Äckelgubben Höst

Efter veckor av klar vacker luft mot en bronsfärgad palett rycks man upp ur den romantiserade drömmen om höst med en hink regnvatten över huvudet.

Ja visst ja. Det var ju såhär det var. På riktigt.

Luften är mättad av fukt och vattendroppar stora som körsbär trycker ner mina axlar ytterligare några snäpp.

Hur kunde jag glömma?

Kalla stela galonisar panerade av timmars vistelse i sandlådan.
Dyngsura vattentäta vantar.
Blöt torkskåpsförbjuden fleece.

Hösten har släppt sitt falska leende och visar nu upp sitt rätta jag.
Han stryper oss sakta med sina kalla stela fingrar och flåsar ner i våra nackar med sin droppande saliv.

Ja du, din djävul. Nu känner jag igen dig!