Neeeehhhh!

Axels hittills första och enda ord är:

"-Neeeeeeeeeeeh!"

Och det säger han hela tiden för närvarande. Ibland låter det mer:

"-Uuäääääääh!"

Men innebörden är den samma:

"-Jag är så jävla missnöjd med dej nu, mamma!"

Ingenting jag gör kan avbryta hans enformiga känsloyttringar.

Mat? Nähä...
Tutte? Nähä... Aaaaaj!
Sova? Nähä (här följer ett crescendo av jämmerlåten)
Gåstolen? Nähä (här tillkommer dessutom en ljudmatta av en metallisk "pling-plong-melodi" på 200 decibel).

Jag antar en orsak till vad hans ständiga missnöje ligger i den tandexplosion som håller på att äga rum i hans bräkande lilla bebismun. SEX tänder håller samtidigt på att tränga igenom det spända och skära lilla tandköttet.

Jag minns när jag fick mina visdomständer....

Hade jag bara kunnat med att skrika:
"-Neeeeeeeeh!" eller "uuääääääh",
hade jag säkerligen gjort det!

Hela tiden!