Jag har ju tidigare beskrivit vad som är det roligaste som min mamma vet.
Just det. Att röja.
Ja, alltså inte röja på det där "Vasknings-Båstad-SpyBar-sättet" som alla som träffat min mamma givetvis genast trodde att jag menade. Nej, mer på det där rejäla "Kom-så rotborstar-vi-alla-mattorna-med såpa-sättet" eller "När-dammade-du-egentligen-ovanpå-taklisterna-sättet?".
Så, idag fick hon en ny snilleblixt.
Ögonbrynen vinklades till en bedjande min och jag såg genast att det var något hon ville be om.
"- Du Ka-in (efter över 40 år i Stockholm sitter småländskan kvar som ett födelsemärke och bokstaven "R" är fonetiskt utrotad). Vo-e det inte väldigt -oligt att -öja upp lite ute i fö--ådet? Jag hjälpe- så gä-na te!! Det ä- säke-t masso- med ba-nsake- som ni skulle kunna slänga elle- sälja dä-ute"
"- Stöööön!" undslapp jag på ren stockholmska.
Älskade mamma. Vi gör väl det då... Du kan ju få det i 70-årspresent av mig!
Man måste ju ställa upp för det äldre generationen. Eller hur?
Ja du Karin, jag avundas dig. Själv vet min mamma knappt ngt om oss. Bryr sig inte. Kommer ngn gång i månaden och tar kort på barnen så hon kan visa jobbarkompisarna vilken supermormor hon är. Kommer, slår sig ner och inväntar kaffet som jag ska koka och servera. Fotar barnen och går. Frågar hur vi mår? Nej. Vet vilken klass barnen går i? Nej. Vet vilket skåp kaffekopparna står i så hon kan fixa åt mig ngn gång? Nej.
SvaraRaderaSå njut av din mamma som uppenbart verkar bry sig om er!!
Kram Anneli