Jaha. Ytterligare 4 vaccinationspass avbokade på grund av vaccinbrist. Trist.
Det har verkligen varit jättekul att få komma ut och jobba lite.
Inget ont om Axel. Verkligen inte.
Men så här tredje föräldraledigheten börjar det liksom kännas att man kan det här. Varken babysim eller öppna förskolan känns något som helst lockande och hemmalivet, hur mysigt det än månde vara, börjar kännas lite smått klaustrofobiskt. De svåraste valen man ställs inför rör valet mellan päron- eller katrinplommonpuré och de mentala utmaningarna handlar nästan uteslutande om att träna på sitt tålamod.
Jag försöker i princip dagligen att stanna upp, andas lite och njuta av "ledigheten" men slentrianen ligger som en våt filt över vardagen hur mycket jag än försöker peppa upp mig.
Det värsta av allt är nog, att jag vet så väl hur jag kommer tänka tillbaka på den här tiden om ett år eller så. Jag kommer att tänka på mina och Axels mysiga sovmorgnar och jag kommer att minnas all den tid som jag faktiskt kunnat lägga på Gustaf och Albin nu när de bara går halvdagar.
Nej, jag måste allt gaska upp mig och försöka njuta lite mer.
För det ska gudarna veta: någon fjärde föräldraledighet blir det INTE tal om!
måndag 30 november 2009
söndag 29 november 2009
Julklappsfrossa
Operation "Julklappsinköp" är inledd.
3 done, 324 to go...
Eller kanske inte riktigt, men bra nära.
Jag köper inte julklappar till så många. Det blir mest till barnen. Men jag ÄLSKAR är fundera ut, inhandla och slå in små onödigheter till de nära. Varje år försöker min omgivning bromsa inhandlandet, men jag kan inte stå emot. Så fort det börjar glittra av stjärnor och glaskulor i skyltfönstren kommer suget över mig. Jag tappar all sans och kliver in i min anuella psykos, oförmögen att ta mig ur den bjällerklangande köpruschen.
Det enda som bromsar min påseprasslande framfart är det faktum att jag de facto enbart inbringar den allmose-nivåiga föräldrapenningen för närvarande. Även om jag ruschar runt låter jag iallafall kreditkorten vila i juletid.
Herregud, var skulle det annars sluta?
3 done, 324 to go...
Eller kanske inte riktigt, men bra nära.
Jag köper inte julklappar till så många. Det blir mest till barnen. Men jag ÄLSKAR är fundera ut, inhandla och slå in små onödigheter till de nära. Varje år försöker min omgivning bromsa inhandlandet, men jag kan inte stå emot. Så fort det börjar glittra av stjärnor och glaskulor i skyltfönstren kommer suget över mig. Jag tappar all sans och kliver in i min anuella psykos, oförmögen att ta mig ur den bjällerklangande köpruschen.
Det enda som bromsar min påseprasslande framfart är det faktum att jag de facto enbart inbringar den allmose-nivåiga föräldrapenningen för närvarande. Även om jag ruschar runt låter jag iallafall kreditkorten vila i juletid.
Herregud, var skulle det annars sluta?
lördag 28 november 2009
Tomtefunderingar...
Jag står inför ett svårt moraliskt dilemma.
Är det ok att ljuga sina barn rätt upp i deras små oskyldiga ansikten?
Tidigare år har tomtemyten på ett enkelt sätt bara varit en självklarhet. På julafton kommer den rödklädde farbrorn med julklapparna. That´s it, liksom.
Men barnen blir äldre och denna jul har myten redan börjat stöta på patrull.
"-Mamma, var köper tomten alla julklapparna?" undrade Gustaf häromdagen och man kan ju inte annat säga än att frågan är befogad.
Jag besvarade frågan utan en tanke, med att han handlar sina klappar över nätet och får dem hemskickade till sig.
Efteråt kröp sig en känsla av dåligt samvete över mig.
En smak av beska i munnen och ett lätt illamående sköljde över mig och jag blev som varm och rodnad över hela kroppen. Vad håller jag på med?
Hur länge ska man kämpa för den här myten?
Hur länge och framförallt hur långt är det ok att gå i sina lögner?
Snart kommer väl frågorna:
"- Hur hinner tomten med att leverera alla klapparna?"
"- Hur kan tomtens renar flyga?" och den klassiska
"- Varför hinner aldrig morbror Magnus träffa tomten?"
För vem håller vi egentligen myten levande? För barnen? Eller för att vi vuxna tycker det är så gulligt med att se våra vilseledda barn skrika hysteriskt när det knackar på dörren en eftermiddag om året?
Hur gör alla?
Jag behöver vägledning......
Är det ok att ljuga sina barn rätt upp i deras små oskyldiga ansikten?
Tidigare år har tomtemyten på ett enkelt sätt bara varit en självklarhet. På julafton kommer den rödklädde farbrorn med julklapparna. That´s it, liksom.
Men barnen blir äldre och denna jul har myten redan börjat stöta på patrull.
"-Mamma, var köper tomten alla julklapparna?" undrade Gustaf häromdagen och man kan ju inte annat säga än att frågan är befogad.
Jag besvarade frågan utan en tanke, med att han handlar sina klappar över nätet och får dem hemskickade till sig.
Efteråt kröp sig en känsla av dåligt samvete över mig.
En smak av beska i munnen och ett lätt illamående sköljde över mig och jag blev som varm och rodnad över hela kroppen. Vad håller jag på med?
Hur länge ska man kämpa för den här myten?
Hur länge och framförallt hur långt är det ok att gå i sina lögner?
Snart kommer väl frågorna:
"- Hur hinner tomten med att leverera alla klapparna?"
"- Hur kan tomtens renar flyga?" och den klassiska
"- Varför hinner aldrig morbror Magnus träffa tomten?"
För vem håller vi egentligen myten levande? För barnen? Eller för att vi vuxna tycker det är så gulligt med att se våra vilseledda barn skrika hysteriskt när det knackar på dörren en eftermiddag om året?
Hur gör alla?
Jag behöver vägledning......
fredag 27 november 2009
Vilket party!
En sak som jag lärt mig sedan jag fått barn är att en baksmälla oftast beror på sömnbrist.
Inte på något bakrus av alkoholens effekter.
Huvudet känns som vore det fyllt av bomull. Böjer jag mig framåt känns det som den genomblöta bomullen sakta glider framåt och hela jag hamnar i obalans. Synapserna är fördröjda pga kortslutning och allt går i ultrarapid.
Kroppen känns tung som efter ett bad och att resa sig från en stol är som att bestiga ett berg. Jag stannar på nedervåningen idag, tror jag.
Munnen känns torr som på en nyårsdag och kroppen skriker efter transfetter.
Frågar du mig imorgon vad jag gjort idag, minns jag troligen inte.
Bakfull? Nej. Småbarnsmamma.
En natts sömn. Snälla. Bara en natts sömn.
Inte på något bakrus av alkoholens effekter.
Huvudet känns som vore det fyllt av bomull. Böjer jag mig framåt känns det som den genomblöta bomullen sakta glider framåt och hela jag hamnar i obalans. Synapserna är fördröjda pga kortslutning och allt går i ultrarapid.
Kroppen känns tung som efter ett bad och att resa sig från en stol är som att bestiga ett berg. Jag stannar på nedervåningen idag, tror jag.
Munnen känns torr som på en nyårsdag och kroppen skriker efter transfetter.
Frågar du mig imorgon vad jag gjort idag, minns jag troligen inte.
Bakfull? Nej. Småbarnsmamma.
En natts sömn. Snälla. Bara en natts sömn.
torsdag 26 november 2009
Svinigt värre.
Det har varit mycket om grisar på sista tiden. "Gris" har liksom varit DET de senaste dagarna/veckorna. Ordet på allas läppar.
Först denna "Svinis". H1N1, som den egentligen heter. Friska svenskar börjar dö en efter en i sjukdomen och svenskarna står som chockade.
"-Va, här? I Sverige? Inte möjligt, hua!!"
Att hundratals personer redan strykit med i övriga Europa har helt förbisetts i någon slags naiv tro att:
"-Det händer inte här..."
Först denna "Svinis". H1N1, som den egentligen heter. Friska svenskar börjar dö en efter en i sjukdomen och svenskarna står som chockade.
"-Va, här? I Sverige? Inte möjligt, hua!!"
Att hundratals personer redan strykit med i övriga Europa har helt förbisetts i någon slags naiv tro att:
"-Det händer inte här..."
Sedan de senaste dagarnas "Grisfarms-skandal".
Önskar att jag var chockad. Men nej; möjligtvis besviken... Återigen vaknar svenskarna:
"-Va, här? I Sverige? Inte möjligt, hua!!"
Det finns bara två slutsatser man kan göra med gott samvete.
Alternativ 1: Sluta ät kött.
Alternativ 2: Köp bara ekologiskt och närproducerat kött.
Nästa gång du handlar kött och står med fläskfilén från Irland i handen. Ja, du vet, den som kostar mindre än hälften av den ekologiskt närproducerade.
Tänk då en extra gång:
Vem var detta och hur hade han det?
Och framförallt; hur f-n kan den vara så billig?
onsdag 25 november 2009
Världens vackraste barn!
Jaha!? Det var ju snopet.
Det blev ingen vaccination för mig idag. Vi vaccinerar fortfarande bara riskgrupper och barn under 13 och tydligen är de flesta redan besprutade då väntrummet gapade helt tomt då jag kom. Hallåååååå?
Åkte hem och hämtade Axel och fick honom vaccinerad i stället. Sköterskorna tyckte han var SÅÅÅÅ söt och där kan man ju inte säga emot direkt.
Jag minns när Gustaf var bebis. Det fanns verkligen ingen sötare bebis på jorden och på fullaste allvar så tyckte jag lite synd om andra mammor och pappor som hade så fula bebisar.
Jag vet att jag tänkte att de andra i föräldragruppen måste vara avundsjuka på min A-bebis och att de efter träffarna gick hem i bitterhet och svor.
När jag fick Albin återkom fenomenet även om jag då så smått börjat inse att kanske alla mammor kände likadant. Att vi satt där åtta morsor, helt upptagna av tanken på att just våra bebisar är de mest fulländade.
Albin & Jag
Så nu när någon säger om Axel:
"-Åhhh, vad söt han är!"
tror jag inte länge per automatik att de menar att han är världens sötaste bebis.
Även om jag vet att det är just så det är!
Vaccination-inspiration
När jag startade den här bloggen så lovade jag mig själv att skriva minst ett inlägg per dag. För att hålla grytan kokande typ.
Men vad gör man om inspirationen tryter och tiden sinar bort.
Lägger upp ett foto?
En länk?
Kanske kommer uppslagen ikväll när jag jobbar.
Jag har märkt att de gärna gör det.
Men vad gör man om inspirationen tryter och tiden sinar bort.
Lägger upp ett foto?
En länk?
Kanske kommer uppslagen ikväll när jag jobbar.
Jag har märkt att de gärna gör det.
tisdag 24 november 2009
Kvällspromenad
Äntligen.
Du och jag, Ludde. Kom så går vi...
Reflexväst på mig, sele på dig.
Kvällen är svart som i en urskog. Du hajar till vid oklara skuggor, gör konstiga omvägar och vädrar i luften efter faror. En betonggris, jaha....
Luften vi andas är som mättad av fukt och din päls blir blöt trots att regnet ej fallit på hela dagen.
Ikväll blir promenadens ljudspår Kjellvander. Passar liksom.
Du och jag, Ludde. Kom så går vi...
Reflexväst på mig, sele på dig.
Kvällen är svart som i en urskog. Du hajar till vid oklara skuggor, gör konstiga omvägar och vädrar i luften efter faror. En betonggris, jaha....
Luften vi andas är som mättad av fukt och din päls blir blöt trots att regnet ej fallit på hela dagen.
Ikväll blir promenadens ljudspår Kjellvander. Passar liksom.
Julen har börjat!
Som jag tidigare skrivit har jag bestämt mig för att göra julen riktigt lång i år.
Sagt och gjort; idag var det dags att baka pepparkakor.
Albin och Gustaf fick stanna hemma i dag för att "hjälpa till" med bakandet och i år slog de nog rekord. Jag lovar; de var säkert med hela 10 minuter innan de tröttnat på bakeriet.
Sen stod jag där, själv, med 30 kilo av mormors hemgjorda pepparkaksdeg. Det var ju bara att hugga i.....
Rätt många peppisar, va?
måndag 23 november 2009
Fröken PK?
Visste ni att tävlingen "Sveriges Lucia" fortfarande finns?
Efter att ha sett en annons om "Orminges Lucia" (?) var jag bara tvungen att googla på "Lucia" för att se om den stora tävlingen fortfarande existerar, och ja; det gör den alltså.
Jag minns förr om åren när denna tävling var en stor happening. Jag vill minnas att den till och med sändes direkt på teve.
Sveriges Lucia? Vem som ska gå först i en kör liksom.... Ring och rösta! Varför? Därför. Jaha.
Tankarna leds osökt in på tävlingen "Fröken Sverige". Finns den kvar månne? Får väl googla det också sen.
Det känns ju inte som speciellt politiskt korrekt att tävla i skönhet. Trots sina tappra försök att "snygga till" tävlingen med ett talangmoment där töserna skulle jonglera med suddigum, sjunga "Lilla snigel" baklänges eller säga "Tankbil" på 34 olika språk, kvarstår ändå faktum: En tävling där deltagarna får gå över en scen, endast iförda baddräkt och pumps för att bedömas av medelålders gubbar, KAN inte betraktas som helt rumsren.
Något av det mest komiska inslaget i tävlingen var nog ändå det när deltagarna fick berätta vad de skulle vilja göra i framtiden. Allt från att arbeta med handikappade djur till att samla pengar till svältande barn gavs som exempel av de långbenta och ständigt leende solarieoranga kandidaterna.
Jag minns dock ett år då en av deltagarna gav ett svar som liksom stack ut lite.
Programledaren (minns ej vem det var, men Agneta Sjödin känns som en kvalificerad gissning då hon var programledare för alla program av "Gala-karaktär" under 90-talet) frågade en av tjejerna vad hon skulle vilja arbeta med i framtiden. Svaret blev:
"- Jag skulle vilja bli chef!"
"- Chef? För vaddå?" frågade Sjödin smått roat.
"- Det spelar ingen roll, bara jag får bestämma över andra!"
Jaha ja... Vad säger man? Undrar om hon vann.
Men i ärlighetens namn var det rätt uppfriskande efter alla svar innehållande HIV, miljöförstöring och världssvält som de övriga kandidaterna radat upp som ett pärlband av Moder Terasa-wannabees.
Nej, nu måste jag googla iväg.
PS. Tänk på de svältande duvorna i Indien. DS.
Efter att ha sett en annons om "Orminges Lucia" (?) var jag bara tvungen att googla på "Lucia" för att se om den stora tävlingen fortfarande existerar, och ja; det gör den alltså.
Jag minns förr om åren när denna tävling var en stor happening. Jag vill minnas att den till och med sändes direkt på teve.
Sveriges Lucia? Vem som ska gå först i en kör liksom.... Ring och rösta! Varför? Därför. Jaha.
Tankarna leds osökt in på tävlingen "Fröken Sverige". Finns den kvar månne? Får väl googla det också sen.
Det känns ju inte som speciellt politiskt korrekt att tävla i skönhet. Trots sina tappra försök att "snygga till" tävlingen med ett talangmoment där töserna skulle jonglera med suddigum, sjunga "Lilla snigel" baklänges eller säga "Tankbil" på 34 olika språk, kvarstår ändå faktum: En tävling där deltagarna får gå över en scen, endast iförda baddräkt och pumps för att bedömas av medelålders gubbar, KAN inte betraktas som helt rumsren.
Något av det mest komiska inslaget i tävlingen var nog ändå det när deltagarna fick berätta vad de skulle vilja göra i framtiden. Allt från att arbeta med handikappade djur till att samla pengar till svältande barn gavs som exempel av de långbenta och ständigt leende solarieoranga kandidaterna.
Jag minns dock ett år då en av deltagarna gav ett svar som liksom stack ut lite.
Programledaren (minns ej vem det var, men Agneta Sjödin känns som en kvalificerad gissning då hon var programledare för alla program av "Gala-karaktär" under 90-talet) frågade en av tjejerna vad hon skulle vilja arbeta med i framtiden. Svaret blev:
"- Jag skulle vilja bli chef!"
"- Chef? För vaddå?" frågade Sjödin smått roat.
"- Det spelar ingen roll, bara jag får bestämma över andra!"
Jaha ja... Vad säger man? Undrar om hon vann.
Men i ärlighetens namn var det rätt uppfriskande efter alla svar innehållande HIV, miljöförstöring och världssvält som de övriga kandidaterna radat upp som ett pärlband av Moder Terasa-wannabees.
Nej, nu måste jag googla iväg.
PS. Tänk på de svältande duvorna i Indien. DS.
En komplett samling!
Idag har jag varit på IKEA och införskaffat diverse livsnödvändiga attiraljer.
Jag åkte för att köpa en ram till ett foto på Axel och kom hem med:
- TVÅ ramar.
- Tre ljusslingor.
- Sex rullar julklappspapper.
- Julgranspynt.
- Två prydnadskuddar.
mm, mm.
Vad är det med IKEA som gör att man ALLTID handlar mer än man tänkt. Billigt blir dyrt, liksom. Den där Kamprad kan sin skit....
Så här blev det med den nyinköpta ramen till Axels foto i allafall. Nu hänger de där, alla tre.
Samlingen är komplett!
söndag 22 november 2009
Välkomna vår nya familjemedlem!
Jag har länge gått och fnulat på att köpa en smidig laddningsbar dammsugare att ha i köket. Mecket med att behöva dra fram den pråm-stora dammsugaren från skåpet som gud glömde gör att man understundom behöver snöskor för att ta sig fram bland alla smulor på vårt köksgolv.Och så idag slog jag till... Ni ser skönheten här till vänster. En Elektrolux Ergo Rapido (superduper-plus-mega-racer-ultra-X). En riktig skönhet.
F sattes i arbete och nu sitter den fast på väggen i köket och suger näring ur vägguttaget.
Vilken familjelycka!
Barnmisshandel?
I går när vi var i det stora köpcentrat bevittnade vi ett fall av grov barnmisshandel. Varje år kan denna form av övergrepp bevittnas på alla inomhusköpcentran landet runt.
Vi kan väl kalla det för "Värmeslags-tortyren".
Utomhus var det, för årstiden, mycket varmt. Över 12 grader. Bara det skulle ju kunna var ett uppslag för ett inlägg, men det får vänta till en annan gång.
Men vad ser vi?
Jo, massor med påpälsade stackars barn, evigt gnällande och skrikande. Det värsta exemplet var en liten kille på ca tre år. Han hade ReimaTec-overall, fleecemössa med knyt under hakan, vinterkängor och långa vantar med snölås. Inomhus! Detta som torde vara för varmt även utomhus.
Jag var såå nära att gå fram och "face-slapa" morsan men F fick tag i min tröjarm i sista stund.
Ungen gnällde och bara lade sig ner och vägrade gå, med den påföljden att Mamma Mengele skällde och drog i det stackars barnet.
Själv hade hon tagit av sig sin höstkappa och hängt den över barnvagnen.
Hur tänker man då? Eller tänker man i huvudtaget?
J-la människa!
Vi kan väl kalla det för "Värmeslags-tortyren".
Utomhus var det, för årstiden, mycket varmt. Över 12 grader. Bara det skulle ju kunna var ett uppslag för ett inlägg, men det får vänta till en annan gång.
Men vad ser vi?
Jo, massor med påpälsade stackars barn, evigt gnällande och skrikande. Det värsta exemplet var en liten kille på ca tre år. Han hade ReimaTec-overall, fleecemössa med knyt under hakan, vinterkängor och långa vantar med snölås. Inomhus! Detta som torde vara för varmt även utomhus.
Jag var såå nära att gå fram och "face-slapa" morsan men F fick tag i min tröjarm i sista stund.
Ungen gnällde och bara lade sig ner och vägrade gå, med den påföljden att Mamma Mengele skällde och drog i det stackars barnet.
Själv hade hon tagit av sig sin höstkappa och hängt den över barnvagnen.
Hur tänker man då? Eller tänker man i huvudtaget?
J-la människa!
lördag 21 november 2009
Priceless
Som jag tidigare nämnt behöver Gustaf glasögon. Det par han har nu har dock visat sig vara för starka och därför skulle vi idag prova ut ett nytt par.
Pappa F hade förslag på några bågar.
Pappa F hade förslag på några bågar.
Dessa röstades dock unisont ner av både G och undertecknad.
Till slut (efter att F fick lämna butiken) hittades dock ett par som Gustaf tyckte var snygga och de fick det bli.
Fina va?
Trots 12 gradig värme införskaffades också en vinterjacka och vinterskor till G. Inalles, summa summarum: 5000 pix.
Hepp!
Och som vanligt: inget till mamsen. Det blev Priceless för mig.
fredag 20 november 2009
Egentid
Egentid.
Egen tid.
En gång i tiden, för länge sedan, innebar begreppet "Egentid" t ex en ansiktsbehandling, en shoppingrunda på stan eller kanske oplanerat kompishäng.
Nuförtiden, som idag, innebär begreppet en ostörd och barnfri runda på ICA Maxi.
- Att utan tjat och gnäll få "blippa" sig fram bland knäckebröd och kycklingfiléer.
- Att inte fastna vilt argumenterandes bland leksakshyllorna.
- Att inte amma i en provhytt på klädavdelningen.
- Att slippa muta sig igenom en shoppinglista.
Tack mamma/mormor, för dagens egentid.
Jag säger som Oscar Wilde:
"Te är alltid te, om än i sprucken kopp!"
eller i dagens uppdaterade version:
"Egentid är alltid egentid, om än på ICA Maxi!"
Egen tid.
En gång i tiden, för länge sedan, innebar begreppet "Egentid" t ex en ansiktsbehandling, en shoppingrunda på stan eller kanske oplanerat kompishäng.
Nuförtiden, som idag, innebär begreppet en ostörd och barnfri runda på ICA Maxi.
- Att utan tjat och gnäll få "blippa" sig fram bland knäckebröd och kycklingfiléer.
- Att inte fastna vilt argumenterandes bland leksakshyllorna.
- Att inte amma i en provhytt på klädavdelningen.
- Att slippa muta sig igenom en shoppinglista.
Tack mamma/mormor, för dagens egentid.
Jag säger som Oscar Wilde:
"Te är alltid te, om än i sprucken kopp!"
eller i dagens uppdaterade version:
"Egentid är alltid egentid, om än på ICA Maxi!"
torsdag 19 november 2009
Pianodamen
Jag var och vaccinerade i går igen och återigen var klientelet extremt varierat. Denna gång vaccinerade jag allt från en niomånaders bebis till en 90-årig tant. Den sistnämnda kommer jag aldrig att glömma.
Damen i fråga fick sin spruta utan knorr (?) och efteråt berättade jag som vanligt en del om eventuella biverkningar, däribland den vanligaste: ont i armen. Den åldrade kvinnan tittade då förstummat på mig och sade:
"- Men kommer jag att kunna spela piano då?"
"- Absolut!", svarar jag raskt.
Varpå damen blixtsnabbt replikerar:
"-Nej, men vad roligt! Det har jag alltid velat kunna!"
Underbar kvinna!
Damen i fråga fick sin spruta utan knorr (?) och efteråt berättade jag som vanligt en del om eventuella biverkningar, däribland den vanligaste: ont i armen. Den åldrade kvinnan tittade då förstummat på mig och sade:
"- Men kommer jag att kunna spela piano då?"
"- Absolut!", svarar jag raskt.
Varpå damen blixtsnabbt replikerar:
"-Nej, men vad roligt! Det har jag alltid velat kunna!"
Underbar kvinna!
onsdag 18 november 2009
Ny OS-gren?
Om "Trängsel-sovning" vore en idrottsgren i kunde vi i vår familj tävla på elitnivå vid det här laget.
Inatt har vi sovit två vuxna, tre barn och en hund i en 180-säng. Troligen snudd på världsrekord, eller åtminstone ett nytt svenskt.
Dessvärre måste nog nattens resultat diskvalificeras då jag tog en ca 2 timmar lång time out i Albins säng vid tre-tiden. Matchen fick dock snart tas upp igen då Axel ville ammas vid fem-snåret.
Tråkigt nog ådrog jag mig en för grenen inte helt främmande idrottsskada under nattens time out. Lego-trampet. Den som aldrig trampat med full kraft, barfota, på en legobit har aldrig fått känna på riktig smärta.
Det är nog bara vi idrottsmän och kvinnor, aktiva i den eviga "Barnfamiljsolympiaden", som drabbas av denna typ av skador.
Inatt har vi sovit två vuxna, tre barn och en hund i en 180-säng. Troligen snudd på världsrekord, eller åtminstone ett nytt svenskt.
Dessvärre måste nog nattens resultat diskvalificeras då jag tog en ca 2 timmar lång time out i Albins säng vid tre-tiden. Matchen fick dock snart tas upp igen då Axel ville ammas vid fem-snåret.
Tråkigt nog ådrog jag mig en för grenen inte helt främmande idrottsskada under nattens time out. Lego-trampet. Den som aldrig trampat med full kraft, barfota, på en legobit har aldrig fått känna på riktig smärta.
Det är nog bara vi idrottsmän och kvinnor, aktiva i den eviga "Barnfamiljsolympiaden", som drabbas av denna typ av skador.
tisdag 17 november 2009
Det lackar mot jul....
Tänk, snart är det jul... Redan.
Det har troligen med åldern att göra, men nog känns det som att julen kommer allt oftare nuförtiden.
Som barn, när julen fortfarande var episk och rar, kändes tomteväntan som oändlig och känslan när han väl kom som ett klimax utan motstycke. Julpysslandet och lussesångsövandet körde i gång i mitten på november och därmed kändes högtiden inte bara som ett par tre dagar utan som en hel episod i den mörka årstiden. Man levde med julen, i julen och nästan för julen.
Som vuxen, försvinner den magiska julkänslan per automatik då man varken pysslar eller tränar inför lussetåg på jobbet. Högtiden förvandlas snarare till en orgie i onödiga prylar som inköps som julklappar och mat i ett bisarrt överflöd. Trots att julskyltningen startar i november (eller ändå tidigare) inhandlas det mesta inför julen med andan i halsen (i butiker med en miljon andra lika stressade julfirare) enbart några dagar innan dagen J.
Det är därför, med stor glädje, jag nu kan konstatera att att den magiska julkänslan faktiskt har börjat återvända sedan jag fick egna barn. På skola och dagis har flörtkulorna och piprensarna redan plockats fram och det "Tipp-tappas" och "Lusselellas" så det står härliga till.
Så nu har jag bestämt mig!
I år ska julen bli magisk. Det ska bakas peppisar, pyntas och mysas. Julklapparna ska vara färdiginköpta innan lucia och julmaten ska planeras och lagas i god tid.
Högtiden skall dras uuuuuuuuuuut och inte bara vara mellan 15 och 23 på julafton.
I år ska julen bli lång. Nästan episk.
Det har troligen med åldern att göra, men nog känns det som att julen kommer allt oftare nuförtiden.
Som barn, när julen fortfarande var episk och rar, kändes tomteväntan som oändlig och känslan när han väl kom som ett klimax utan motstycke. Julpysslandet och lussesångsövandet körde i gång i mitten på november och därmed kändes högtiden inte bara som ett par tre dagar utan som en hel episod i den mörka årstiden. Man levde med julen, i julen och nästan för julen.
Som vuxen, försvinner den magiska julkänslan per automatik då man varken pysslar eller tränar inför lussetåg på jobbet. Högtiden förvandlas snarare till en orgie i onödiga prylar som inköps som julklappar och mat i ett bisarrt överflöd. Trots att julskyltningen startar i november (eller ändå tidigare) inhandlas det mesta inför julen med andan i halsen (i butiker med en miljon andra lika stressade julfirare) enbart några dagar innan dagen J.
Det är därför, med stor glädje, jag nu kan konstatera att att den magiska julkänslan faktiskt har börjat återvända sedan jag fick egna barn. På skola och dagis har flörtkulorna och piprensarna redan plockats fram och det "Tipp-tappas" och "Lusselellas" så det står härliga till.
Så nu har jag bestämt mig!
I år ska julen bli magisk. Det ska bakas peppisar, pyntas och mysas. Julklapparna ska vara färdiginköpta innan lucia och julmaten ska planeras och lagas i god tid.
Högtiden skall dras uuuuuuuuuuut och inte bara vara mellan 15 och 23 på julafton.
I år ska julen bli lång. Nästan episk.
måndag 16 november 2009
Neeeehhhh!
Axels hittills första och enda ord är:
"-Neeeeeeeeeeeh!"
Och det säger han hela tiden för närvarande. Ibland låter det mer:
"-Uuäääääääh!"
Men innebörden är den samma:
"-Jag är så jävla missnöjd med dej nu, mamma!"
Ingenting jag gör kan avbryta hans enformiga känsloyttringar.
Mat? Nähä...
Tutte? Nähä... Aaaaaj!
Sova? Nähä (här följer ett crescendo av jämmerlåten)
Gåstolen? Nähä (här tillkommer dessutom en ljudmatta av en metallisk "pling-plong-melodi" på 200 decibel).
Jag antar en orsak till vad hans ständiga missnöje ligger i den tandexplosion som håller på att äga rum i hans bräkande lilla bebismun. SEX tänder håller samtidigt på att tränga igenom det spända och skära lilla tandköttet.
Jag minns när jag fick mina visdomständer....
Hade jag bara kunnat med att skrika:
"-Neeeeeeeeh!" eller "uuääääääh",
hade jag säkerligen gjort det!
Hela tiden!
"-Neeeeeeeeeeeh!"
Och det säger han hela tiden för närvarande. Ibland låter det mer:
"-Uuäääääääh!"
Men innebörden är den samma:
"-Jag är så jävla missnöjd med dej nu, mamma!"
Ingenting jag gör kan avbryta hans enformiga känsloyttringar.
Mat? Nähä...
Tutte? Nähä... Aaaaaj!
Sova? Nähä (här följer ett crescendo av jämmerlåten)
Gåstolen? Nähä (här tillkommer dessutom en ljudmatta av en metallisk "pling-plong-melodi" på 200 decibel).
Jag antar en orsak till vad hans ständiga missnöje ligger i den tandexplosion som håller på att äga rum i hans bräkande lilla bebismun. SEX tänder håller samtidigt på att tränga igenom det spända och skära lilla tandköttet.
Jag minns när jag fick mina visdomständer....
Hade jag bara kunnat med att skrika:
"-Neeeeeeeeh!" eller "uuääääääh",
hade jag säkerligen gjort det!
Hela tiden!
Är det möjligt?
Salem el Fakir i "Melodifestivalen".
Marcus Birro i "Let´s dance".
Helt allvarligt?
Det är den 16:e november, inte 1:a april.
Salem kan nog tillföra en hel del klass i den annars rätt så likriktade Melodifestivalen, men Birro i "Let´s Dance"?
Det blir till att börja titta på TV igen, det hör jag det!
Marcus Birro i "Let´s dance".
Helt allvarligt?
Det är den 16:e november, inte 1:a april.
Salem kan nog tillföra en hel del klass i den annars rätt så likriktade Melodifestivalen, men Birro i "Let´s Dance"?
Det blir till att börja titta på TV igen, det hör jag det!
söndag 15 november 2009
lördag 14 november 2009
Jag = hästtjej
Jag är i Ulricehamn och andas lantluft några dagar. Så skönt, så friskt och så välbehövligt.
Idag har jag varit och ridit hemma på min kusins gård och som alltid när jag sitter på hästryggen tänker jag:
"-Det här, det är mitt rätta element!"
Att vara iskall om näsan och tårna och samtidigt känna hur svetten blöter ner kragen på fleecetröjan, det är min melodi.
Att galoppera så fort att ögonen tåras och munnen blir torr, då trivs jag som bäst.
Hela upplevelsen med häst. I like.
Skitiga naglar.
Fräsa snor rätt ut i luften.
Att borra ansiktet i en vinterpälsad hästhals.
Lukten av stall, en doft av trygghet.
Blåtrampade tånaglar.
I like.
Idag har jag varit och ridit hemma på min kusins gård och som alltid när jag sitter på hästryggen tänker jag:
"-Det här, det är mitt rätta element!"
Att vara iskall om näsan och tårna och samtidigt känna hur svetten blöter ner kragen på fleecetröjan, det är min melodi.
Att galoppera så fort att ögonen tåras och munnen blir torr, då trivs jag som bäst.
Hela upplevelsen med häst. I like.
Skitiga naglar.
Fräsa snor rätt ut i luften.
Att borra ansiktet i en vinterpälsad hästhals.
Lukten av stall, en doft av trygghet.
Blåtrampade tånaglar.
I like.
torsdag 12 november 2009
Anmäld frånvaro
Är bortrest några dagar och kommer därför inte skriva något förrän tidigast söndag.
Hoppas ni får en trevlig helg!
Hoppas ni får en trevlig helg!
onsdag 11 november 2009
Kommunalrådet Åke Blomqvist
Varje dag läser man nyheter om utsatta barn och vuxna som fastnat i situationer de inte kan förmå sig att ta sig ur på egen hand. Man borde bli förhärdad, liksom blasé, av att läsa detta. Men trots allt häpnar man ibland fortfarande av hur vissa människor med någon slags självklarhet, tycker sig ha all rätt att kränka en annan.
Jag läser idag om kommunalrådet i Huddinge som köpt sex av en 17-åring. 67 år gammal har han betalat 1500 kr för att ha sex med en tjej som skulle kunna vara hans barnbarn. I min värld är det så lågt, så äckligt och helt oförsvarbart.
Visst, hon säljer sin kropp "frivilligt", säger en del. Men ärligt talat; en trygg och stolt 17-åring har INTE sex med en ful j-a gubbe. Även om du lägger på 3 eller 4 nollor på priset.
Fy fan för alla jävla gubbjävlar där ute. Häng ut dem med namn hela bunten. Offentlig förnedring, that´s the shit!
Jag läser idag om kommunalrådet i Huddinge som köpt sex av en 17-åring. 67 år gammal har han betalat 1500 kr för att ha sex med en tjej som skulle kunna vara hans barnbarn. I min värld är det så lågt, så äckligt och helt oförsvarbart.
Visst, hon säljer sin kropp "frivilligt", säger en del. Men ärligt talat; en trygg och stolt 17-åring har INTE sex med en ful j-a gubbe. Även om du lägger på 3 eller 4 nollor på priset.
Fy fan för alla jävla gubbjävlar där ute. Häng ut dem med namn hela bunten. Offentlig förnedring, that´s the shit!
tisdag 10 november 2009
TV-nostalgi
Jag tittar nästan aldrig på teve nuförtiden. Det händer att man fastnar framför en film emellanåt men inga teveserier. Jag missar alltid något avsnitt och sedan är det kört.
Jag såg faktiskt hela första säsongen av Lost men sen var det jag som var helt lost. Intrigen skruvades så många varv att jag bara inte orkade med isbjörnsön längre.
Annat var det förr. Säg ordet "Dallas" och alla under 20-någonting tänker:
"-En stad i Texas!",
medan vi andra, lite mer till åren komna, tänker:
"-JR, Bobby, supar-Sue Ellen och den där jävla rediga bastarden Ray!"
Dallas var en serie som ALLA följde. Verkligen ALLA. Själv var jag i 10-11-årsåldern när den kom och fattade säkert inte hälften av alla menande blickar och dramatiska poser, men tittade, det gjorde jag.
Det senaste avsnittet var det stora samtalsämnet på allas läppar och tänk när JR blev skjuten! Då stannade Sverige. Alla kan än idag säga exakt var de var när de fick beskedet om att JR var skjuten.
Eller vänta; var det Palme, kanske?!
Tro nu inte att jag menar att Teve-världen var bättre förr. O nej. Vem minns inte när man var hemma från skolan med rinnande snok samt feberyra och det enda som erbjöds var en zummande testbild eller "Språka" på serbokroatiska. Gick det en gammal svensk film med Hjördis Pettersson hade man vunnit Jackpot. En lyckträff utan like. Fantastiskt.
Jag minns att mamma ibland brukade hyra en Moviebox till mig när jag var hemma och sjuk. Det var verkligen så high tech. Med boxen följde EN film och om man gick upp riktigt tidigt på morgonen kunde man hinna se den säkert 5-6 gånger om man verkligen låg i. Det var den nya tiden det. Tänk att kunna se en film om och om igen. Så coolt.
Efter något år inköptes dock en egen video till familjen. Ni minns en sån där bjässe som mer såg ut som en skattkista eller bakluckan på Opel Ascona än en filmmaskin för hemmabruk.
Nej ni!
Allt var verkligen inte bättre förr.
>
Jag såg faktiskt hela första säsongen av Lost men sen var det jag som var helt lost. Intrigen skruvades så många varv att jag bara inte orkade med isbjörnsön längre.
Annat var det förr. Säg ordet "Dallas" och alla under 20-någonting tänker:
"-En stad i Texas!",
medan vi andra, lite mer till åren komna, tänker:
"-JR, Bobby, supar-Sue Ellen och den där jävla rediga bastarden Ray!"
Dallas var en serie som ALLA följde. Verkligen ALLA. Själv var jag i 10-11-årsåldern när den kom och fattade säkert inte hälften av alla menande blickar och dramatiska poser, men tittade, det gjorde jag.
Det senaste avsnittet var det stora samtalsämnet på allas läppar och tänk när JR blev skjuten! Då stannade Sverige. Alla kan än idag säga exakt var de var när de fick beskedet om att JR var skjuten.
Eller vänta; var det Palme, kanske?!
Tro nu inte att jag menar att Teve-världen var bättre förr. O nej. Vem minns inte när man var hemma från skolan med rinnande snok samt feberyra och det enda som erbjöds var en zummande testbild eller "Språka" på serbokroatiska. Gick det en gammal svensk film med Hjördis Pettersson hade man vunnit Jackpot. En lyckträff utan like. Fantastiskt.
Jag minns att mamma ibland brukade hyra en Moviebox till mig när jag var hemma och sjuk. Det var verkligen så high tech. Med boxen följde EN film och om man gick upp riktigt tidigt på morgonen kunde man hinna se den säkert 5-6 gånger om man verkligen låg i. Det var den nya tiden det. Tänk att kunna se en film om och om igen. Så coolt.
Efter något år inköptes dock en egen video till familjen. Ni minns en sån där bjässe som mer såg ut som en skattkista eller bakluckan på Opel Ascona än en filmmaskin för hemmabruk.
Nej ni!
Allt var verkligen inte bättre förr.
>
måndag 9 november 2009
På låtsas liksom
Att bedöma andra människor som man endast läst om eller sett på teve är förmodligen inte bara orättvist utan också troligen direkt felaktigt.
Men men....
Läser Sofi Fahrmans blogg på Aftonbladet och häpnar ändå över HUR intresserad en människa kan vara av mode och yta. Hur j-a kul kan det vara liksom? Det handlar om outfits, hudkrämer och glassiga modemagasin och mer i den stilen.
Tänker också på Rachel Zoe, stjärnstylisten som är mest känd för att ha grundat begreppet "size zero" (en helt annan historia). Hon är ju också en som liksom lever i den "världen". Den världen där ALLT handlar om yta och den senaste designen. Den världen där extas uppnås genom en ny handväska eller ännu hellre, ett par skor.
Jag tänker på filmen "Djävulen bär Prada".
Ja, jag vet, det är bara en film, men den handlar just om det som jag tycker är så skruvat.
En låtsasvärld liksom. En uppdiktad verklighet där det finns människor som har som yrke att bara tycka till. Inte designa själva, nej nej, utan bara tycka till om andra.
Det handlar ju om kläder och förblir ändå bara just det; kläder.
Jag hittar något jag vill ha; fine, jag köper det! That´s it! Men att leva i den världen.... Sååååå tomt!
Jag säger som salig Coco Chanel:
”Mode förgår men stil består”
Men men....
Läser Sofi Fahrmans blogg på Aftonbladet och häpnar ändå över HUR intresserad en människa kan vara av mode och yta. Hur j-a kul kan det vara liksom? Det handlar om outfits, hudkrämer och glassiga modemagasin och mer i den stilen.
Tänker också på Rachel Zoe, stjärnstylisten som är mest känd för att ha grundat begreppet "size zero" (en helt annan historia). Hon är ju också en som liksom lever i den "världen". Den världen där ALLT handlar om yta och den senaste designen. Den världen där extas uppnås genom en ny handväska eller ännu hellre, ett par skor.
Jag tänker på filmen "Djävulen bär Prada".
Ja, jag vet, det är bara en film, men den handlar just om det som jag tycker är så skruvat.
En låtsasvärld liksom. En uppdiktad verklighet där det finns människor som har som yrke att bara tycka till. Inte designa själva, nej nej, utan bara tycka till om andra.
Det handlar ju om kläder och förblir ändå bara just det; kläder.
Jag hittar något jag vill ha; fine, jag köper det! That´s it! Men att leva i den världen.... Sååååå tomt!
Jag säger som salig Coco Chanel:
”Mode förgår men stil består”
Julkort 2009
"-Okej, grabbar. Sätt er i soffan där. Jag tänkte ta ett kort som vi kan skicka som julkort."
"Klick!"
"-Ja, det var bättre... Men kom igen nu. Ge mamma ett riktigt leende nu!"
"Klick!"
"-Fint, men lite gladare nu. Kom igen!"
"Klick!"
"- Inte argare, GLADARE, tack!"
"Klick!"
"-Ja, det var bättre... Men kom igen nu. Ge mamma ett riktigt leende nu!"
"Klick!"
"-Kanske inte fullt så glad!"
"Klick!"
"-Men gärna LITE gladare!"
"Klick!"
"-Okej, nu struntar vi det här!"
söndag 8 november 2009
Neeeeeeeeej!
Den omisskänliga känslan av "infektion på ingång" har hela dagen anats i kroppen. En oförklarlig matthet och ömhet i benen, stickningar i halsen och en olustig värmekänsla i hela kroppen talar med sitt tydliga språk om för mig;
"- SJUKDOM PÅ INGÅNG!"
Sitter och tittar på den kommande veckans agenda. Svetten börjar pärla sig vid hårfästet och pulsen går genast upp. Detta blir en vecka att minnas, tro mig.
Inte bli sjuk denna vecka, inte nu!
Fredrik är i Köpenhamn tills på onsdag och veckan är tokspäckad med allt från himmel och jord.
JAG FÅR BARA INTE BLI SJUK!!!
"- SJUKDOM PÅ INGÅNG!"
Sitter och tittar på den kommande veckans agenda. Svetten börjar pärla sig vid hårfästet och pulsen går genast upp. Detta blir en vecka att minnas, tro mig.
Inte bli sjuk denna vecka, inte nu!
Fredrik är i Köpenhamn tills på onsdag och veckan är tokspäckad med allt från himmel och jord.
JAG FÅR BARA INTE BLI SJUK!!!
lördag 7 november 2009
Bläckfisks-Karin
Håller på som bäst och grejar inför att det ska komma gäster ikväll.
Lättare sagt än gjort med en snorig unge som helst vill ha ett bröst i mun hela tiden..... En rejäl utmaning för simultanförmågan, sanna mina ord!
Pust!
Lättare sagt än gjort med en snorig unge som helst vill ha ett bröst i mun hela tiden..... En rejäl utmaning för simultanförmågan, sanna mina ord!
Pust!
fredag 6 november 2009
Barbastark
Tänk er in i detta scenario:
1. Gå ut i skogen och gillra en fälla.
2. Dagen efter vittjar ni fällan på, låt oss säga , en hare.
3. Ta med det sprattlande djuret hem.
4. Lägg nu den ivrigt protesterande kanaljen på ett bord i ståhöjd.
5. Klä nu på den blöja, body, byxor, små strumpor, overall, tossor och en mössa.
Se där! Så har vi det här hemma!
Ja, om man bortser från de 3 första punkterna och att Axel vare sig har päls eller långa öron, har man ungefär det scenario som utspelas varje gång vi skall iväg någonstans.
Så fort han hamnar på skötbordet förvandlas han till en mini-barbapapa, en formlös massa som lätt kan skruva sig 360 grader utan problem. En stark liten vilde, vilt kämpande som om det gällde livet, utan någon som helst avsikt att få kläder på kroppen.
Kanske är det så att han var ett vilt djur i sitt förra liv.
Jag börjar faktiskt misstänka det...
1. Gå ut i skogen och gillra en fälla.
2. Dagen efter vittjar ni fällan på, låt oss säga , en hare.
3. Ta med det sprattlande djuret hem.
4. Lägg nu den ivrigt protesterande kanaljen på ett bord i ståhöjd.
5. Klä nu på den blöja, body, byxor, små strumpor, overall, tossor och en mössa.
Se där! Så har vi det här hemma!
Ja, om man bortser från de 3 första punkterna och att Axel vare sig har päls eller långa öron, har man ungefär det scenario som utspelas varje gång vi skall iväg någonstans.
Så fort han hamnar på skötbordet förvandlas han till en mini-barbapapa, en formlös massa som lätt kan skruva sig 360 grader utan problem. En stark liten vilde, vilt kämpande som om det gällde livet, utan någon som helst avsikt att få kläder på kroppen.
Kanske är det så att han var ett vilt djur i sitt förra liv.
Jag börjar faktiskt misstänka det...
torsdag 5 november 2009
The story of my life
Jag fyller år snart.
37.
Sug på den.
37.
Snart 40.
Herregud.
Jag har egentligen inget emot att bli äldre. Bättre än alternativet, så att säga.
Men ändå. Nu är man inte bara vuxen längre, snart är man medelålders. Halfway in, liksom. Krönet är nått.
De grå hårstråna är nu så pass många till antalet att pincetten har gjort sitt. För att effektivisera plockandet skulle jag nu snarare behöva vax-strips, men hur snygg skulle jag bli då? Nä, det blir till att färga de få testarna jag har kvar på huvudet efter graviditet och amning.
Jordens gravitationskraft visar sig också allt tydligare på kroppen med åren. Sakerna sitter liksom inte där de satt för 15 år sedan, om man säger så. Tre graviditeter har väl kanske lite med den saken att göra också. Sex packet blev en bag-in-box, the story of my life.
Men men. Man får se det positivt. För bara några hundra år sedan hade jag troligen redan varit död vid det här laget då man på 1700-talet blev ca 36,6 år i genomsnitt. Och då hade man kanske redan hunnit få 15 ungar, syfilis och skörbjugg. Ja, förr gick det undan. Vad de hann med....
Vad har jag hunnit med egentligen på mina 37 år?
37.
Sug på den.
37.
Snart 40.
Herregud.
Jag har egentligen inget emot att bli äldre. Bättre än alternativet, så att säga.
Men ändå. Nu är man inte bara vuxen längre, snart är man medelålders. Halfway in, liksom. Krönet är nått.
De grå hårstråna är nu så pass många till antalet att pincetten har gjort sitt. För att effektivisera plockandet skulle jag nu snarare behöva vax-strips, men hur snygg skulle jag bli då? Nä, det blir till att färga de få testarna jag har kvar på huvudet efter graviditet och amning.
Jordens gravitationskraft visar sig också allt tydligare på kroppen med åren. Sakerna sitter liksom inte där de satt för 15 år sedan, om man säger så. Tre graviditeter har väl kanske lite med den saken att göra också. Sex packet blev en bag-in-box, the story of my life.
Men men. Man får se det positivt. För bara några hundra år sedan hade jag troligen redan varit död vid det här laget då man på 1700-talet blev ca 36,6 år i genomsnitt. Och då hade man kanske redan hunnit få 15 ungar, syfilis och skörbjugg. Ja, förr gick det undan. Vad de hann med....
Vad har jag hunnit med egentligen på mina 37 år?
onsdag 4 november 2009
Som en provkarta över biverkningar
Passade på att ta en spruta själv när jag var och vaccinerade pöbeln i måndags. Som en liten löneförmån typ. Och så idag kom biverkningarna. Läser i infobroschyren:
"Mycket vanliga:"
"-Feber" -check
"-Smärta vid instickstället" -check
"-Blåmärke" -check
"Vanliga:"
"-Sömnighet" -check
"-Irritabilitet" -check
"-Aptitlöshet" -check
"-Huvudvärk" -check
"-Muskelvärk" -check
Okej, det fanns några biverkningar till som jag inte drabbats av - ÄNNU.
Men jag kommer ju slippa Svinis iallafall.
Hoppas jag !
"Mycket vanliga:"
"-Feber" -check
"-Smärta vid instickstället" -check
"-Blåmärke" -check
"Vanliga:"
"-Sömnighet" -check
"-Irritabilitet" -check
"-Aptitlöshet" -check
"-Huvudvärk" -check
"-Muskelvärk" -check
Okej, det fanns några biverkningar till som jag inte drabbats av - ÄNNU.
Men jag kommer ju slippa Svinis iallafall.
Hoppas jag !
tisdag 3 november 2009
Leg Svinis-exorcist, det är jag!
Så igår var då mitt första pass som mass-vaccinerare på Boo vc.
Ja, jösses, vad folk!
Jag vaccinerade allt från skrikande 3-åringar till avslappnade och pratglada 93-åringar och allt som finnes däremellan. Unga män i 25-årsåldern med en omisskännlig blekhet om nosen, desperata i sina krystat skämtsamma försök att verka avspända. Småbarnsföräldrar med en så påklistrad käckhet att till och med deras skrikande ungar genomskådade deras försök att dölja sin egna sprutskräck.
För mig, som tillbringat hela mitt yrkesverksamma liv bland kanyler och handsprit, var detta troligen en ganska nyttig erfarenhet. Aldrig har jag träffat på så många sprut- och sjukvårdsfobiker på ett och samma arbetspass. I och för sig har jag nog överhuvudtaget inte träffat på så många patienter under ett och samma arbetspass heller.
Som barnmorska har man uteslutande, av naturliga skäl, kvinnliga patienter och hos dem har kanske en av tio sprutnoja av varierande grad. Då är det vanligare att deras män, kvinnornas tänkta stöd i förlossningsarbetet, går undan eller tittar bort när det vankas nålar i förlossningssalen. Kanske är det så att kvinnorna går in i förlossningsarbetet med en viss nålskräck, men i relation till den "jag håller på att delas itu-smärta" som det innebär att föda barn, ter sig ofta ett nålstick där och då rätt så löjligt.
Rätt så kul var det iallafall att träffa alla dessa människor av varierande ålder och kön. Rädda eller inte!
Ja, jösses, vad folk!
Jag vaccinerade allt från skrikande 3-åringar till avslappnade och pratglada 93-åringar och allt som finnes däremellan. Unga män i 25-årsåldern med en omisskännlig blekhet om nosen, desperata i sina krystat skämtsamma försök att verka avspända. Småbarnsföräldrar med en så påklistrad käckhet att till och med deras skrikande ungar genomskådade deras försök att dölja sin egna sprutskräck.
För mig, som tillbringat hela mitt yrkesverksamma liv bland kanyler och handsprit, var detta troligen en ganska nyttig erfarenhet. Aldrig har jag träffat på så många sprut- och sjukvårdsfobiker på ett och samma arbetspass. I och för sig har jag nog överhuvudtaget inte träffat på så många patienter under ett och samma arbetspass heller.
Som barnmorska har man uteslutande, av naturliga skäl, kvinnliga patienter och hos dem har kanske en av tio sprutnoja av varierande grad. Då är det vanligare att deras män, kvinnornas tänkta stöd i förlossningsarbetet, går undan eller tittar bort när det vankas nålar i förlossningssalen. Kanske är det så att kvinnorna går in i förlossningsarbetet med en viss nålskräck, men i relation till den "jag håller på att delas itu-smärta" som det innebär att föda barn, ter sig ofta ett nålstick där och då rätt så löjligt.
Rätt så kul var det iallafall att träffa alla dessa människor av varierande ålder och kön. Rädda eller inte!
måndag 2 november 2009
Små barn = små problem?
Som nybliven och småängslig förstagångsförälder fick man ideligen höra av mer erfarna barnalstrare:
"-Små barn, små problem. Stora barn, stora problem!"
Saker som sömnbrist, röda rumpor och total brist på "egentid" (vad nu det var för något) viftades bort med ett småsarkastiskt leende.
"-Jojo, vänta du, bara!"
Nu, drygt sex år senare, står jag lite med fötterna i båda lägren och kan bara konstatera att domedagsprofeterna delvis hade rätt.
Visst ÄR det jobbigt att inte få sova hela nätter och visst ÄR det påfrestande att aldrig få vara riktigt "ifred" under spädisåldern. Men EGENTLIGEN; vad är det som är så jobbigt med det?
Kanske har jag en lite mer avslappnad attityd till bebiseriet nu, då det trots allt är tredje gången jag går igenom detta nu, men jag kan faktiskt inte riktigt minnas vad det var som jag tyckte var SÅÅÅÅ jobbigt med första barnet. Troligen var det mer omställningen från att vara sin egen individ, en människa med egna behov som kunde tillfredställas i princip omgående, till det att förvandlas till en 24-timmars butler utan utrymme för att ens få bajsa ifred.
Hur livet kommer att bli som förälder till större barn börjar nu alltmer kännas av.
Fotbollsträning, simskola, föräldramöten och utvecklingssamtal med mycket mera börjar nu att fylla almanackorna och det är understundom svårt att få ihop det logistiskt TROTS att jag är hemma på dagarna. Hur det ska bli sedan med mitt skiftarbete i kombination med F´s resande, vågar jag inte ens tänka på än.
Troligen stavas svaret "M. O. R. M. O. R.". Tur att hon finns.
Verkligen!
"-Små barn, små problem. Stora barn, stora problem!"
Saker som sömnbrist, röda rumpor och total brist på "egentid" (vad nu det var för något) viftades bort med ett småsarkastiskt leende.
"-Jojo, vänta du, bara!"
Nu, drygt sex år senare, står jag lite med fötterna i båda lägren och kan bara konstatera att domedagsprofeterna delvis hade rätt.
Visst ÄR det jobbigt att inte få sova hela nätter och visst ÄR det påfrestande att aldrig få vara riktigt "ifred" under spädisåldern. Men EGENTLIGEN; vad är det som är så jobbigt med det?
Kanske har jag en lite mer avslappnad attityd till bebiseriet nu, då det trots allt är tredje gången jag går igenom detta nu, men jag kan faktiskt inte riktigt minnas vad det var som jag tyckte var SÅÅÅÅ jobbigt med första barnet. Troligen var det mer omställningen från att vara sin egen individ, en människa med egna behov som kunde tillfredställas i princip omgående, till det att förvandlas till en 24-timmars butler utan utrymme för att ens få bajsa ifred.
Hur livet kommer att bli som förälder till större barn börjar nu alltmer kännas av.
Fotbollsträning, simskola, föräldramöten och utvecklingssamtal med mycket mera börjar nu att fylla almanackorna och det är understundom svårt att få ihop det logistiskt TROTS att jag är hemma på dagarna. Hur det ska bli sedan med mitt skiftarbete i kombination med F´s resande, vågar jag inte ens tänka på än.
Troligen stavas svaret "M. O. R. M. O. R.". Tur att hon finns.
Verkligen!
söndag 1 november 2009
Stockholm-Göteborg 2-0
Pust, än lever hoppet för Djurgården!
Egentligen är jag hjärtligt ointresserad av Allsvenskan, men när DIF är såhär nära att åka ur den högsta divisionen väcks fotbollsnörden även i mig. Nu ska det iallafall kvalas, så hoppet lever i högsta grad.
-
Rätt kul också att AIK tog SM-guld! Jag vet att det är dödssynd för en djurgårdare att ens tänka så, men det är alltid en ynnest att ge göteborgare långnäsa.
Bästkusten? Inte idag iallafall!
Egentligen är jag hjärtligt ointresserad av Allsvenskan, men när DIF är såhär nära att åka ur den högsta divisionen väcks fotbollsnörden även i mig. Nu ska det iallafall kvalas, så hoppet lever i högsta grad.
-
Rätt kul också att AIK tog SM-guld! Jag vet att det är dödssynd för en djurgårdare att ens tänka så, men det är alltid en ynnest att ge göteborgare långnäsa.
Bästkusten? Inte idag iallafall!
Saker jag inte tänker göra idag.
Tänk att det alltid finns en massa som ligger över en som ska eller borde göras. Oftast är det tråkiga saker dessutom. En massa vuxenskit som man inte ägnade en tanke åt innan man hade barn och hus. Inte jag iallafall.
Säg den familj som inte har en pappershög någonstans i hemmet som bara ligger där och tronar i glansen av dåligt samvete och ångest. Papper som ska sorteras, sättas in i pärmar eller kanske rent av bara slängas.
Urvuxna barnkläder och skor är ännu en platskrävande "borde ta tag i-grej". Vad skall gå till brorsorna, vad ska slängas, gå till insamling och vad ska kasseras?
Säg den familj som inte har en pappershög någonstans i hemmet som bara ligger där och tronar i glansen av dåligt samvete och ångest. Papper som ska sorteras, sättas in i pärmar eller kanske rent av bara slängas.
Urvuxna barnkläder och skor är ännu en platskrävande "borde ta tag i-grej". Vad skall gå till brorsorna, vad ska slängas, gå till insamling och vad ska kasseras?
Dammsugning (suck).
Varför behövs det ALLTID dammsugas. Jag dammsuger flera gånger i veckan, men det hjälper inte. Var kommer all skit ifrån? Dammtussar stora som tennisbollar, hårstrån (mest mina), brödsmulor och löv (?).
Löv ja!
Den stackars gräsmattan därute håller på att kvävas av en blank lövmatta. Men är det något jag har lärt mig under de fem år vi bott här är det att;
"Inga löv ska räfsas förrän träden står helt nakna på och runt tomten."
Så roligt är det inte att räfsa löv att man vill göra det två eller tre gånger på hösten.
Sådär ja. Det var några av mina måsten som jag högaktningsfullt tänker skita i idag.
Söndagen är en vilodag enligt bibeln och man vill ju inte vanhelga gud. Inte sant?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)