Med jämna mellanrum, och ibland helt utan mellanrum, blossar debatten om hur en fotomodell bör se ut upp i svenska och utländska medier. Ofta efterlyses modeller som ser ut som kvinnor gör mest och annonser med amasonmodeller målas upp som direkt skadliga för tonårstjejer med skeva självbilder. Läser Malin Wollins krönika i ämnet och kan bara hålla med.
Alltså, missförstå mig inte. Det finns bilder på modeller som är så magra att man häpnar. Modeller där revbenen putar mer än tuttarna och vars kläder strimlas sönder av de vassa utskjutande skelettdelarna helt utan tillstymmelse till underhudsfett.
Men det är ändå ytterligheter.
En fotomodell ska vara vacker. Vackrare än du och jag. Vackrare än henne själv till och med. Med tonvis av make up och fotoretushering skapas skönheter sällan, eller aldrig skådade i verkliga livet.
Och så ska det vara.
Om man applicerar tänket att "modeller ska se ut som vem som helst" på låt oss säga idrottsmän, förtydligas det orimliga i resonemanget.
Ett inomhus-VM i friidrott där ingen får kunna hoppa högre än 1,20 cm i höjdhopp, för att det kan göra "vanliga" människor ledsna därhemma.
Ett fotbolls-VM med ett gäng korpspelare.
Ett vinter-OS med damhockey (?).
Vissa människor är vackrare än andra, vissa springer fortare och vissa sjunger bättre än andra. Så är det bara.
Liver ÄR orättvist. Så är det bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar