Idag var det riktigt kallt ute. Är riktigt kallt ute. Gräset var frostat i morse och andedräkterna syntes som tankebubblor hos alla och envar.
Och återigen kan jag bara konstatera att min inre termostat inte ligger i fas med verkligheten. Jag är liksom inte riktigt beredd ännu. Trots en för årstiden egentligen på tok för varm Parkas kröks min rygg i en missklädsam spasm och luften känns som flytande kväve mot min knottriga hud. Jag kan inte röra mig för risken att vinden ska nå in i mig. Med en nacke stel som en knotig kvist söker mitt ansikte i skyn efter kärleksfulla strålar, men likt minnen vid åsynen av ett blekt fotografi kan man bara se dem, inte känna.
Jag köpte mig ett par vantar i dag iallafall. De och min Skinnarmo-jacka måste stötta mig in i den reella verkligheten.
I väntan på att min termostat ska börja fungera. Jag vill minnas att jag gillar vintern. Ju?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar