Att bedöma andra människor som man endast läst om eller sett på teve är förmodligen inte bara orättvist utan också troligen direkt felaktigt.
Men men....
Läser Sofi Fahrmans blogg på Aftonbladet och häpnar ändå över HUR intresserad en människa kan vara av mode och yta. Hur j-a kul kan det vara liksom? Det handlar om outfits, hudkrämer och glassiga modemagasin och mer i den stilen.
Tänker också på Rachel Zoe, stjärnstylisten som är mest känd för att ha grundat begreppet "size zero" (en helt annan historia). Hon är ju också en som liksom lever i den "världen". Den världen där ALLT handlar om yta och den senaste designen. Den världen där extas uppnås genom en ny handväska eller ännu hellre, ett par skor.
Jag tänker på filmen "Djävulen bär Prada".
Ja, jag vet, det är bara en film, men den handlar just om det som jag tycker är så skruvat.
En låtsasvärld liksom. En uppdiktad verklighet där det finns människor som har som yrke att bara tycka till. Inte designa själva, nej nej, utan bara tycka till om andra.
Det handlar ju om kläder och förblir ändå bara just det; kläder.
Jag hittar något jag vill ha; fine, jag köper det! That´s it! Men att leva i den världen.... Sååååå tomt!
Jag säger som salig Coco Chanel:
”Mode förgår men stil består”
Ja, att döma hår efter hund - eller vad man säger - kan vara lite farligt, och jag vet inte om jag kan hålla med. En ytlig värld; javisst - men Sofi Fahrman får också nöjet att resa, träffa oerhört kreativa människor, gå på visningar som kanske är ytliga men säkerligen en upplevelse att bevittna. Hon får skriva som yrke och som grädde på moset vara lite glammig. Låter helt okej, tycker jag som gillar lite av båda världarna. Att dra runt i vardagsträsket som småbarnsmamma låter nog inte heller så lockande - utifrån.
SvaraRaderaHa-ha.. Hund efter hår, ska det kanske vara!
SvaraRaderaNäää, jag vet! Lite glamour är ju kul såklart! Men att liksom leva i den världen på blodigt allvar, hela tiden, menar jag! Lite skumt perspektiv på livet liksom....
SvaraRadera