Fyyy, vad kallt det är! Dunjackan orkar inte stå emot de iskalla vindarna och snön ser livsfarligt vass ut överallt, vart man än ser.
Tre plusgrader. Hur kan det vara möjligt?
Här har man gått i djup snö och 20 minusgrader hela vintern utan att frysa. Det har knirrat och knarrat under curlingkängorna och näsan har antagit ett tveksamt klädsam lilaröd nyans, men frusigt, det har jag inte gjort.
Hur kan jag då, iklädd exakt samma fleecetröja och dunparkas gå här i mars och frysa livet ur mig?
Det är nog ett mentalt litet trick.
Det måste vara det undermedvetna som observerar solens strålar, de allt ljusare kvällarna, den partiellt blottade asfalten och det faktum att påsken rycker allt närmare. Sedan dras slutsatsen att det är en ny årstid och den inre termostaten ställs om till hacket "Vår".
Det är som att hela organismen börjar fungera på ett annat sätt. Allt känns som annorlunda. Curlingkängorna som jag klampat runt med obehindrat hela vintern känns helt plötsligt jättetunga, jackan känns som ett vadderat cirkustält och handskarna är sedan veckor borttappade.
Att man aldrig kan ligga i fas med verkligheten....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar