Okej.
Somliga kommer att kalla mig oempatisk och elak. Men det jag tänker skriva idag är ren sanning. En sanning som jag ser den.
Om du är fet och trivs med det, kan du sluta att läsa nu. Det här handlar inte om dig. Det här handlar om de överviktiga människor som hävdar att det är synd om dem för att de är tjocka. För det tycker nämligen inte jag att det är.
Jag tittade på Biggest Looser i går på fyran, där ett gäng människor i varierande grad av övervikt tävlar om vem som kan går ner mest i vikt, procentuellt. En snubbe vägde över 200 pannor och jag tror ingen av deltagarna understeg 100 kg till en början. Missförstå mig inte nu. Jag gillar faktiskt programmet, för det visar ju till stor del precis vad det hela handlar om. Mindre mat och mer motion.
Världens enklaste matematik. Överskott som inte förbrukas, sparas till sämre tider av svält och missväxt. Tider som aldrig drabbar oss längre i denna del av världen, utan energibankerna på kroppen byggs ut och nya kontor poppar upp runt om på hela kroppen. För mig personligen ligger HK på magen, men det varierar ju från person till person. För övrigt vill jag tilllägga att kontoret som låg på rumpan har slagit igen och lokalerna har fullkomligt rasat samman.
Åter till programmet från igår. Sara och Fredrik var ett rultigt par som försökt bli gravida några år när de igår fick beskedet att de väntade barn. Givetvis (?) avbröts deltagandet i Tjockisshowen för att inte "riskera något", som det så fint hette. Okej, bootkamping, stränga dieter och blodsmak i munnen kanske inte är det man känner mest för som gravid och är förmodligen inte det hälsosammaste heller. Men sund motion (och ja, då menar jag faktiskt inte bara stillsamma promenader i höstregnet) och en bra balanserad kost är bra när man är gravid. BRA!!!
Jag är så uppriktigt j-vla trött på alla tjockisar som söker någonslags amerikansk asyl när de går in i sina graviditeter. Det är inte okej att äta vad man vill bara för man råkar vara på smällen. Risken för att drabbas av diabetes, blodpropp, högt blodtryck, havandeskapsförgiftning med mycket mera ökar dramatiskt när du är fet. Så är det bara. Och om de tror att de sen kan amma av sig en 40-kilos övervikt, får de nog tänka om.
Jag har en bekant som fått för sig att det är farligt att gå ner i vikt när man är gravid och ammar. Svaret är väl att:
"- Ja, det är farligt om du slutar äta helt, men om du lägger om din kost till hälsosam mat, går en mil om dagen och slutar att småäta (hela j-vla tiden) ska du se att du går ner vikt utan att äventyra något."
Se där; antingen en mindre kompis eller en kompis mindre (det sistnämnda är nog det troligare alternativet).
Tro nu inte att jag inte förstår att problematiken är mer komplex än så. Dåligt självförtroende och matmissbruk ligger bakom många av fall av övervikten. Kanske är det rent av där man måste börja? Innan magoperationer och Reductilbehandlingar. En omprogrammering i belöningssystemet med hjälp av lite terapi. Det tror jag!
Håller med dig då min svärmor väger150 kg o fattar inte varför!!! Ja, sluta småät o rör på dig! Hon orkar inte ens det längre. Kan knappt köra bil! Men det är inte hennes fel säger hon! Då undrar jag vems fel är det då???
SvaraRaderaJag måste hålla med och efter att ha läst artikeln du länkat till finns det ytterligare en tankeställare. Det borde vara krav på att gå ner i vikt innan man får hjälp till att bli gravid om det inte föreligger andra orsaker till ofrivillig barnlöshet vill säga.
SvaraRaderaBra skrivet som alltid Karin.
Kramar Annika
Är man gravt överviktig och blir gravid så räknas graviditeten som en högriskgraviditet. Dvs att både mamman och barnet är i fara.
SvaraRaderaNu har detta par försökt en längre tid att bli gravida och beslöt att inte riskera något genom att utsätta hennes foster för onödiga risker.
Vem fan tror du att du är att sitta bakom din dator och kritisera dem för det?
Hon har gott om tid på sig att gå ner i vikt när barnet är fött.
Vad fan är det med folk som tror att det är ok att mobba överviktiga. Dessutom överviktiga som har insett sitt problem och har gett sig fan på att göra något åt det.
Och nej, jag är inte överviktig själv!
Oj då, det var visst lite känsligt det där!
SvaraRaderaDu undrar vem jag tror att jag är som sitter framför min dator och kritiserar... Ja du, jag kritiserar inte dem personligen, utan snarare den tro som finns i samhället att graviditet är en sjukdom. Lägg dig på en soffa i nio månader så slipper du missfall och andra tråkigheter.
Och precis som du, har jag rätt att säga vad jag tycker om saker och ting. Faktiskt.
Fetma kan kallas en sjukdom, men det är en vällevnadssjukdom och dessutom självförvållad. Så är det bara. Gilla eller inte!
Kul för övrigt att du hittat hit! Jag älskar att debattera!
Kram
/ Karin