Svinigt värre.

Det har varit mycket om grisar på sista tiden. "Gris" har liksom varit DET de senaste dagarna/veckorna. Ordet på allas läppar.

Först denna "Svinis". H1N1, som den egentligen heter. Friska svenskar börjar dö en efter en i sjukdomen och svenskarna står som chockade.

"-Va, här? I Sverige? Inte möjligt, hua!!"

Att hundratals personer redan strykit med i övriga Europa har helt förbisetts i någon slags naiv tro att:

"-Det händer inte här..."

Sedan de senaste dagarnas "Grisfarms-skandal".

Önskar att jag var chockad. Men nej; möjligtvis besviken... Återigen vaknar svenskarna:

"-Va, här? I Sverige? Inte möjligt, hua!!"

Det finns bara två slutsatser man kan göra med gott samvete.
Alternativ 1: Sluta ät kött.
Alternativ 2: Köp bara ekologiskt och närproducerat kött.

Nästa gång du handlar kött och står med fläskfilén från Irland i handen. Ja, du vet, den som kostar mindre än hälften av den ekologiskt närproducerade.

Tänk då en extra gång:
Vem var detta och hur hade han det?

Och framförallt; hur f-n kan den vara så billig?

Som en provkarta över biverkningar

Passade på att ta en spruta själv när jag var och vaccinerade pöbeln i måndags. Som en liten löneförmån typ. Och så idag kom biverkningarna. Läser i infobroschyren:

"Mycket vanliga:"
"-Feber" -check
"-Smärta vid instickstället" -check
"-Blåmärke" -check

"Vanliga:"
"-Sömnighet" -check
"-Irritabilitet" -check
"-Aptitlöshet" -check
"-Huvudvärk" -check
"-Muskelvärk" -check

Okej, det fanns några biverkningar till som jag inte drabbats av - ÄNNU.

Men jag kommer ju slippa Svinis iallafall.

Hoppas jag !

Leg Svinis-exorcist, det är jag!

Så igår var då mitt första pass som mass-vaccinerare på Boo vc.

Ja, jösses, vad folk!

Jag vaccinerade allt från skrikande 3-åringar till avslappnade och pratglada 93-åringar och allt som finnes däremellan. Unga män i 25-årsåldern med en omisskännlig blekhet om nosen, desperata i sina krystat skämtsamma försök att verka avspända. Småbarnsföräldrar med en så påklistrad käckhet att till och med deras skrikande ungar genomskådade deras försök att dölja sin egna sprutskräck.

För mig, som tillbringat hela mitt yrkesverksamma liv bland kanyler och handsprit, var detta troligen en ganska nyttig erfarenhet. Aldrig har jag träffat på så många sprut- och sjukvårdsfobiker på ett och samma arbetspass. I och för sig har jag nog överhuvudtaget inte träffat på så många patienter under ett och samma arbetspass heller.

Som barnmorska har man uteslutande, av naturliga skäl, kvinnliga patienter och hos dem har kanske en av tio sprutnoja av varierande grad. Då är det vanligare att deras män, kvinnornas tänkta stöd i förlossningsarbetet, går undan eller tittar bort när det vankas nålar i förlossningssalen. Kanske är det så att kvinnorna går in i förlossningsarbetet med en viss nålskräck, men i relation till den "jag håller på att delas itu-smärta" som det innebär att föda barn, ter sig ofta ett nålstick där och då rätt så löjligt.

Rätt så kul var det iallafall att träffa alla dessa människor av varierande ålder och kön. Rädda eller inte!

Var god nästa!

Nu har jag fått en massa arbetspass inbokade på vårdcentralen för vaccinering. Det ska faktiskt bli kul att åter dra på sig landstingspyamasen!

Det hela är en helt otroligt stor apparat. På Boo vårdcentral räknar man med att vaccinera runt 50.000 personer och det hela kommer att genomföras med en slags löpandeband metod. Folk får ställa sig i en kö in till väntrummet där de får ta en nummerlapp och snällt vänta tills det bli deras tur. Innan de kommer in till sköterskan ska de ha fyllt i en hälsodeklaration så det bara är för oss att sticka dem och sen putta ut dom ur rummet igen när det är klart. Det har hyrts in vakter som ska hålla ordning i leden och även någon form av kravallstaket kommer att iordningställas. Beräkningar har visat att det bör vaccineras ungefär 80 personer i timmen för att det hela ska fortlöpa hyfsat smidigt.

Ja, herre gud. Den som lever får se!

.

En dag på vårdcentralen

Idag har jag varit på Boo vårdcentral två gånger. Yes. Det är där jag hänger på dagarna. Typ.

Först på förmiddagen var jag på anställningsintervju för ett extrajobb som "vaccinerare". De söker med ljus och lykta efter tillgängliga sjuksystrar som kan hjälpa till att vaccinera hela Boo:s befolkning. Själv blev jag uppraggad på ett vanligt BVC-besök.

Eller anställningsintervju förresten. När jag kom, låg mitt färdiga anställningsbevis redo för underskrift på chefens skrivbord tillsammans med en tjusig namnskylt. Så det hela måste nog mer benämnas som en ren formalitet.

Det som i sammanhanget måste betecknas som en något deprimerande omständighet var att jag utan förhandling genast blev erbjuden 4000 kronor mer i månaden än vad jag tjänar som barnmorska på SöS. VARFÖR tjänar barnmorskor så j-la USELT!

Nåja!

Sedan nu på eftermiddagen har vi varit på 6-månaders läkarbesök med lilleman. Givetvis gick han igenom besiktningen utan anmärkning. Min perfekta lilla bebis!