Jag; en gås?

Jag tänker på uttrycket "Vatten på en gås", och hur målande det faktiskt är.

Kritik kan komma i många olika former. Så är det absolut. Allt ifrån välvilliga tips menat från hjärtat till elaka gliringar från någon annan del av kroppen.
Men något som också varierar är hur man absorberar de slipande orden.
Och responderar.

Vissa människor låter verkligen elaka tungors salivstänk droppa av sin fjäderskrud likt vattendroppar på en gås. Andra människors inflammerade självkänslor suger in dropparna i huden som vore det saltsyra och de lägger sig som oljeskadade sjöfåglar längs strandkanten.

Hur ser då min fjäderdräkt ut? Vissa dagar går jag som Akka med påfågelstjärt och andra dagar ligger jag som gråsparv nedanför ett fönster med bruten nacke i ett spöregn som blöter ner min smärtande kropp.

Kanske är det så det är för de flesta? Ibland är man en gås, ibland en kungsörn eller en gök. Varför inte en sån där grå stadsduva eller en irriterande skrattmås?

Idag är jag en gås...