Inte på något bakrus av alkoholens effekter.
Huvudet känns som vore det fyllt av bomull. Böjer jag mig framåt känns det som den genomblöta bomullen sakta glider framåt och hela jag hamnar i obalans. Synapserna är fördröjda pga kortslutning och allt går i ultrarapid.
Kroppen känns tung som efter ett bad och att resa sig från en stol är som att bestiga ett berg. Jag stannar på nedervåningen idag, tror jag.
Munnen känns torr som på en nyårsdag och kroppen skriker efter transfetter.
Frågar du mig imorgon vad jag gjort idag, minns jag troligen inte.
Bakfull? Nej. Småbarnsmamma.
En natts sömn. Snälla. Bara en natts sömn.
Fy fan. Din stackare. Jag som bara hade 3 månader totalt av den där förbannade tröttheten minns den ändå som ett djävulskt fy faaaan.
SvaraRaderaKram J