Mina batterier är köpta på Lidl

Jag är som en duracellskanins absoluta motsats. Eller vänta, jag vet!
Jag är den där kaninen i reklamfilmen som viker sig efter halva loppet. Som en Per Elofsson, rätt in i väggen. Det är jag.

Hur gör alla andra? Anabola? Amfetamin?

Jag vet iallafall hur jag ska spendera min ålderdom. Varje morgon när mobilen yrvaket aviserar uppstigning fantiserar jag mig bort till min framtids långvårds grindade säng.

"- Ledsen tant Karin, men vi hinner inte ta upp dig idag. Det får bli en dag i bingen för dig!".

Jag ser framför mig hur jag med spelad besvikelse drar det urtvättade påslakanet över huvudet. Och fnissar för mig själv

"- Jävla loosers."

Eller nej. Så vill jag ju inte ha det. Men klockan 05.20, i beckmörkret, finns inga högtflygande drömmar om resor och nybyggda hus. Då finns bara en enkel längtan. En längtan att bara få vända sig om.

Om somna om.