Världens vackraste häst

Ett inlägg utan mening

Hemma från jobbet med en huvudvärk från helvetet.

Om begreppet "Man mår som man förtjänar" innehåller någon som helst sanning så vill jag härmed be alla om ursäkt för allt jag gjort.
Jag vill dock ändå belysa det tveksamma i att ställa mig som ansvarig för det andra världskriget, då jag de facto, ännu ej var född.

Men, hur som helst, idag är bättre än i går och med den progressen bör alltså morgondagen vara än lite bättre.

Idag har jag lämnat sängen, om än bara för en stund. Med en pannlob som sakta dilaterar mitt skallben sitter jag och uppdaterar mig om vad som hänt det senaste dygnet då jag varit fjättrad i mitt mörka rum.
Inte ett smack, vad det visar sig, även om jag misstänker att min gode vän Obama skulle ha en del att inflika i det påståendet.

Kollar ut genom fönstret i stället.

Jag ser att grannen har tagit upp båten. Bra där! 

Vi har inte tagit upp vår båt, vilket till viss del dock kan bero på att vi inte har någon. Att jag säger till viss del (trots att detta faktum borde vara nog) är att jag menar att om vi nu hade haft en båt är nog sannolikheten väldigt stor att den fortfarande skulle ligga och guppa i det iskalla vattnet nere vid Kummelnäs varv. Måste nog ändå säga att avsaknaden av båt känns betydligt lättare idag, än vad den gjorde i juli. Markant.

Nä, nu blir det nog sängen igen. Trevlig helg!

Efter regn kommer sol

No more babies

Vi ska inte ha fler barn. Vi har gjort vårt för att säkerställa framtida skatteintäkter och vår genbank kan lugnt leva vidare.

Suget efter fler barn är dock inget som försvinner med väl genomtänkta beslut och mogna avväganden.

Det finns där ändå.

Allt från sorgen över att aldrig få uppleva en egen graviditet eller förlossning igen till vetskapen om att de egna barnen blir allt större med allt mindre behov av mamma-gos och blåsningar på skrapade knän.

Då kan det vara bra att ta sig en blick på saker som man faktiskt slipper nu när barnen blir allt större.

Behovet och utbudet av leksaker minskar

Man kan lämna barnen obevakade mer än 15 sekunder

De äter själva

Som sagt

De behöver inte be om saker så fort de behöver något.

Som sagt.

Sådana bilder är bra för motivationen.

Dessvärre stöter man ju på en och annan också där man klickar runt.

Gustaf, november 2003.

Albin, juli 2005.

Axel, 1 minut gammal.

Axel, 1 vecka gammal.

Men beslutet är fattat.

Jajemän.

Skansen

Som varje försommar satte vi idag vår avfärd mot Skansen. Mormor, jag och högen med små-killar.

Frivilligt poserande vid runsten. Verkligen frivilligt.

I dag hade vi ett extra uppdrag.

Lill-Flax har fyllt tre och på tandläkarens stränga inrådan är då klockan slagen för att bryta ett nappbrukande. Och det är ju lite svårt att resonera bort då hans bägge tandrader aldrig har träffats. Typ.

In med de små sugdonen i luckan till kissemissarna bara.

Så kväll blir det nattning utan napp.

Och jag som ska på tjejmiddag. Sabla osis.

Skolavslutningskillar

Liket lever

Hej.

Jag heter Karin.
Jag har en blogg.
Eller hade kanske låter bättre då aktiviteten på sidan varit av det mer komatösa slaget den senaste tiden.

Minns någon mig? Min blogg?

Faktum är att ju längre tiden går mellan inläggen desto svårare blir det att skriva. Man får en känsla av att allt man skriver känns för futtigt och ointressant och att inget ämne känns relevant. Bästa bränslet för bloggen har ju ofta varit någon slags ilska över diverse världsliga ting och kanske är det just min frånvaro av denna ilska som föranlett denna ovanligt långa paus.

Eller.

Ilskan är väl förmodligen konstant i min personlighet utan det är nog mer mitt mentala cocoonande kring flytten som gjort att inläggen decimerats.
Sammanbrott över att stickpropparna på typ 70% av våra lampor inte passade i det nya huset, t ex. Vem orkar sätta sig ner och skriva efter nederlag av den digniteten?

Men jag ska försöka bättra mig.

F fixade klart skrivbordet i arbetsrummet i går och nog borde man kunna trivas att sitta här och skriva.

Här kommer några bilder till vet ja.

Vardagsrummet ut mot matrummet

Matrummet

Del av vardagsrummet

Fynd

Att flytta innebär sjukt mycket jobb. Allt ska gås igenom, varenda kartong ska nagelfaras och sorteras. En kul grej med allt sorterande är allt man hittar i bortglömda gömmor. Som gamla foton till exempel.....:

Jag blåser ut ett ljus. Lägg gärna märke till att ljuset inte ens är tänt.

En lite svängom. Här vill jag att ni noterar den hypermoderna trä-TV:n i bakgrunden.

Kommentarer överflödiga.

Jag och älskade Offa.

Vad i.....?!

Jag skulle med bestämdhet vilja hävda att bilden är manipulerad!

Lika som bär?

Stora killen

På måndag börjar Mellankillen skolan. Eller ja, förskoleklass alltså. Eller det gör han ju egentligen inte förrän veckan därpå, men Fritids då. Jädra komplicerat det där....

Men vad jag egentligen ville komma till var hur ofattbart stor han har blivit och fort hans första sex år i livet har gått. Vi kom ju hem från BB alldeles nyss. I förrgår, om jag inte missminner mig.

Men det gör jag nog.

Bara en timme gammal

Mormor och morfar på besök på BB

En vecka gammal

Fina, fina Albin!