Inatt har vi sovit två vuxna, tre barn och en hund i en 180-säng. Troligen snudd på världsrekord, eller åtminstone ett nytt svenskt.
Dessvärre måste nog nattens resultat diskvalificeras då jag tog en ca 2 timmar lång time out i Albins säng vid tre-tiden. Matchen fick dock snart tas upp igen då Axel ville ammas vid fem-snåret.
Tråkigt nog ådrog jag mig en för grenen inte helt främmande idrottsskada under nattens time out. Lego-trampet. Den som aldrig trampat med full kraft, barfota, på en legobit har aldrig fått känna på riktig smärta.
Det är nog bara vi idrottsmän och kvinnor, aktiva i den eviga "Barnfamiljsolympiaden", som drabbas av denna typ av skador.

Karin du skriver så klockrent och alldeles lysande. Jag skrattar varje gång. I like!!! Kram Christine
SvaraRadera