När jag skulle sova igår låg jag och tänkte lite på mig själv.
Hur jag är eller har blivit.
Det känns som att jag gnäller mycket nuförtiden och verkar allmänt missnöjd med mitt "hemma-mammaliv". Men så är det ju inte EGENTLIGEN. Jag älskar att vara hemma med en bebis och vill egentligen att bebistiden ska vara för evigt. Finns det något underbarare än en mjuk liten jollrande Axel? Troligen inte.
Om ett år sitter man där på 06.03-bussen till Slussen och svär över att tiden har gått så fort. Troligen är det den i denna blogg ständigt nämnda sömnbrist som ligger bakom en del av min bittra ton. Men nu har jag bestämt mig. Det ska bli ändring.
I dag ska jag genomföra ett experiment.
Ett positivitetsexperiment.
Vad som än händer och sker ska jag bara bemöta det glatt. Ord som kommer uttryckas ur min ständigt leende käft kommer t ex vara:
"- Alla tiders!"
"- Jajamänsan, fattas bara"
"- Nämen lilla gubben; en liter mjölk på golvet! Vad lattjo!"
"- Nemas problemas!"
osv....
Jag kommer att återkomma om experimentets resultat.
Ha en underbar dag!
Bättre en äkta sur min än ett falskt leende? Eller?? Släpp ut ilskan, annars kommer du explodera! En leende Karin: "Åh vad kul, nu exploderar jag"
SvaraRadera/Kram Cat
Jag tror att man kan fastna i att vara lite allmänt gnällig, inte för att jag tycker att du gnäller mycket. Jag ser fram emot att höra resultatet av detta mycket vetenskapligt utförda test :o)
SvaraRaderaKramar Annika
När jag inte hade fått sova ordentligt på 3 månader märktes det såklart på humöret; jag var sjukt lättretlig, och det var ju ganska självklart. Man ÄR inte sig själv med för lite sömn i kroppen, så är det bara. Mannen (som fick sova gott varje natt i annat rum) hade extremt svårt att förstå hur det känns att vara sådär jättetrött - vi var rätt osynkade där, ja - och bad mig vid ett tillfälle att "dölja min trötthet för övriga familjemedlemmar eftersom jag var så grinig". Eh. Hur fan då? Skulle jag låtsas vara pigg?
SvaraRaderaDet är klart att du är trött och gnällig. Du har rätt till det.
Grejen är väl bara att inte låta det bli ett personlighetsdrag när det inte längre finns belägg för gnäll.
Kram J
Hahaha, när Liv 3-årstrotsar och skriker och vevande försöker träffa mig med hängslena till sina överdragsbyxor (ja, trasig resår), då ska jag säga "Vad lattjo!". Tack för tipset! Varför beklaga sig? Så länge hon missar eller jag parerar är det ju lugnt och gissningvis lär hon inte hålla på så för evigt :-D
SvaraRadera