fredag 5 november 2010

Håkan. Om sjuttiotalisten själv får välja.

Jag börjar bli gammal. Riktigt gammal.

Ett tidigt tecken på begynnande ålderdom är en persons radiovanor. Tror jag.

Idag i bilen från Örebro försökte jag faktiskt lyssna på P3 ett tag, men det gick inte. Bara massa speedade programledare och dunka dunka-musik. Och varför måste alla programledare på P3 vara från Skåne? Jag pallar inte.....

"Omp omp omp omp..."

*fnippel på radion*

Mix Megapååååååååål.
Samma låt tre gånger på en timme.

"Från och med du..."

*fnippel på radion*

Rix Äff Ämmmm.

"Engel engel engel..."

Men vafaaaaan?

*aggressivt fnippel på radion*

Lugna favoriiiiter....

"....och nu för alla fredagsmysande kärlekspar där ute i etern; Takida med Curly Su..."

*våldsamt fnippel på radion*

Pee treee...

"-Näu skau vi spejla allas veur fävorijt Timbacktäu...!"

*psykotiskt fnippel på radion, in med en CD*


Så där ja....
Älskade Håkan. Min generationsbroder. Nu kan jag köra rakt igen.

Det där med radio. Det är nå´t för ungdomar det (eller nå´n med j-vligt kort minne)!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar