Det lackar mot jul....

Tänk, snart är det jul... Redan.

Det har troligen med åldern att göra, men nog känns det som att julen kommer allt oftare nuförtiden.

Som barn, när julen fortfarande var episk och rar, kändes tomteväntan som oändlig och känslan när han väl kom som ett klimax utan motstycke. Julpysslandet och lussesångsövandet körde i gång i mitten på november och därmed kändes högtiden inte bara som ett par tre dagar utan som en hel episod i den mörka årstiden. Man levde med julen, i julen och nästan för julen.

Som vuxen, försvinner den magiska julkänslan per automatik då man varken pysslar eller tränar inför lussetåg på jobbet. Högtiden förvandlas snarare till en orgie i onödiga prylar som inköps som julklappar och mat i ett bisarrt överflöd. Trots att julskyltningen startar i november (eller ändå tidigare) inhandlas det mesta inför julen med andan i halsen (i butiker med en miljon andra lika stressade julfirare) enbart några dagar innan dagen J.

Det är därför, med stor glädje, jag nu kan konstatera att att den magiska julkänslan faktiskt har börjat återvända sedan jag fick egna barn. På skola och dagis har flörtkulorna och piprensarna redan plockats fram och det "Tipp-tappas" och "Lusselellas" så det står härliga till.

Så nu har jag bestämt mig!

I år ska julen bli magisk. Det ska bakas peppisar, pyntas och mysas. Julklapparna ska vara färdiginköpta innan lucia och julmaten ska planeras och lagas i god tid.
Högtiden skall dras uuuuuuuuuuut och inte bara vara mellan 15 och 23 på julafton.

I år ska julen bli lång. Nästan episk.