vem försködhker jag att lura? Ooooooooooops, slant visst lite där på tangenterna. Svårt att skriva med ostbågsklet på fingrarna.

"- Raaaaaaaaaaaaap!"

Jepp. Sån e jag. Lat, ineffektiv och svullig.

Because I´m worth it

En "ledig "dag

En ledig dag. Tidningarna ligger framför mig på ett förföriskt inbjudande sätt. Kaffet likaså. Allt på sin plats för en avkopplande stund.

Men med allt ingår den lilla detaljen längst uppe i vänstra hörnet också.

Den lilla detaljen, ja!

Det blir till att läsa en annan gång......

Lyxlirar-Karin

I dag ska jag på dop tillsammans med mina föräldrar. Antal barn som ska följa med: noll.

Tänk en hel eftermiddag utan grötkladd, blöjbyten och medling i bilbanekonflikter. Att bara behöva ha koll på sin egen kropp. Lyxlirar-Karin.

Det säger väl en hel del om glamfaktorn i mitt liv när ett barndop känns som veckans happening. Att sitta på en hård kyrkbänk, tafatt sjungandes i alltför höga psalmtoner och sedan hälsa på människor som jag troligen aldrig mer kommer att se.

Men det ska bli kul att träffa lilla A, barnens syssling och den första tösen som fötts på min pappas sida sedan jag pluppade ut för över 37 år.

Men framförallt kanske att få ha nylonstrumpbyxor utan att 30 små naglar traschar dem på 20 sekunder.

Som sagt. Lyxlirar-Karin.

Axels dop i september.

Att få vila öronen en liten stund.

Det finns många fördelar med att ha sina föräldrar boende 5 minuter hemifrån. Många.

De som hör till de mer självklara är den nära och med kort varsel tillgängliga barnvaktshjälpen och hundvakten. Hjälp med vattning och intagning av post likaså.

Just idag är det dock något annat som har visat sig vara guld värt.
En oas av lugn och ro. Några timmars vila från blippande dataspel, brottandes spindelmän, snoriga bebisar och vadande bland nya och redan ratade leksaker. Aldrig har väl termen "för mycket av det goda" passat in bättre än dessa dagar. För mycket julmat, för många leksaker och framförallt; för mycket oljud.

Visst kan man åka och träna, visst kan man åka iväg och mellandagsfynda och visst kan man åka hem till någon kompis och fika.
Men att få komma hem till mamma och pappa och tänka en ostörd tanke är just nu det bästa av allt. Att få vara själv, andas sin egen luft och återuppleva sin egen sfär.

Tystnad. I like.

Tänk om......

Iiiiihhhh, jag veeeeet inte var jag ska göra av all energi!! Det spritter i kroppen, benen vill ej vara stilla och arbetslustan har nått smått maniska proportioner.

Axel sov mellan 19 i gårkväll till 9 i morse. Bägge de stora barnen sov dessutom hela natten i sina respektive sängar och när jag klev upp, fullständigt utvilad, satt de fullt påklädda i soffan och höll varandra i händerna.

Det doftade kaffe och nybakat i hela huset och ifrån köket hördes Fredriks glada stämma:

"-God morgon, älskling! Jag har bakat croissanter, så det är bara att komma ner till dukat bord! Jag hoppas att jag inte störde dig när jag storstädade hela huset inatt?"

"-Jag har sovit som en stock och inte hört ett knyst, darling!

"-Vad bra! Skynda dig och ät nu för taxin kommer snart!"

"-Taxin?"

"-Ja, den som kör oss till Yasuragi, där vi ska vara hela helgen. Utan barnen."

Fin musik, typ "Up where we belong", hörs i bakgrunden.

"- Åhhh, älskling!"

*kastar mig i slow motion i F´s famn*

Egentid

Egentid.

Egen tid.

En gång i tiden, för länge sedan, innebar begreppet "Egentid" t ex en ansiktsbehandling, en shoppingrunda på stan eller kanske oplanerat kompishäng.

Nuförtiden, som idag, innebär begreppet en ostörd och barnfri runda på ICA Maxi.

- Att utan tjat och gnäll få "blippa" sig fram bland knäckebröd och kycklingfiléer.
- Att inte fastna vilt argumenterandes bland leksakshyllorna.
- Att inte amma i en provhytt på klädavdelningen.
- Att slippa muta sig igenom en shoppinglista.

Tack mamma/mormor, för dagens egentid.

Jag säger som Oscar Wilde:
"Te är alltid te, om än i sprucken kopp!"

eller i dagens uppdaterade version:

"Egentid är alltid egentid, om än på ICA Maxi!"

Jag = hästtjej

Jag är i Ulricehamn och andas lantluft några dagar. Så skönt, så friskt och så välbehövligt.

Idag har jag varit och ridit hemma på min kusins gård och som alltid när jag sitter på hästryggen tänker jag:

"-Det här, det är mitt rätta element!"

Att vara iskall om näsan och tårna och samtidigt känna hur svetten blöter ner kragen på fleecetröjan, det är min melodi.

Att galoppera så fort att ögonen tåras och munnen blir torr, då trivs jag som bäst.

Hela upplevelsen med häst. I like.

Skitiga naglar.
Fräsa snor rätt ut i luften.
Att borra ansiktet i en vinterpälsad hästhals.
Lukten av stall, en doft av trygghet.
Blåtrampade tånaglar.

I like.

Veckans dagar

Är det fler än jag som upptäckt att veckan bara består av tre dagar?
Måndag, fredag och söndag.
Varje fredag känner jag likadant; det var ju fredag alldeles nyss?

På fredagen ska helgen planeras. Har F något inbokat? Har jag? Hur många kalas ska skjutsas till och hur många vill barnen bjuda över för att leka med? Städa lite? Greja i trädgården?

Jag minns med visst vemod den tiden när man kunde ta dagen som den kom.

Man kunde vakna en lördagmorgon (förmiddag), käka frulle, ta en tur in till staden och fram på eftermiddagen börja diskutera vad kvällens aktiviteter skulle vara. Hemmakväll, hemmafest eller ut på lokal?

På lördag ska jag ut med ett tjejgäng och det bestämdes i augusti efter lång mejl-korrespondens. Det är bara att konstatera; spontanitet är en dygd för singlar och barnfria.