I morse körde jag in F till ett återbesök på den ögonklinik som opererade hans numera extremt ömma ögon. Medan han lommade i väg som ett blindstyre på Vasagatan satt jag kvar i bilen för att vänta. Eller, det var den ursprungliga planen.
Alltmedans minutrarna tickade på började min mage skrika i saknad av frukost och tillslut var dess klagorop så påfallande att det var bara knäppa loss sin lekamen från det uppvärmda sätet och gena över den hårt trafikerade gatan för att slinka in på närmsta käkställe för en frulle. Burger King.
"-Alla tajders!", sa jag klämkäckt för mig själv.
Parkasen lämnades kvar i bilen då jag drabbats av ett svettutlöst aggressionsutbrott minuten tidigare.
Först framme vid kassan känner jag att något är fel. Ja, något annat än det faktum att jag faktiskt stod i begrepp att inhandla en Whopper med ost klockan 09.15 en torsdagmorgon. Som i en ond dröm varseblev jag min uppenbarelse.
"- Visst ja. Det var ju därför jag skulle stanna i bilen och vänta på maken," tänkte jag där jag stod i mitt noppriga och svarta underställ samt ett par nedtrampade curlingkängor från 2003.
Tänk pantomimartist. Det vita ansiktet faller sig liksom naturligt för mig.
Nu är det av vissa självklara skäl rätt glest mellan kunderna på Burger King ved den tiden så det var tack och lov bara ett fåtal byggare som skulle ta sitt eftermiddagskaffe samt personalen som fick njuta av min stass.
Sedan när vi var hemma igen ser jag då denna bild. Och tänker genast på vad lika vi är jag och Gaga. Typ.
Alltid redo för ett gäng paparazzis.
/ Lady Kaka
Det är förstås såhär du tänker se ut på Herrgårn ikväll??
SvaraRadera// Petronella