När Gustaf föddes köpte vi en videokamera som sedan surrade i princip dygnet runt hans första levnadsår. Vi har filmade sekvenser av det mesta som en liten bebis företar sig, inbegripande allt från ätande, badande och sovande.
Sedan kom Albin och filmandet hade då mist lite av sin charm delvis pga att den förälder som tidigare kunde filma halvtimmessekvenser nu hade en ett och halvt-åring att hålla ögonen på istället. Men dock, det filmades iallafall.
Inte som nu. Stackars Axel. När han har blivit stor och vill se på hans film, kommer han knappt hinna sätta sig tillrätta i soffan innan bilderna från hans student börjar rulla. Inget "Fanny Alexander-epos" med andra ord.
Men nu ska vi försöka skärpa oss. Allt ska filmas. Blöjbyten, matningar, urplockning av köksredskap från kökslådorna, sönderrivning av tidningar från insamlingspåsen och vansinnesutbrotten när vi plockar undan fjärrkontrollerna. Inget ska cencureras. Uncut.
Funderar lite över hur de familjer med typ tio ungar gör. Hur spännande är det att filma när nummer nio och tio i barnaskaran smakar på palsternacka första gången? Eller badar? Eller sover? Stackars dom ungarna. Hoppas de finns med på några foton åtminstone.
För det gör Axel. 328 stycken närmare bestämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar