Nobelpristagarsöndag.

Den perfekta söndagen är en dag utan handling. Som en bok skriven på ett vackert språk med driv och vila i ett. Men utan handling. Som en Nobelpristagarbok.

Boken tar oss med på en resa mot skymningen med några få incidenter på vägen. Ca 600 sidor av ingenting.

Frukost.
Iplockning av diskmaskinen.
En grundlig genomläsning av tidningen.
Efter detta kanske det hettar till lite i valet om man ska duscha eller inte.
”- Äsch, jag struntar i det.”
Lunch.

Och sådär fortsätter den finlitterära dagen mot det rafflande slutet med fyrans söndagsfilm och kvällsteet.

Men ännu har jag inte kommit mer än till sidan 219 i "Söndagsboken" skriven av den obskyra tjeckiska författaren med ett namn som ingen hört. För tillfället avhandlas problematiken kring lunchmenyn.

Och så fortsätter det. Inte speciellt spännande kanske. Men som söndag; helt i min smak.