Till exempel det här med att rymden är oändlig. Det går liksom inte att greppa. Och om vi säger att det trots allt finns ett slut. Vad är det för ett slags slut? Och sedan när slutet är slut. Vad har vi då? Början?
Och tiden. Samma där. Vi människor använder en normal livslängd som någon slags norm vad gäller tidsperspektiv. Barndomens sorglösa sommarlov, tonårens känslostormar, vuxentidens lagomhet och ålderdomens vishet. Men vad är en livstid? I ett större perspektiv.
Om vi säger att Universum bildades för 13,7 miljarder år sedan och jorden för typ 4,54 miljarder år sedan. Tiden måste ju ha funnits innan dess ändå, eller hur?
Ja, av samma skäl som att världen finns kvar även om vi blundar, liksom.
Och sen när solen har slocknat och jorden ramlat ur sin sfäriska bana, fortsätter ju ändå tiden att gå. Även fast vi inte har klockorna kvar som kan bevisa det.
Som att vardagens små besvär inte ger mig en tillräcklig utmaning kan jag ibland trilla in i sådana här meningslösa tankegångar.
Ok, nu står det visst två män i vita rockar här och erbjuder mig en tröja med ovanligt långa ärmar.
"- Bm bm bm....."
*Sitter och tittar tomt framför mig och spelar frånvarande med pekfingret på underläppen*
Vi kanske inte hörs på tag.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar