Tänk vilka tillfälligheter som styr våra liv. En del väljer att kalla det ödet eller guds försyn. Men jag vet inte, "tillfälligheter" känns nog ändå som det mest troliga.
Sommaren när jag skulle fylla 19 åkte jag ner för att hälsa på min kära mormor. Planen var några veckors kravlöst slappande och avnjutande av mormors famösa kokkonster. Ung och rastlös som jag dock var, så följde jag med min kusin J på en fest i en förort till Ulricehamn (?) efter några dagar och i och med detta kan man säga att mitt liv tog en vändning som jag aldrig kunnat ana.
Jag blev nämligen, på bästa tv4-manér, störtkär i en bondpojk, M. En riktig lantis med skitiga naglar, traktor i garaget och Status Quo i skivstället. Så vansinnigt exotiskt!
Och kvar på vischan blev jag.
Det förhållandet tog (förstås) efter några år slut och planen var då att flytta tillbaka till storstan när jag sprang ihop med F en blöt kväll på "Harry´s", the place to be back then.
Detta var igår exakt 14 år sedan. Jag upprepar: FJORTON ÅR SEDAN!
Sitter nu och funderar på om hur det varit om jag aldrig hade åkt ner till mormor den där gången i augusti 1991.
För även om vägen inte varit spikrak så ledde den ju på något sätt hela vägen hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar