Jag är slut som artist

Min yngste son har tröttnat på mig. Sorgligt, men sant.

Förmiddagarna, innan storebrorsorna kommer hem, består av en konstant ljudmatta i form av missnöjesgnäll.

Jag försöker med allt. Idag fick han till och med pilla på videokameran, fjärrkontrollerna och telefonen. Men nöjd? Inte då!

”- Jaha. Du vill komma upp i knät?”

Två hundradels sekunder senare:

”- Jaha. Du vill ner på golvet?

En hundradels sekund senare:

”- Jaha. Upp igen?

Osv. osv.

Han måste tycka att jag är lika rolig som Stefan och Krister eller Göteborgshumor, för i samma i ögonblick som Gustaf och Albin äntrar scenen är det som om karaktärerna i Little Britain helt plötsligt står där och bebisgnället byts ut mot pärlande bebisskratt.

Det är bara att inse. Jag är Sten Åke Cederhök i Axels ögon. Så bittert!

Gustaf och Albin?