På onsdag ska jag byta vindruta på bilen. Det är liksom på tiden, ser ni...
Eller alltså; JAG ska inte byta rutan. Det vore just en skön syn. Jag, en enormt stor glasruta och en tub Plastic Padding i ett enda stort moln av diverse svordomar och ohälsosamma ångor.
Givetvis skall bilen lämnas in. I den här familjen görs ingenting vad gäller bilar på hemmaplan.
"-Ursäkta. Skulle jag kunna få boka en tid för påfyllning av spolarvätska?"
Typ.
Men ruta. Vadå, KAN man byta det själv?
Bilrutan liknar nu alltmer ett spindelnät av sprickor och en av sprickorna går som Grand Canyon över hela synfältet. Endera dagen är det jag som sitter i 110 blås på motorvägen med en ny form av cabbe. En frontal cabrolet. Med spöregn och allt.
Festligt....
Kommer du inte ihåg den där pappan på vår gård som skulle sätta in takfönster själv i sin bil och sågade upp ett för stort hål? Haha - snacka om jobbig överraskning när han skulle montera själva fönstret! Och snacka om dumförklarad av alla andra pappor på T-gården...
SvaraRaderaJaa, men guuud. Den pajasen hade jag glömt! Hahahaha!
SvaraRadera