Jag älskar verkligen
Bengt Ohlssons krönikor.
Det känns, vecka efter vecka, som att han förkommer mig med mina åsikter. Spot on, gång på gång...
I dagens DN skriver han om allt äckel som hans lilla oskyldiga voffsing gladeligen luktar på och stoppar i sig med god aptit och som vanligt kan jag, i detta avseende som hundägare, skriva under med mitt namn som en "Ja, men, eller hur?"-signatur.
Jag minns en frodig sommar för några år sedan då jag och Ludde var ute och spatserade i området där vi bor. Han sprang lös och for fram över asfalten som en polishund som fått upp ett spår efter en korvtjuv. Hit och dit, ner i diken, under buskar, skutt och hopp, fram och tillbaka. Yster. Som vanligt.
Om vi säger att vi går en slinga på sisådär tre kilometer, skulle man sätta en stegmätare på Ludde skulle han nog visa det dubbla. Minst.
Okej. Åter till sommarpromenixen....
Vid en buske dröjde han sig lite extra. Jag hörde hur det prasslade därunderifrån och började så smått bli lite orolig, då det som många vet är kopplingstvång under sommaren och i mitt inre började skräckscerarios med söndertuggade harpaltar spelas upp.
Men nej.
Som skjuten ur en kanon, kommer min av många bekanta damp-diagnostiserade vovve, fram ur busken med någonting rosa och sladdrigt, flärpandes hit och dit ur munnen.
"- LUDDE! HIIIIT!!!!", ropade jag med en delvis lättad och delvis undrande stämma.
Fram mot mig kommer då min oskyldiga och oförstående vän, sätter sig framför mina fötter och stolt släpper han ner sitt byte.
"
Flapp!"
Och nedanför mig ligger en ca 40 cm lång rosa löspenis. Med ådror och allt.
"??!!"
I ögonvrån ser jag att det kommer ett promenerande par lite längre bort och blixtsnabbt tar jag sats och sparkar ner jättesnorren i diket igen. Vad ska de tro liksom? Här står jag med en hund och en löspenis....
Men Ludde fattar ju inte det prekära i situationen utan tror ju (förstås) att matte vill leka apport med den roliga bitvänliga rosa tuggleksaken och far ju ner efter igen.
Och situationen upprepar sig. Damphunden kommer upp ur diket. Springer runt runt, nu även runt den medelålders paret och visar upp sig som den mäster-apportör han är. Jag avvaktar dock denna gång lite med inkallningen och ber istället en stilla bön att idioten ska fortsätta att springa fort som blixten så att de inte ska kunna urskilja vad det är vi använder som träningshjälpmedel på vår lilla promenad.
Paret går vidare och då de är utan synhåll kallar jag in och kopplar Ludde och kan inte dölja min genomgenerade irritation när jag nästan skriker:
"- LOSS, för h-lvete!!!!"
Sedan sparkar jag dildon åt just h-lvete och går med den helt oförstående voffsingen i ovanligt stramt koppel raka vägen hem.
Och tankarna på vem som har tappat en 40 centimeters löspenis ner i ett dike på Sommarvägen följer mig än i dag. Vem och varför?
