Varje år i mellandagstid åker Gustaf och morfar till Naturhistoriska riksmuseet och tittar på dinosaurierna. En liten tradition skapad för några år sedan och som inbegriper bara de två.
Så idag var det då dags för det anuella besöket och i år hade G även uppnått den erforderliga åldern för att få se 3D-filmen om dinosaurier på Cosmonova. Morfar hade i god tid beställt biljetter till filmen och vid 13-tiden idag satt därför en 67-årig farbror och en 6-årig dito iförda tveksamt klädsamma 3D-brillor på näsorna och tittade förstummat på filmen om de förhistoriska djuren.
I museibutiken införskaffades traditionsenligt sedan två miniatyrdinosaurier i plast. En till Gustaf och en till Albin. I år blev det en flygande variant samt en stor rackare, en sån där med lång hals ni vet, en Jättestorosaurius, typ.
Väl hemma sedan behöll G den flygande varelsen alltmedans Albin förärades den stora jätteödlan. På lappen, som den store rackaren hade runt halsen, kunde vi läsa att den specifika arten kunde bli över 15 meter lång.
"-Hur långt är det?", frågade Albin.
"-Det är långt det", svarade jag. "Som en buss kanske!"
"-Längre än vårt hus?" fortsatte Albin.
"-Ja, absolut!"
"-Men inte större än dig va, mamma?"
Från barn och fyllehundar får man höra sanningar. Eller hur var det?
Moahahahaha.
SvaraRaderaKram Emma