För varje år tillkommer nya fläckar på mig.
På det lakan som en gång var bländande vitt syns nu en missfärgad nyans och blekta fläckar. Tyget är mjukt och behagligt mot huden och i kanterna kan små lösa trådar synas, om man väljer att titta noga.
Jag sneglar åt vänster, åt makens håll. Hans lakan är så likt mitt. Samma nyans med slitage på exakt samma ställe. Vilken tur. De matchar i dubbelsängen.
I grabbarnas sängar ligger krispigt vita lakan. De skaver lite mot huden som att de är stärkta med något.
Jag tvättar med kärlek.
Vissa fläckar försvinner medan andra finns kvar för att stanna, då livet inte erbjuder något blekmedel, bara mjukmedel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar