Att vara hemma med en förkyld Axel är sanneligen ingen lek.
Allt i världen tycks vara honom emot och det går inte många minuter mellan hans mentala sammanbrott. Gång på gång skrynklas hans snorblanka ansikte i hop till en röd liten ros och tårarna rinner likt het stearin ner över hans varma kinder.
"- Fick du inte ner klossen i det runda hålet, Älskling?"
"- Får du inte på dig strumpan, som du just drog av dig?"
Kära barn. Vilka monstruösa motgångar som drabbar dig, denna gudsförgätna dag! Allt emot dig, ALLA emot dig!
Jag är också förkyld och vill också bryta ihop över saker och ting. En grinig bebis till exempel.
Men jag håller ut ett tag till. Närmare bestämt i två och en halv timme till, då maken kommer hem. Då jäklar är det min tur att skrynkla ihop ansiktet över småsaker. Längtar så, och laddar....
keep up the good work :)
SvaraRadera