Jag står inför ett svårt moraliskt dilemma.
Är det ok att ljuga sina barn rätt upp i deras små oskyldiga ansikten?
Tidigare år har tomtemyten på ett enkelt sätt bara varit en självklarhet. På julafton kommer den rödklädde farbrorn med julklapparna. That´s it, liksom.
Men barnen blir äldre och denna jul har myten redan börjat stöta på patrull.
"-Mamma, var köper tomten alla julklapparna?" undrade Gustaf häromdagen och man kan ju inte annat säga än att frågan är befogad.
Jag besvarade frågan utan en tanke, med att han handlar sina klappar över nätet och får dem hemskickade till sig.
Efteråt kröp sig en känsla av dåligt samvete över mig.
En smak av beska i munnen och ett lätt illamående sköljde över mig och jag blev som varm och rodnad över hela kroppen. Vad håller jag på med?
Hur länge ska man kämpa för den här myten?
Hur länge och framförallt hur långt är det ok att gå i sina lögner?
Snart kommer väl frågorna:
"- Hur hinner tomten med att leverera alla klapparna?"
"- Hur kan tomtens renar flyga?" och den klassiska
"- Varför hinner aldrig morbror Magnus träffa tomten?"
För vem håller vi egentligen myten levande? För barnen? Eller för att vi vuxna tycker det är så gulligt med att se våra vilseledda barn skrika hysteriskt när det knackar på dörren en eftermiddag om året?
Hur gör alla?
Jag behöver vägledning......
Svår fråga såklart. Vi hade aldrig tomte hemma så det har aldrig varit något att ljuga om eller diskuera, tomten var bara en fantasifigur och julklapparna kom från mamma, pappa, farfar och mormor..tex.
SvaraRaderaLycka till
Annika
Wilma är en klarsynt liten 3-åring.
SvaraRadera"pappa har tomtekläder på sig" var kommentaren om tomten. Och vi har aldrig ens haft en tomte, tyckt att hon varit för liten för att uppskatta grejen, men nu är det tydligen försent. Så går det när ens unge hänger med snusk-Ellen och nu-rymmer-jag-Ingrid på dagis...
Tyvärr har jag inga kloka ord att komma med. Jag kan tycka att det är okej med tomtar och sagor, att det stimulerar fantasin. Allt behöver kanske inte vara vetenskapligt och svart och vitt, men sen behöver man inte gå till överdrift heller. Äh, jag vete fan!
Kram Nia
Ja, för mig är det enkelt, men det har ju med at göra att jag firar san nicolo, hans som är ursprunget till dagens amerikaniserade tomte. Helgonet Nikola, firas den 7 december med att man man är givmild.
SvaraRaderaMen så klart tycker ju Abbe och Estelle att jultomten är spännande, men de pratar om julafton, snarare än tomten. Det vet ju att Helgonet idag inte lever, utan att givmildheten finns inom oss alla :)
Men, men, så gör vi.