1. Gå ut i skogen och gillra en fälla.
2. Dagen efter vittjar ni fällan på, låt oss säga , en hare.
3. Ta med det sprattlande djuret hem.
4. Lägg nu den ivrigt protesterande kanaljen på ett bord i ståhöjd.
5. Klä nu på den blöja, body, byxor, små strumpor, overall, tossor och en mössa.
Se där! Så har vi det här hemma!
Ja, om man bortser från de 3 första punkterna och att Axel vare sig har päls eller långa öron, har man ungefär det scenario som utspelas varje gång vi skall iväg någonstans.
Så fort han hamnar på skötbordet förvandlas han till en mini-barbapapa, en formlös massa som lätt kan skruva sig 360 grader utan problem. En stark liten vilde, vilt kämpande som om det gällde livet, utan någon som helst avsikt att få kläder på kroppen.
Kanske är det så att han var ett vilt djur i sitt förra liv.
Jag börjar faktiskt misstänka det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar