En stark kvinna

Ulf Olsson är död. Mannen som dömts för mordet på 10-åriga Heléne och en tjej till.

Jag är generellt helt emot dödsstraff men jag undrar om inte Helénes föräldrar känner en viss tillfredsställelse idag. Det hade jag gjort.

Jag tänker ibland på lilla Engla som för något (några?) år sedan hade den maximala oturen att stöta på Anders Eklund på den korta lilla vägen hem från fotbollsträningen. Efter att våldtagit och strypt den lilla flickan försökte han elda upp hennes kropp på en öde skogsväg några mil från där hon bodde.

Men jag tänker framförallt på Englas mamma. Hur det måste kännas att veta att den enda anledningen till att hennes lilla dotter inte finns längre, går upp varje morgon, dricker sitt kaffe, läser en bok och kanske skojar med sina nya polare på Norrtäljeanstalten. Att veta att han erbjuds att utbilda sig under sin fängelsetid, att äta glass, käka fredagspizza, kolla på Melodifestivalen och framförallt innehar möjligheten att skapa sig en framtid.

Att kunna leva vidare med det hat hon måste känna.
Att acceptera att det barn hon burit och fött bestals sin framtid.
Och framförallt det faktum att Anders Eklund har sin framtid kvar.