Kallt

Jag, till skillnad från många andra, älskar verkligen vintern.

Jag njuter av bedövade kinder och ihopklistrade näshår.
Jag älskar hur bristen på akustik bäddar in mig.
Knirr, knarr, knirr, knarr...

Knirret från de svarta urtrampade vinterkängorna för mig alltid tillbaka till barndomens julkalender "Trolltider". Minns ni introt med den osynliga tomtens fotspår i snön? Såhär, typ trettio år sedan, tänker jag fortfarande på dessa spår.

Under tio minus ska det vara. Gärna under femton. Om ni frågar mig....