Rivningskontrakt?

Jag har slutat amma.

Det var inget svårt val. Valet var inte ens mitt. Beslutet tog Axel.

De senaste månaderna har Axel enbart velat ha tutte nattetid. Hela tiden. Han vaknade i snitt en gång i timmen och fick han då inte ögonblickligen ett bröst i munnen blev det ett herrans liv. Ett "Herrans liv" kan vara något ansträngande, framförallt nattetid, vilket resulterade i att jag mer eller mindre ammade konstant nätterna igenom mot slutet.

Han var som en mobiltelefon som låg på laddning nattetid. Problemet vara bara det att jag, själva laddaren, inte hade någon egen kraftkälla till slut. Jag blinkade knappt till när man tryckte på "on-knappen". Kraftlös.

Så efter ett djupt andetag stängde jag nattserveringen för några veckor sedan. På skylten, som hängde runt min hals, stod det:
"Öppnar igen imorgonbitti. Tidigast 07.00!."

Det hela gick över förväntan. Redan efter fem bröstfria nätter sov Axel hela natten i sin egen säng. Stolt som det lilla gossebarnet är, ville han därefter ej heller ha bröstet på dagen. Och vem är jag att tjata?

Så nu har serveringen stängt igen även dagtid. Lokalerna står kvar, ödsligt tomma, uttjänta och ett visst renoveringsbehov föreligger.

Men det får vara. Även jag är ju stolt.