God morgon världen!

Axel och tycker likadant om många saker. Vi älskar glass, gos och musik bland annat.

I en fråga går dock våra åsikter isär. Ja, jag skulle till och med vilja hävda att vi bär på helt olika synsätt i frågan. Vi står ganska långt från en förlikning och alla medlarförsök har hittills varit helt fruktlösa.

Frågan det gäller är om när natten slutar och dagen tar vid. När tiden är inne för att öppna sina små ögon och börja gapa efter käk. Personligen går min gapgräns vid niosnåret men Axels betydligt tidigare än så. Vid femtiden hör man hur det börjar grymta från rummet bredvid och vid halvsex är det oåterkalleligt;

"- Natten är slut, god morgon världen!" ropas med krävande stämma ut mellan spjälorna. Ja, på bebisspråk alltså.

Då har man inte många sekunder på sig innan språket ändrar karaktär hos den lille.

"- Men för h-lvete. Hur j-vla länge ska jag behöva stå här i mörkret och gapa?" Ja, fortfarande på bebisspråk förstås, tack och lov.

När tiden är inne för Axel att uttala de orden på riktigt kommer han troligen inte att använda dem i det sammanhanget. Någonting säger mig nämnligen att han om sisådär 12-13 år kommer att genomgå ett paradigmskifte i dygnsrytmsfrågan.

*gnider mina händer i hämndlystna tankar*