Häromkvällen, när jag planlöst zappade mig fram genom kvällstimmarna, fastnade jag för en stund mitt i en debatt om vargens varande eller icke varande i vårt urbaniserade samhälle.
På den ena sidan satt ett gäng flanellskjortsklädda lantisar och på den andra en hoper av nollåttor, som de förstnämnda föraktfullt kallade dem.
Jag skrattar faktiskt fortfarande när jag tänker på det.
I Spanien finns, på ett område lika stort som Götaland, 1200 vargar. År 1992 fanns 16-17 vargar i Sverige och idag finns ca 250-500 vargar beroende på var man hittar sin information. Enligt vissa är alltså detta på tok för mycket. Jag förstår inte riktigt det.
Jag har full förståelse för att de djuruppfödare som får sina djur dödade eller svårt skadade vill bli av med den vargen som härjar just där, men sanningen är att de flesta vargar jagar inte närheten av människor. Vargar som kommer för tätt inpå bebyggelse och lever j-vel borde alltså kunna skjutas utan att det behöver begränsa stammen som sådan.
Vad jag ifrågasätter är snarare de som talar om vargen som en blodtörstig best som urskiljningslöst dödar allt i sin väg, inklusive småbarn och gamla tanter. De som vill utrota vargen. Igen.
I det ovan nämnda programmet satt vuxna karlar och beskrev situationen på ett sätt som att det är ett gäng T-Rexar som härjar i Dalaskogarna och inte vargar.
Fast i ärlighetens namn fanns det en del på den andra sidan som var rätt pinsamma också. Några ungdomar med färgat svart hår och klingande piercingar satt och var fullkomligt oförstående till boskapägarnas problematik.
"- Asså; kan ni inte bara sätta upp stängsel runt djuren ba?!"
Då Belinda Olsson frågade om killen var en "nollåtta", svarade han snabbt:
"- Nä, det är jag INTE! Jag är FAKTISKT från Göteborg!!"
Debatten lär fortsätta. Och fortsätta.
//
Nollåttan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar