söndag 31 januari 2010
Nobelpristagarsöndag.
Den perfekta söndagen är en dag utan handling. Som en bok skriven på ett vackert språk med driv och vila i ett. Men utan handling. Som en Nobelpristagarbok.
Boken tar oss med på en resa mot skymningen med några få incidenter på vägen. Ca 600 sidor av ingenting.
Frukost.
Iplockning av diskmaskinen.
En grundlig genomläsning av tidningen.
Efter detta kanske det hettar till lite i valet om man ska duscha eller inte.
”- Äsch, jag struntar i det.”
Lunch.
Och sådär fortsätter den finlitterära dagen mot det rafflande slutet med fyrans söndagsfilm och kvällsteet.
Men ännu har jag inte kommit mer än till sidan 219 i "Söndagsboken" skriven av den obskyra tjeckiska författaren med ett namn som ingen hört. För tillfället avhandlas problematiken kring lunchmenyn.
Och så fortsätter det. Inte speciellt spännande kanske. Men som söndag; helt i min smak.
Boken tar oss med på en resa mot skymningen med några få incidenter på vägen. Ca 600 sidor av ingenting.
Frukost.
Iplockning av diskmaskinen.
En grundlig genomläsning av tidningen.
Efter detta kanske det hettar till lite i valet om man ska duscha eller inte.
”- Äsch, jag struntar i det.”
Lunch.
Och sådär fortsätter den finlitterära dagen mot det rafflande slutet med fyrans söndagsfilm och kvällsteet.
Men ännu har jag inte kommit mer än till sidan 219 i "Söndagsboken" skriven av den obskyra tjeckiska författaren med ett namn som ingen hört. För tillfället avhandlas problematiken kring lunchmenyn.
Och så fortsätter det. Inte speciellt spännande kanske. Men som söndag; helt i min smak.
lördag 30 januari 2010
Stig-Helmer?
Skidåkning, företrädesvis utförsåkning, är verkligen jättekul. Vill jag minnas. Det var ju ett tag sedan nu.
Om en vecka ska vi packa bilen full av ungar och diverse packning och påbörja resan mot den svenska fjällen. Men några skidor får inte följa med.
Det är inte så att jag inte äger några slalomskidor. Jodå, ute i garaget står faktiskt ett par "Head"-skidor med tillhörande Salomonpjäxor. Och först, när vi började prata om att åka upp till Sälen, tänkte jag:
"- Jamen, vad praktiskt. Jag har ju ett par nästan nya lagg ute i garaget. Rätt coola är de också vill jag minnas!"
Sedan började jag fundera. När inhandlades utrustningen egentligen?
"- Javisst ja! Det var ju när vi skulle på klassresa till Tandådalen. I åttan.....!"
*räknar tyst för mig själv*
"- .....alltså snart 25 år sedan!"
*räknar igen*
"- Ja, det stämmer!"
Tankarna for genast till filmen "Sällskapsresan 2" och Stig-Helmer.
"- Jag och han. Vi är likadana."
Det som skiljer oss möjligen åt är den bruna bandymössan och mustaschen , men i stort sett så.
Så med herr Olsson i tankarna har jag nu bestämt att skidorna får stå kvar i garaget. Det blir till att hyra utrustning istället. Carvingskidor, heter det visst?
Kanske kan man donera min utrustning till ett museum inom snar framtid.... Jag har nog en del annat som också skulle kunna platsa där. Skridskorna från femman till exempel.
Om en vecka ska vi packa bilen full av ungar och diverse packning och påbörja resan mot den svenska fjällen. Men några skidor får inte följa med.
Det är inte så att jag inte äger några slalomskidor. Jodå, ute i garaget står faktiskt ett par "Head"-skidor med tillhörande Salomonpjäxor. Och först, när vi började prata om att åka upp till Sälen, tänkte jag:
"- Jamen, vad praktiskt. Jag har ju ett par nästan nya lagg ute i garaget. Rätt coola är de också vill jag minnas!"
Sedan började jag fundera. När inhandlades utrustningen egentligen?
"- Javisst ja! Det var ju när vi skulle på klassresa till Tandådalen. I åttan.....!"
*räknar tyst för mig själv*
"- .....alltså snart 25 år sedan!"
*räknar igen*
"- Ja, det stämmer!"
Tankarna for genast till filmen "Sällskapsresan 2" och Stig-Helmer.
"- Jag och han. Vi är likadana."
Det som skiljer oss möjligen åt är den bruna bandymössan och mustaschen , men i stort sett så.
Så med herr Olsson i tankarna har jag nu bestämt att skidorna får stå kvar i garaget. Det blir till att hyra utrustning istället. Carvingskidor, heter det visst?
Kanske kan man donera min utrustning till ett museum inom snar framtid.... Jag har nog en del annat som också skulle kunna platsa där. Skridskorna från femman till exempel.
Ett fritt samhälle?
Dagens DN:
Undrar vad sjukhuschefen skulle säga om jag skulle komma med den här till jobbet? Borde kanske testa?
"-Du har så ont så att det känns som du håller på att dö, säger du? Åhhhh.... Stackare!"
Hur fritt vill vi att samhället ska vara? Bör det finnas vissa gränser? Frågan har aktualiserats av diskussionen om att införa ett Burka-förbud i Sverige.
Frågan är bara: kan man verkligen lagstadga om vad folk får och inte får ha på sig. Var går gränsen?
Okej, jag kan väl bara konstatera att Burka ser ju inte för lattjo ut. Spökplumpen in real life, liksom. Men vem avgör egentligen vad som är en passande klädsel?
Frågan är bara: kan man verkligen lagstadga om vad folk får och inte får ha på sig. Var går gränsen?
Okej, jag kan väl bara konstatera att Burka ser ju inte för lattjo ut. Spökplumpen in real life, liksom. Men vem avgör egentligen vad som är en passande klädsel?
Om jag vill gå klädd i Muminkostym eller som morot, får jag göra det?
Tvärtom då, naken?
Kanske borde vi börja med att lagstadga mot män som går med bar överkropp inne i butiker, har strumpor i sandaler (Foppatofflor) eller de som envisas med att stoppa ner collegetröjan i brallorna? Personligen ser jag det som ett vanligare problem.
Fast, allvarligt talat, vill man verkligen ha spökplumpen till tandläkare eller som barnens förskollärare? Borde inte arbetsgivaren kunna ställa några krav på sina anställdas kläder då de är i tjänst?
Kanske borde vi börja med att lagstadga mot män som går med bar överkropp inne i butiker, har strumpor i sandaler (Foppatofflor) eller de som envisas med att stoppa ner collegetröjan i brallorna? Personligen ser jag det som ett vanligare problem.
Fast, allvarligt talat, vill man verkligen ha spökplumpen till tandläkare eller som barnens förskollärare? Borde inte arbetsgivaren kunna ställa några krav på sina anställdas kläder då de är i tjänst?
Undrar vad sjukhuschefen skulle säga om jag skulle komma med den här till jobbet? Borde kanske testa?
"-Du har så ont så att det känns som du håller på att dö, säger du? Åhhhh.... Stackare!"
fredag 29 januari 2010
Någon intresserad?
Fick ett erbjudande från DN att ge bort tidningen i sex veckor, men de flesta jag känner har redan DN. Har du? Intresserad?Känns synd att slänga bort erbjudandet, liksom. Så om du bor i Stockholm och vill ha tidningen gratis i sex veckor; hör av dig!
Fucking 90´s
Jag såg "Fucking Åmål" i går för tusende gången och jag kan bara konstatera: Den håller än som en av Sveriges bästa filmer genom tiderna.
Fick genom filmen även en liten tidsmaskinstur tillbaka till det alltmer avlägsna nittiotalet.
Kommer ni ihåg "farfarströjorna", det obligatoriska plagget för alla killar, som istoppat i jeansen blev som en dresscode för alla tillfällen?. Helst grå och av märket Levis. Tillsammans med en påträngande doft av "Fahrenheit" och en "Tintin-frisyr" var grabbarna redo för en kväll på stan. En del valde att hänga på sig en skinnväst också, men det var liksom överkurs.
Själv anammade jag under tidigt 90-tal tantlooken. Blommiga blusar, dräkter och vita blusar med väst, var min melodi. Allt enligt tv-serien Beverly Hills stylister. Axelvaddar i T-shirten? Jajemän, bring it on.
Fick genom filmen även en liten tidsmaskinstur tillbaka till det alltmer avlägsna nittiotalet.
Kommer ni ihåg "farfarströjorna", det obligatoriska plagget för alla killar, som istoppat i jeansen blev som en dresscode för alla tillfällen?. Helst grå och av märket Levis. Tillsammans med en påträngande doft av "Fahrenheit" och en "Tintin-frisyr" var grabbarna redo för en kväll på stan. En del valde att hänga på sig en skinnväst också, men det var liksom överkurs.
Själv anammade jag under tidigt 90-tal tantlooken. Blommiga blusar, dräkter och vita blusar med väst, var min melodi. Allt enligt tv-serien Beverly Hills stylister. Axelvaddar i T-shirten? Jajemän, bring it on.
Så snyggt det bara kunde bli. Tyckte man då.
Åter till "Fucking Åmål". Filmen kom ju först 1998 och 90-talet var därmed på väg mot sin död. Axelvaddarna likaså.
Men musiken. Kentsolen lyste som klarast på himlen och där någonstans cementerades min musiksmak för livet.
Så om 40-50 år när ni kommer för att hälsa på mig på hemmet så är det kanske denna låt som spelas allt för högt på min gamla cd-spelare. Men snälla skruva inte ner ljudet. Sänk i stället volymen i era hörapparater.
Tack på förhand!
PS. Ni såg väl Hellström och Theodor Jensen i bakgrunden? DS
torsdag 28 januari 2010
Är det skottår i år?
Men herregud. Sluta snöa någon j-vla gång!!
Med tanke på snömängden som fallit senaste dygnet skulle man kunna tro att det är skottår i år.
*Håller mig för magen i återhållna skrattkramper*.
F, den lille räven, är bortrest så snöröjningen är helt utelämnad till mig. Och utelämnad, det är i princip vad den är det. Snart kan huset inte andas pga av all snö som täpper igen alla ingångar.
I morse när jag skulle skjutsa barnen var det så mycket snö på den oplogade vägen att den stackars bilen drog magen i den kalla snön. Överallt stod fastkörda och övergivna bilar och grät med ett allt tjockare täcke av snö över deras ryggar. Vägen var så djupspårig så att det bara gick att köra samma väg som framförvarande bil. Taskigt för dom som låg efter oss och skulle in till stan för att jobba.
"- Jaha, här står jag på Myrsjöskolans parkering!"
Och snöandet har fortsatt hela dagen. Nu ska alla snöfria vintrar tas igen. Med ränta, verkar det som. SMS-lånsränta.
Med tanke på snömängden som fallit senaste dygnet skulle man kunna tro att det är skottår i år.
*Håller mig för magen i återhållna skrattkramper*.
F, den lille räven, är bortrest så snöröjningen är helt utelämnad till mig. Och utelämnad, det är i princip vad den är det. Snart kan huset inte andas pga av all snö som täpper igen alla ingångar.
I morse när jag skulle skjutsa barnen var det så mycket snö på den oplogade vägen att den stackars bilen drog magen i den kalla snön. Överallt stod fastkörda och övergivna bilar och grät med ett allt tjockare täcke av snö över deras ryggar. Vägen var så djupspårig så att det bara gick att köra samma väg som framförvarande bil. Taskigt för dom som låg efter oss och skulle in till stan för att jobba.
"- Jaha, här står jag på Myrsjöskolans parkering!"
Och snöandet har fortsatt hela dagen. Nu ska alla snöfria vintrar tas igen. Med ränta, verkar det som. SMS-lånsränta.
onsdag 27 januari 2010
tisdag 26 januari 2010
Ombyggnadsplaner
Sitter och fnular på hur man skulle kunna bygga ut eller om huset, men jag får inte riktigt till det.....
Det är nog bättre att kontakta en arkitekt, trots allt....
Snart så.....
Är det någon mer än jag som har märkt att tiden går mycket fortare nuförtiden? Jorden verkar snurra på i en alltmer rasande fart och rundan kring solen måste vara kortare än den var för 20 år sedan.
Snart är det redan februari och våren närmar sig allt mer.
Snön ska förvandlas till tung blöt slask och vattenpölar stora som oceaner kommer att täcka den stackars gräsmattan. De rena overallerna är ett minne blott och elementen kommer att prydas av dyngsura vantar och mössor.
Solens värme ökar i styrka och det kommer att skvala, porla, droppa och rinna överallt innan den svarta asfalten åter kan andas i den milda luften.
Fåglarna rensar sina strupar efter ett halvår i tystnad och sjunger ut sina nyupptäckta passioner.
Snart är det redan februari och våren närmar sig allt mer.
Snön ska förvandlas till tung blöt slask och vattenpölar stora som oceaner kommer att täcka den stackars gräsmattan. De rena overallerna är ett minne blott och elementen kommer att prydas av dyngsura vantar och mössor.
Solens värme ökar i styrka och det kommer att skvala, porla, droppa och rinna överallt innan den svarta asfalten åter kan andas i den milda luften.
Fåglarna rensar sina strupar efter ett halvår i tystnad och sjunger ut sina nyupptäckta passioner.
Lyssna och njut!
Än är det vinter. I like.
Snart är det vår. I love.
söndag 24 januari 2010
När sopsäcken kommer fram
"- Aaaaarghh!!! Jag blir toooookig. Ni skulle ju städa, sa jag! Nu slänger jag allt som ligger här på golvet!"
"- Eller inte riktigt allt, kanske..."
"- Eller inte riktigt allt, kanske..."
Lyxlirar-Karin
I dag ska jag på dop tillsammans med mina föräldrar. Antal barn som ska följa med: noll.
Tänk en hel eftermiddag utan grötkladd, blöjbyten och medling i bilbanekonflikter. Att bara behöva ha koll på sin egen kropp. Lyxlirar-Karin.
Det säger väl en hel del om glamfaktorn i mitt liv när ett barndop känns som veckans happening. Att sitta på en hård kyrkbänk, tafatt sjungandes i alltför höga psalmtoner och sedan hälsa på människor som jag troligen aldrig mer kommer att se.
Men det ska bli kul att träffa lilla A, barnens syssling och den första tösen som fötts på min pappas sida sedan jag pluppade ut för över 37 år.
Men framförallt kanske att få ha nylonstrumpbyxor utan att 30 små naglar traschar dem på 20 sekunder.
Som sagt. Lyxlirar-Karin.
Tänk en hel eftermiddag utan grötkladd, blöjbyten och medling i bilbanekonflikter. Att bara behöva ha koll på sin egen kropp. Lyxlirar-Karin.
Det säger väl en hel del om glamfaktorn i mitt liv när ett barndop känns som veckans happening. Att sitta på en hård kyrkbänk, tafatt sjungandes i alltför höga psalmtoner och sedan hälsa på människor som jag troligen aldrig mer kommer att se.
Men det ska bli kul att träffa lilla A, barnens syssling och den första tösen som fötts på min pappas sida sedan jag pluppade ut för över 37 år.
Men framförallt kanske att få ha nylonstrumpbyxor utan att 30 små naglar traschar dem på 20 sekunder.
Som sagt. Lyxlirar-Karin.
Axels dop i september.
lördag 23 januari 2010
Var é vargen?
Häromkvällen, när jag planlöst zappade mig fram genom kvällstimmarna, fastnade jag för en stund mitt i en debatt om vargens varande eller icke varande i vårt urbaniserade samhälle.
På den ena sidan satt ett gäng flanellskjortsklädda lantisar och på den andra en hoper av nollåttor, som de förstnämnda föraktfullt kallade dem.
Jag skrattar faktiskt fortfarande när jag tänker på det.
I Spanien finns, på ett område lika stort som Götaland, 1200 vargar. År 1992 fanns 16-17 vargar i Sverige och idag finns ca 250-500 vargar beroende på var man hittar sin information. Enligt vissa är alltså detta på tok för mycket. Jag förstår inte riktigt det.
Jag har full förståelse för att de djuruppfödare som får sina djur dödade eller svårt skadade vill bli av med den vargen som härjar just där, men sanningen är att de flesta vargar jagar inte närheten av människor. Vargar som kommer för tätt inpå bebyggelse och lever j-vel borde alltså kunna skjutas utan att det behöver begränsa stammen som sådan.
Vad jag ifrågasätter är snarare de som talar om vargen som en blodtörstig best som urskiljningslöst dödar allt i sin väg, inklusive småbarn och gamla tanter. De som vill utrota vargen. Igen.
I det ovan nämnda programmet satt vuxna karlar och beskrev situationen på ett sätt som att det är ett gäng T-Rexar som härjar i Dalaskogarna och inte vargar.
Fast i ärlighetens namn fanns det en del på den andra sidan som var rätt pinsamma också. Några ungdomar med färgat svart hår och klingande piercingar satt och var fullkomligt oförstående till boskapägarnas problematik.
"- Asså; kan ni inte bara sätta upp stängsel runt djuren ba?!"
Då Belinda Olsson frågade om killen var en "nollåtta", svarade han snabbt:
"- Nä, det är jag INTE! Jag är FAKTISKT från Göteborg!!"
Debatten lär fortsätta. Och fortsätta.
//
Nollåttan
På den ena sidan satt ett gäng flanellskjortsklädda lantisar och på den andra en hoper av nollåttor, som de förstnämnda föraktfullt kallade dem.
Jag skrattar faktiskt fortfarande när jag tänker på det.
I Spanien finns, på ett område lika stort som Götaland, 1200 vargar. År 1992 fanns 16-17 vargar i Sverige och idag finns ca 250-500 vargar beroende på var man hittar sin information. Enligt vissa är alltså detta på tok för mycket. Jag förstår inte riktigt det.
Jag har full förståelse för att de djuruppfödare som får sina djur dödade eller svårt skadade vill bli av med den vargen som härjar just där, men sanningen är att de flesta vargar jagar inte närheten av människor. Vargar som kommer för tätt inpå bebyggelse och lever j-vel borde alltså kunna skjutas utan att det behöver begränsa stammen som sådan.
Vad jag ifrågasätter är snarare de som talar om vargen som en blodtörstig best som urskiljningslöst dödar allt i sin väg, inklusive småbarn och gamla tanter. De som vill utrota vargen. Igen.
I det ovan nämnda programmet satt vuxna karlar och beskrev situationen på ett sätt som att det är ett gäng T-Rexar som härjar i Dalaskogarna och inte vargar.
Fast i ärlighetens namn fanns det en del på den andra sidan som var rätt pinsamma också. Några ungdomar med färgat svart hår och klingande piercingar satt och var fullkomligt oförstående till boskapägarnas problematik.
"- Asså; kan ni inte bara sätta upp stängsel runt djuren ba?!"
Då Belinda Olsson frågade om killen var en "nollåtta", svarade han snabbt:
"- Nä, det är jag INTE! Jag är FAKTISKT från Göteborg!!"
Debatten lär fortsätta. Och fortsätta.
//
Nollåttan
fredag 22 januari 2010
Snygg väska?
Dagens scoop: Mona Sahlin har en Louis Vuittonväska för 6000 pix!
Folket slår sig för pannan, de arbetslösa går man ur huse med högafflar i högsta hugg och börjar sin protestmarsch mot radhuset i Nacka.
"- Skandalöst!"
"- Omoraliskt!"
"- Och hon ska vara sosse?"
skanderas i leden bland upproriska gräsrötter.
Själv känner jag också en viss oförståelse och ilska, dock av en helt annan art.
När det finns så snygga handväskor på Louis Vuitton, varför i hela världen köpa denna?
Folket slår sig för pannan, de arbetslösa går man ur huse med högafflar i högsta hugg och börjar sin protestmarsch mot radhuset i Nacka.
"- Skandalöst!"
"- Omoraliskt!"
"- Och hon ska vara sosse?"
skanderas i leden bland upproriska gräsrötter.
Själv känner jag också en viss oförståelse och ilska, dock av en helt annan art.
När det finns så snygga handväskor på Louis Vuitton, varför i hela världen köpa denna?
(Bild från Aftonbladet.se)
Jaha, då börjar det då....
Löpsedlar skriker ut den nyhet vi alla visste skulle komma men blundat för. Plakat på dagis likaså.
Vinterkräkan är här. Den anuella farsoten.
Kul....
Den som väntar på något gott...., som det heter.
Det sägs att eskimåerna, förlåt inuiterna, har över hundra ord för snö. Mitt vokabulär innefattar en liknande mängd kring maginfluensa, de flesta synonyma med de vanligaste svenska svordomarna.
Hur många gånger har man inte suttit på toa med en hink iknät och eliminerat i stereo och tänkt att kan det inte bara komma in någon och skjuta mig? Här och nu? Den som inte drabbats av ett besök av herr Calici eller fröken Rota har aldrig känt en äkta dödslängtan. Tur att dödshjälp ej är tillåtet i Sverige för då skulle impuls-eutanasierna utrota halva svenska folket varje vinter.
Det är jag övertygad om.
Men nu är det bara att vänta då.....
Vinterkräkan är här. Den anuella farsoten.
Kul....
Den som väntar på något gott...., som det heter.
Det sägs att eskimåerna, förlåt inuiterna, har över hundra ord för snö. Mitt vokabulär innefattar en liknande mängd kring maginfluensa, de flesta synonyma med de vanligaste svenska svordomarna.
Hur många gånger har man inte suttit på toa med en hink iknät och eliminerat i stereo och tänkt att kan det inte bara komma in någon och skjuta mig? Här och nu? Den som inte drabbats av ett besök av herr Calici eller fröken Rota har aldrig känt en äkta dödslängtan. Tur att dödshjälp ej är tillåtet i Sverige för då skulle impuls-eutanasierna utrota halva svenska folket varje vinter.
Det är jag övertygad om.
Men nu är det bara att vänta då.....
torsdag 21 januari 2010
Snygg frisyr?
Nu börjar allt mitt amningstappade hår återvända och frisyren är fantastisk!
Eller frisyrerna är nog ett mer passande begrepp då jag för tillfället har två. En snaggad och en långhårig i ett. En läcker combo alltså.
Hot mama!
Eller frisyrerna är nog ett mer passande begrepp då jag för tillfället har två. En snaggad och en långhårig i ett. En läcker combo alltså.
Hot mama!
Tjockisavgift
Läser en artikel på Aftonbladet.se att Air France ska börja ta ut en extra avgift för kraftigt överviktiga. Tydligen har det varit så (är fortfarande på alla andra bolag?) att de (tjockisarna) bara behövt betala för en biljett även om deras rumpor tagit plats på två säten.
Visst kan det verka krasst att avkräva extrapengar bara för att passageraren har en osedvanligt stor bak, men kan man verkligen klandra flygbolaget?
Jag tycker inte det.
Visst kan det verka krasst att avkräva extrapengar bara för att passageraren har en osedvanligt stor bak, men kan man verkligen klandra flygbolaget?
Jag tycker inte det.
Språkbegåvning?
Konversation vid lunchbordet:
Albin, 4 år: "- Mamma, visst börjar Ludde på "M"?"
Jag: "- Nej, Ludde börjar på "L"."
Albin: "- Åmeh! Mamma!! På ENGELSKA börjar Ludde på "M"!!!"
Hur har jag kunnat missa det?
Albin, 4 år: "- Mamma, visst börjar Ludde på "M"?"
Jag: "- Nej, Ludde börjar på "L"."
Albin: "- Åmeh! Mamma!! På ENGELSKA börjar Ludde på "M"!!!"
Hur har jag kunnat missa det?
onsdag 20 januari 2010
Det svåraste
Ibland händer saker som får allting annat att verka futtigt. Saker som gör att man skakas om i sin vardag och ställer ens värderingar på ända.
Vad är egentligen viktigt? Verkligen viktigt?
I eftermiddags fick jag reda på att mamman till en av Gustafs kompisar hastigt och helt oväntat gått bort häromdagen. Med det och Haiti i tankarna sitter jag här med en odefinierbar klump i magtrakten. En känsla av illamående.
Jag hör hur barnen leker på övervåningen och trots att jag hör att stämningen inte är den hjärtligaste kan jag ändå inte förmå mig att springa upp och gorma.
De lugnar snart ner sig. Snart skrattar de igen. Nu! Där kom det.
Jag sitter kvar.
Jag tänker på lille W. En liten pojke, nu utan mamma. Vad vet han, hur mycket förstår han?
Aldrig mer mamma.
Kan han förstå, kan någon förstå? Dessa dagar kommer att förfölja honom i hela hans liv.
När mamma dog.
Han kommer att minnas lukten av maten de åt eller aldrig rörde, vad han hade på sig, hur han smakade i munnen och hur alla omkring honom förvandlades. Med nya röster och mjuka händer blev de vuxna i hans närhet på ett annat sätt. En rynka i ögonbrynet och en glanslös hinna över rödfärgade ögon.
Han kommer att minnas det jämt. Förmodligen.
Man kanske borde tala med sina barn mer om döden. Eller jag vet inte. Blir sorgen mindre den dagen man står där då? Kan en människa någonsin förberedas för ett liv utan en annan? Kan man verkligen det?
Två barn, W och hans storebror, drabbade av något av det värsta ett barn kan behöva gå igenom.
Tanken glider över Atlanten till Hispanola och Haiti. Hur många W finns det där?
Nej, det går inte. Jag klarar inte ta in det.
Känns inte luften lite tunnare idag?
Vad är egentligen viktigt? Verkligen viktigt?
I eftermiddags fick jag reda på att mamman till en av Gustafs kompisar hastigt och helt oväntat gått bort häromdagen. Med det och Haiti i tankarna sitter jag här med en odefinierbar klump i magtrakten. En känsla av illamående.
Jag hör hur barnen leker på övervåningen och trots att jag hör att stämningen inte är den hjärtligaste kan jag ändå inte förmå mig att springa upp och gorma.
De lugnar snart ner sig. Snart skrattar de igen. Nu! Där kom det.
Jag sitter kvar.
Jag tänker på lille W. En liten pojke, nu utan mamma. Vad vet han, hur mycket förstår han?
Aldrig mer mamma.
Kan han förstå, kan någon förstå? Dessa dagar kommer att förfölja honom i hela hans liv.
När mamma dog.
Han kommer att minnas lukten av maten de åt eller aldrig rörde, vad han hade på sig, hur han smakade i munnen och hur alla omkring honom förvandlades. Med nya röster och mjuka händer blev de vuxna i hans närhet på ett annat sätt. En rynka i ögonbrynet och en glanslös hinna över rödfärgade ögon.
Han kommer att minnas det jämt. Förmodligen.
Man kanske borde tala med sina barn mer om döden. Eller jag vet inte. Blir sorgen mindre den dagen man står där då? Kan en människa någonsin förberedas för ett liv utan en annan? Kan man verkligen det?
Två barn, W och hans storebror, drabbade av något av det värsta ett barn kan behöva gå igenom.
Tanken glider över Atlanten till Hispanola och Haiti. Hur många W finns det där?
Nej, det går inte. Jag klarar inte ta in det.
Känns inte luften lite tunnare idag?
Socialmoderaterna!
Den 19:e september är det riksdagsval. Är det verkligen fyra år sen sist?
Nu vässas tungor och argument i de olika lägren och skulden till det onda läggs på motståndarnas samvete. Bägge sidor målar upp sina motståndare som infantila, ogenomtänkta och helt igenom onda.
"-Åhhh, vad dumma ni är! Det är ju såhär det ligger till.....!"
Vänsterfalangen kommer att gå ut stenhårt med parollen att den internationella finanskrisen har sin grund i att Sverige haft en högerregering i fyra år.
Mona Sahlin höjer sin folkligt förankrade stämma och ropar:
"- Men ta det lugnt, ni borta i Långbortistan. Snart är vi tillbaka i regeringposition och då kommer pengarna åter att strömma in i världens alla kassor. Och framförallt till SAAB."
För det förstår väl alla? Varenda kotte kommer att vilja ha en SAAB när det Sossegråa vädret åter blåser in över Höst-Sverige.
Varje val blir jag så less på alla löften om hur allt skall förändras till det bättre. Lägre skatt, högre sjukersättning, höjd A-kassa, fler jobb och fred på jorden. Less, less, less....
Den enda politiska ideologi som kan betecknas som vacker måste nog vara kommunismen. Lika för alla, alla för en och en regnfri semester.
Men likt en dröm om den livslånga passionen faller dock drömmen om det klasslösa samhället som ett korthus så länge jorden kommer att befolkas av människor. Jag vill inte påstå att människan är i grunden ond, men det finns, och kommer alltid att finnas, människor som lär sig att sko sig på andra. Oavsett ekonomiskt system. Kommunism eller kapitalism. Same, same, but different.
Jag tror på individens ansvar med ett samhälleligt skyddsnät och ett företagsgynnat samhälle med höga skatter på miljöfarligt beteende.
Men vilket parti?
Socialmoderaterna kanske?
Nu vässas tungor och argument i de olika lägren och skulden till det onda läggs på motståndarnas samvete. Bägge sidor målar upp sina motståndare som infantila, ogenomtänkta och helt igenom onda.
"-Åhhh, vad dumma ni är! Det är ju såhär det ligger till.....!"
Vänsterfalangen kommer att gå ut stenhårt med parollen att den internationella finanskrisen har sin grund i att Sverige haft en högerregering i fyra år.
Mona Sahlin höjer sin folkligt förankrade stämma och ropar:
"- Men ta det lugnt, ni borta i Långbortistan. Snart är vi tillbaka i regeringposition och då kommer pengarna åter att strömma in i världens alla kassor. Och framförallt till SAAB."
För det förstår väl alla? Varenda kotte kommer att vilja ha en SAAB när det Sossegråa vädret åter blåser in över Höst-Sverige.
Varje val blir jag så less på alla löften om hur allt skall förändras till det bättre. Lägre skatt, högre sjukersättning, höjd A-kassa, fler jobb och fred på jorden. Less, less, less....
Den enda politiska ideologi som kan betecknas som vacker måste nog vara kommunismen. Lika för alla, alla för en och en regnfri semester.
Men likt en dröm om den livslånga passionen faller dock drömmen om det klasslösa samhället som ett korthus så länge jorden kommer att befolkas av människor. Jag vill inte påstå att människan är i grunden ond, men det finns, och kommer alltid att finnas, människor som lär sig att sko sig på andra. Oavsett ekonomiskt system. Kommunism eller kapitalism. Same, same, but different.
Jag tror på individens ansvar med ett samhälleligt skyddsnät och ett företagsgynnat samhälle med höga skatter på miljöfarligt beteende.
Men vilket parti?
Socialmoderaterna kanske?
tisdag 19 januari 2010
Rättstekniker med rätt att döda?
Igår var det CSI NY på TV. Crime Scene Investigators.
CSI NY är en serie på femman som handlar om ett gäng rättstekniker/medicinare i New York. Ursprungsserien heter bara "CSI" och utspelar sig i Las Vegas och efter den seriens succé har det tillkommit ett gäng spin-offs, så numera finns även CSI Miami och CSI NY.
Till en början var jag oerhört fascinerad av deras geggande med hjärnsubstanser, likmaskar och mänskliga exkrementer. I ärlighetens namn är det väl ungefär det som fortfarande är hyfsat trovärdigt i serierna. Kladdandet alltså.
"- Hmmm, Horatio! Kom och lukta på det här bajset. Luktar inte det lite eukalyptus?"
"- Jo, men visst. Det måste betyda att mördaren är från Australien!"
Alltså. Jag vet. Det är bara på låtsas. Men ändå.
För att få anställning på någon av CSI-avdelningarna krävs uppenbarligen följande meriter/kompetenser/egenskaper (Obs! Samtliga måste uppfyllas):
Läkarexamen med specialisering inom samtliga områden Polisexamen Juristexamen Kemiingenjörsexamen MENSA-medlemskap Triathletfysik Och framförallt vara j-ligt snygg (observera dock att detta enbart gäller kvinnliga sökande) Ålder: Max 25 år
"- Jo, förstår du! Den dödes brorsas hundvalp hade ätit hundmat som var köpt i Los Angeles. Ändå påstod han att han aldrig varit där. Sedan hittade vi också frön från hängbjörk i den dödes kalsonger. Det säger ju allt!"
"- Ja, men visst. Var det så enkelt?"
Och sen det där att de verkar göra allt inom brottsutredningsgenren. Hmmm? Jag vet inte om det fungerar annorlunda i USA, men jag har iallafall väldigt svårt att se att svenska rättsmedicinare står i första linjen med dragna vapen vid olika tillslag.
Väldigt svårt!
CSI NY är en serie på femman som handlar om ett gäng rättstekniker/medicinare i New York. Ursprungsserien heter bara "CSI" och utspelar sig i Las Vegas och efter den seriens succé har det tillkommit ett gäng spin-offs, så numera finns även CSI Miami och CSI NY.
Till en början var jag oerhört fascinerad av deras geggande med hjärnsubstanser, likmaskar och mänskliga exkrementer. I ärlighetens namn är det väl ungefär det som fortfarande är hyfsat trovärdigt i serierna. Kladdandet alltså.
"- Hmmm, Horatio! Kom och lukta på det här bajset. Luktar inte det lite eukalyptus?"
"- Jo, men visst. Det måste betyda att mördaren är från Australien!"
Alltså. Jag vet. Det är bara på låtsas. Men ändå.
För att få anställning på någon av CSI-avdelningarna krävs uppenbarligen följande meriter/kompetenser/egenskaper (Obs! Samtliga måste uppfyllas):
"- Jo, förstår du! Den dödes brorsas hundvalp hade ätit hundmat som var köpt i Los Angeles. Ändå påstod han att han aldrig varit där. Sedan hittade vi också frön från hängbjörk i den dödes kalsonger. Det säger ju allt!"
"- Ja, men visst. Var det så enkelt?"
Och sen det där att de verkar göra allt inom brottsutredningsgenren. Hmmm? Jag vet inte om det fungerar annorlunda i USA, men jag har iallafall väldigt svårt att se att svenska rättsmedicinare står i första linjen med dragna vapen vid olika tillslag.
Väldigt svårt!
måndag 18 januari 2010
Karin & Killarna - Matbloggen
Jag har lagt in denna bloggen på bloggtoppen.se för att få ta del av lite statistik och sånt. Mest på kul, så klart. Det lite knepiga var att man skulle kategorisera sin blogg i ett fack. Min panna rynkades i djupa veck.
"Mode"? knappast, "Sex och samlevnad"? you wish, "Sport"? Hahaha!!!
Nää, den fick, föga förvånande, hamna i slaskkategorin "Allmänt".
Men just idag kan vi väl kalla bloggen: "Karin och Killarna - Matbloggen"?
Jag har tidigare skrivit om barnens fullkomligt fantasilösa inställning till mat och vardagsmat är något som, i allafall i vår familj, är förknippat med alltifrån djupa suckar till rena vansinnesutbrott från föräldrarnas sida. Spaghetti och köttfärssås och pizza är numera de enda helt säkra korten, och förutom det minimala näringsinnehållet i dessa rätter, så blir det rätt trist att bara variera mellan dessa två.
Så jag kämpar på!
Och, igår hände det! Det som man nästan slutat att tro på; glatt ätande barn.
Jag gjorde en liten variant av Markus Aujalays kinesiska biff och hör och häpna: De åt och de tyckte till och med om det.
"Mode"? knappast, "Sex och samlevnad"? you wish, "Sport"? Hahaha!!!
Nää, den fick, föga förvånande, hamna i slaskkategorin "Allmänt".
Men just idag kan vi väl kalla bloggen: "Karin och Killarna - Matbloggen"?
Jag har tidigare skrivit om barnens fullkomligt fantasilösa inställning till mat och vardagsmat är något som, i allafall i vår familj, är förknippat med alltifrån djupa suckar till rena vansinnesutbrott från föräldrarnas sida. Spaghetti och köttfärssås och pizza är numera de enda helt säkra korten, och förutom det minimala näringsinnehållet i dessa rätter, så blir det rätt trist att bara variera mellan dessa två.
Så jag kämpar på!
Och, igår hände det! Det som man nästan slutat att tro på; glatt ätande barn.
Jag gjorde en liten variant av Markus Aujalays kinesiska biff och hör och häpna: De åt och de tyckte till och med om det.
Så här gjorde jag:
Ingredienser:
400 g strimlad lövbiff
500 g wokgrönsaker
Några msk sesamfrön
Sås
1 dl hoisinsås
2 msk kinesisk soja
2 msk risvinäger
1 msk sesamolja
Gör så här
1. Blanda ihop samtliga ingredienser till såsen.
2. Stek köttet i olja på hög värme i ca en minut. Häll på såsen och låt koka ihop ytterligare en minut. Ställ åt sidan.
3. Stek grönsakerna i varm panna snabbt och smaka av med salt och peppar.
4. Servera med ris eller nudlar och strö över sesamfröna.
Testa vetja?! Supergott!
söndag 17 januari 2010
Morgonstund har guld i mun?
Axel har inte lärt sig veckodagarna ännu.
Söndag låter likadant som onsdag i hans små söta bebisöron.
I morse satt jag 05:45 och matade Axel med gröt, medan stylade amerikanare på speed försökte sälja in något slags skönhetsmedel på TV-shop i bakgrunden. Att sitta där, i det grymma skenet från taklampan, och höra deras överentusiastiska röster kändes smått absurdt där jag satt i min illasittande frottémorgonrock. Med hårt mejkade ögon, bländande vita tänder och frisyrer som hade gjort hela 80-talet avundsjukt, var de likt frälsta över vad hudkrämen gjort för dem och deras liv.
Men jag bytte aldrig kanal. Fjärrkontrollen låg på diskbänken och då hade jag behövt resa mig.
"- Men inte nog med det. Om ni beställer inom 10 minuter får ni dessutom....."
Så där satt vi. Axel ljudligt njutande av sin morgongröt och jag, tyst och sammanbiten.
Söndag låter likadant som onsdag i hans små söta bebisöron.
I morse satt jag 05:45 och matade Axel med gröt, medan stylade amerikanare på speed försökte sälja in något slags skönhetsmedel på TV-shop i bakgrunden. Att sitta där, i det grymma skenet från taklampan, och höra deras överentusiastiska röster kändes smått absurdt där jag satt i min illasittande frottémorgonrock. Med hårt mejkade ögon, bländande vita tänder och frisyrer som hade gjort hela 80-talet avundsjukt, var de likt frälsta över vad hudkrämen gjort för dem och deras liv.
Men jag bytte aldrig kanal. Fjärrkontrollen låg på diskbänken och då hade jag behövt resa mig.
"- Men inte nog med det. Om ni beställer inom 10 minuter får ni dessutom....."
Så där satt vi. Axel ljudligt njutande av sin morgongröt och jag, tyst och sammanbiten.
lördag 16 januari 2010
Gör något!
40-50.000 människor tros ha omkommit i jordbävningen på Haiti. Det senaste jag hörde på nyheterna att ända upp mot 200.000 människor kan ha dött. Helt ofattbart.
Jag minns när jag och F var i Dominikanska republiken som ligger granne med Haiti. Där fick vi berättat för oss om hur vedervärdigt Haitierna hade det. Nästan inga asfalterade vägar, sammanlagt 800 sjukhusplatser på en folkmängd motsvarande Sveriges och en kriminalitet som gjort den Haitiska landsbygden nästan till ett laglöst samhälle.
Med andra ord lär Haitierna behöva all hjälp de kan få.
Snälla?! Att göra lite är att göra något!
Röda korset
PG: 900800-4
Skriv ”Haiti” på inbetalningen.
Eller sms:a AKUT NU till 72900 – då skänker du 50 kr till Röda Korset/Haiti.
Läkare utan gränser
PG: 900603-2
BG: 900-60 32.
Skriv "Akutinsatser" på inbetalningen.
SMS:a LIV till 72990 så skänker du 50 kronor
Jag minns när jag och F var i Dominikanska republiken som ligger granne med Haiti. Där fick vi berättat för oss om hur vedervärdigt Haitierna hade det. Nästan inga asfalterade vägar, sammanlagt 800 sjukhusplatser på en folkmängd motsvarande Sveriges och en kriminalitet som gjort den Haitiska landsbygden nästan till ett laglöst samhälle.
Med andra ord lär Haitierna behöva all hjälp de kan få.
Snälla?! Att göra lite är att göra något!
Röda korset
PG: 900800-4
Skriv ”Haiti” på inbetalningen.
Eller sms:a AKUT NU till 72900 – då skänker du 50 kr till Röda Korset/Haiti.
Läkare utan gränser
PG: 900603-2
BG: 900-60 32.
Skriv "Akutinsatser" på inbetalningen.
SMS:a LIV till 72990 så skänker du 50 kronor
fredag 15 januari 2010
Pedagogiska morsan?
Fredagar är Albin hemma från dagis.
Då brukar vi passa på att göra massor av roliga och pedagogiska saker.
Vi bakar surdegsbröd, sätter ihop modellflygplan, bygger solsystemet i papier mache och klär ut oss till huvudrollskaraktärerna i "Ice Age".
Eller. Vem försöker jag lura?
Albins förmiddag:
Då brukar vi passa på att göra massor av roliga och pedagogiska saker.
Vi bakar surdegsbröd, sätter ihop modellflygplan, bygger solsystemet i papier mache och klär ut oss till huvudrollskaraktärerna i "Ice Age".
Eller. Vem försöker jag lura?
Albins förmiddag:
Min mage, del 2
Jag kan inte sluta tänka på min mage. Min enorma mage.
Jag hittade info på nätet om att en kvinnas midjemåt ej bör överstiga 80 cm. Är det dessutom över 88 cm är det en allvarlig hälsorisk. Gulp! Jag tänker inte lämna ut mina mått här, men jag lägger ut en bild som min man tog på mig i går så kan ni ju räkna lite själva.
Jag hittade info på nätet om att en kvinnas midjemåt ej bör överstiga 80 cm. Är det dessutom över 88 cm är det en allvarlig hälsorisk. Gulp! Jag tänker inte lämna ut mina mått här, men jag lägger ut en bild som min man tog på mig i går så kan ni ju räkna lite själva.
torsdag 14 januari 2010
Den stora skräcken
Axel kommer precis ha fyllt ett när han börjar på dagis.
Känns väl lagom kul, när man läser sånt här.
Känns väl lagom kul, när man läser sånt här.
onsdag 13 januari 2010
I vecka 25
Jag har alltid varit mager. Skolsköterskeoroande mager.
Tunn som en sticka med kraftigt markerade revben vandrade jag genom mina uppväxtår och vande mig snart vid de ständiga påhoppen från välmenande och mindre välmenande normaltjocka.
"- Men lilla vän! Du ser ju för mager ut!"
"- Har du provat att äta någongång?"
"- Du vet att killar inte gillar så där magra tjejer va?"
Jag säger bara en sak: Nu skulle dom se mig!
Varje vecka får jag frågan från något av barnen:
"- Mamma, ska vi få en bebis igen?"
Och jag förstår dom. Okej, ben och armar är fortfarande som pinnar men magen. Som en överjäst vetedeg puffar den ut över jeansen och jag ser ut att vara i vecka 24-25 någonstans.
Länge har jag förnekat faktum, men nu kan jag inte blunda längre. I min inre sinnebild är jag fortfarande tunnisen som misstänkts vara anorektisk sedan tidig ålder, men om jag ser mig i spegeln nu så ser jag någon annan. En tjockis, där magen putar ut som en hudfärgad fullproppad midjeväska.
Så som sagt; Nu skulle dom se mig.
Vilken revansch!
Tunn som en sticka med kraftigt markerade revben vandrade jag genom mina uppväxtår och vande mig snart vid de ständiga påhoppen från välmenande och mindre välmenande normaltjocka.
"- Men lilla vän! Du ser ju för mager ut!"
"- Har du provat att äta någongång?"
"- Du vet att killar inte gillar så där magra tjejer va?"
Jag säger bara en sak: Nu skulle dom se mig!
Varje vecka får jag frågan från något av barnen:
"- Mamma, ska vi få en bebis igen?"
Och jag förstår dom. Okej, ben och armar är fortfarande som pinnar men magen. Som en överjäst vetedeg puffar den ut över jeansen och jag ser ut att vara i vecka 24-25 någonstans.
Länge har jag förnekat faktum, men nu kan jag inte blunda längre. I min inre sinnebild är jag fortfarande tunnisen som misstänkts vara anorektisk sedan tidig ålder, men om jag ser mig i spegeln nu så ser jag någon annan. En tjockis, där magen putar ut som en hudfärgad fullproppad midjeväska.
Så som sagt; Nu skulle dom se mig.
Vilken revansch!
Axel, den oklippta versionen.
När Gustaf föddes köpte vi en videokamera som sedan surrade i princip dygnet runt hans första levnadsår. Vi har filmade sekvenser av det mesta som en liten bebis företar sig, inbegripande allt från ätande, badande och sovande.
Sedan kom Albin och filmandet hade då mist lite av sin charm delvis pga att den förälder som tidigare kunde filma halvtimmessekvenser nu hade en ett och halvt-åring att hålla ögonen på istället. Men dock, det filmades iallafall.
Inte som nu. Stackars Axel. När han har blivit stor och vill se på hans film, kommer han knappt hinna sätta sig tillrätta i soffan innan bilderna från hans student börjar rulla. Inget "Fanny Alexander-epos" med andra ord.
Men nu ska vi försöka skärpa oss. Allt ska filmas. Blöjbyten, matningar, urplockning av köksredskap från kökslådorna, sönderrivning av tidningar från insamlingspåsen och vansinnesutbrotten när vi plockar undan fjärrkontrollerna. Inget ska cencureras. Uncut.
Funderar lite över hur de familjer med typ tio ungar gör. Hur spännande är det att filma när nummer nio och tio i barnaskaran smakar på palsternacka första gången? Eller badar? Eller sover? Stackars dom ungarna. Hoppas de finns med på några foton åtminstone.
För det gör Axel. 328 stycken närmare bestämt.
Sedan kom Albin och filmandet hade då mist lite av sin charm delvis pga att den förälder som tidigare kunde filma halvtimmessekvenser nu hade en ett och halvt-åring att hålla ögonen på istället. Men dock, det filmades iallafall.
Inte som nu. Stackars Axel. När han har blivit stor och vill se på hans film, kommer han knappt hinna sätta sig tillrätta i soffan innan bilderna från hans student börjar rulla. Inget "Fanny Alexander-epos" med andra ord.
Men nu ska vi försöka skärpa oss. Allt ska filmas. Blöjbyten, matningar, urplockning av köksredskap från kökslådorna, sönderrivning av tidningar från insamlingspåsen och vansinnesutbrotten när vi plockar undan fjärrkontrollerna. Inget ska cencureras. Uncut.
Funderar lite över hur de familjer med typ tio ungar gör. Hur spännande är det att filma när nummer nio och tio i barnaskaran smakar på palsternacka första gången? Eller badar? Eller sover? Stackars dom ungarna. Hoppas de finns med på några foton åtminstone.
För det gör Axel. 328 stycken närmare bestämt.
tisdag 12 januari 2010
måndag 11 januari 2010
Oordningen är återställd
Idag startade då vardagen igen. Allvaret. Måstena och tidpassningarna.
Efter veckor av medling i konflikter, pannkaksstekning och "plocka-undan-leksaker-tjat" satt jag således helt i tystnad och avnjöt min morgonyoghurt. Frukostarna under jullovet har mer liknat "Hela havet stormar", med mig som den ständigt förlorande deltagaren, än en måltid att njuta av.
Så idag satt vi där, Axel och jag, väldigt länge och njöt till ljudet av frysens dämpade suckar. Säkert över en timme. Vi sa inte mycket. Axel försökte trevande dra igång ett samtal men insåg snart att det inte var läge.
"-Mamma. Idag är vi tysta, va?"
Jag nickade till svar.
Men.
Eftermiddagen kommer ibland fortare än vad som känns nödvändigt. Klockan två hämtades storkillarna och strax efter tre hade jag redan avvärjt två slagsmål. Oordningen är därmed liksom återställd.
Axel och jag himlar unisont med ögonen och jag vet att han tänker samma som jag.
Imorgon. Frukost. Du och jag.
Efter veckor av medling i konflikter, pannkaksstekning och "plocka-undan-leksaker-tjat" satt jag således helt i tystnad och avnjöt min morgonyoghurt. Frukostarna under jullovet har mer liknat "Hela havet stormar", med mig som den ständigt förlorande deltagaren, än en måltid att njuta av.
Så idag satt vi där, Axel och jag, väldigt länge och njöt till ljudet av frysens dämpade suckar. Säkert över en timme. Vi sa inte mycket. Axel försökte trevande dra igång ett samtal men insåg snart att det inte var läge.
"-Mamma. Idag är vi tysta, va?"
Jag nickade till svar.
Men.
Eftermiddagen kommer ibland fortare än vad som känns nödvändigt. Klockan två hämtades storkillarna och strax efter tre hade jag redan avvärjt två slagsmål. Oordningen är därmed liksom återställd.
Axel och jag himlar unisont med ögonen och jag vet att han tänker samma som jag.
Imorgon. Frukost. Du och jag.
söndag 10 januari 2010
En stark kvinna
Ulf Olsson är död. Mannen som dömts för mordet på 10-åriga Heléne och en tjej till.
Jag är generellt helt emot dödsstraff men jag undrar om inte Helénes föräldrar känner en viss tillfredsställelse idag. Det hade jag gjort.
Jag tänker ibland på lilla Engla som för något (några?) år sedan hade den maximala oturen att stöta på Anders Eklund på den korta lilla vägen hem från fotbollsträningen. Efter att våldtagit och strypt den lilla flickan försökte han elda upp hennes kropp på en öde skogsväg några mil från där hon bodde.
Men jag tänker framförallt på Englas mamma. Hur det måste kännas att veta att den enda anledningen till att hennes lilla dotter inte finns längre, går upp varje morgon, dricker sitt kaffe, läser en bok och kanske skojar med sina nya polare på Norrtäljeanstalten. Att veta att han erbjuds att utbilda sig under sin fängelsetid, att äta glass, käka fredagspizza, kolla på Melodifestivalen och framförallt innehar möjligheten att skapa sig en framtid.
Att kunna leva vidare med det hat hon måste känna.
Att acceptera att det barn hon burit och fött bestals sin framtid.
Och framförallt det faktum att Anders Eklund har sin framtid kvar.
Jag är generellt helt emot dödsstraff men jag undrar om inte Helénes föräldrar känner en viss tillfredsställelse idag. Det hade jag gjort.
Jag tänker ibland på lilla Engla som för något (några?) år sedan hade den maximala oturen att stöta på Anders Eklund på den korta lilla vägen hem från fotbollsträningen. Efter att våldtagit och strypt den lilla flickan försökte han elda upp hennes kropp på en öde skogsväg några mil från där hon bodde.
Men jag tänker framförallt på Englas mamma. Hur det måste kännas att veta att den enda anledningen till att hennes lilla dotter inte finns längre, går upp varje morgon, dricker sitt kaffe, läser en bok och kanske skojar med sina nya polare på Norrtäljeanstalten. Att veta att han erbjuds att utbilda sig under sin fängelsetid, att äta glass, käka fredagspizza, kolla på Melodifestivalen och framförallt innehar möjligheten att skapa sig en framtid.
Att kunna leva vidare med det hat hon måste känna.
Att acceptera att det barn hon burit och fött bestals sin framtid.
Och framförallt det faktum att Anders Eklund har sin framtid kvar.
lördag 9 januari 2010
Förtrollningen är bruten!
Pust!
Skönt att sätta sig ner en stund efter matchen. För han gav mej verkligen en rejäl match, granjäveln.
Man tänker ju att det måste kännas rätt absurdt för en gran att tas in i värmen och där blingas upp som värsta Liberace. Men det verkar onekligen som vår gran anammat sitt öde ordentligt för han kämpade emot ståndaktigt när jag försökte pilla bort hans bijoterier. Det började i vanlig ordning med att jag försiktigt och ömhändigt försökte pilla bort kulorna, men slutade traditonsenligt med en ren brottningsmatch.
Efter blivit stucken och klöst avgick jag dock slutligen med segern och nu ligger han där; utslängd på altanen i kylan. Som askungen efter balen på slottet, med julgransfoten kvar på golvet. Men för honom kommer ingen prins. Nej, som straff för hans föga samarbetsvillighet ska han eldas upp i tunnan i vår.
Jajemän! No mercy!
Skönt att sätta sig ner en stund efter matchen. För han gav mej verkligen en rejäl match, granjäveln.
Man tänker ju att det måste kännas rätt absurdt för en gran att tas in i värmen och där blingas upp som värsta Liberace. Men det verkar onekligen som vår gran anammat sitt öde ordentligt för han kämpade emot ståndaktigt när jag försökte pilla bort hans bijoterier. Det började i vanlig ordning med att jag försiktigt och ömhändigt försökte pilla bort kulorna, men slutade traditonsenligt med en ren brottningsmatch.
Efter blivit stucken och klöst avgick jag dock slutligen med segern och nu ligger han där; utslängd på altanen i kylan. Som askungen efter balen på slottet, med julgransfoten kvar på golvet. Men för honom kommer ingen prins. Nej, som straff för hans föga samarbetsvillighet ska han eldas upp i tunnan i vår.
Jajemän! No mercy!
fredag 8 januari 2010
Årets Brandeby är redan korad
Ikväll vinner nog TV4 och "Let´s Dance" kampen om mitt tittande.
Man kan ju redan nu kora några favoriter av deltagarna.
Årets Brandeby: Bygglovs-Willy
Årets Elisabeth Höglund: Gudrun Schyman
Årets Vinnarfavorit: Stefan Sauk
Man kan ju redan nu kora några favoriter av deltagarna.
Årets Brandeby: Bygglovs-Willy
Årets Elisabeth Höglund: Gudrun Schyman
Årets Vinnarfavorit: Stefan Sauk
Kyla
Det är kallt. Riktigt kallt. Mösskrävande kallt.
Luften känns så ren med en knipande kyla som river i strupen på väg ner till lungorna.
Dämpade fotsteg frasknirrar mot den packade snön.
Lager på lager på lager.
Jag älskar vintern.
torsdag 7 januari 2010
Rivningskontrakt?
Jag har slutat amma.
Det var inget svårt val. Valet var inte ens mitt. Beslutet tog Axel.
De senaste månaderna har Axel enbart velat ha tutte nattetid. Hela tiden. Han vaknade i snitt en gång i timmen och fick han då inte ögonblickligen ett bröst i munnen blev det ett herrans liv. Ett "Herrans liv" kan vara något ansträngande, framförallt nattetid, vilket resulterade i att jag mer eller mindre ammade konstant nätterna igenom mot slutet.
Han var som en mobiltelefon som låg på laddning nattetid. Problemet vara bara det att jag, själva laddaren, inte hade någon egen kraftkälla till slut. Jag blinkade knappt till när man tryckte på "on-knappen". Kraftlös.
Så efter ett djupt andetag stängde jag nattserveringen för några veckor sedan. På skylten, som hängde runt min hals, stod det:
"Öppnar igen imorgonbitti. Tidigast 07.00!."
Det hela gick över förväntan. Redan efter fem bröstfria nätter sov Axel hela natten i sin egen säng. Stolt som det lilla gossebarnet är, ville han därefter ej heller ha bröstet på dagen. Och vem är jag att tjata?
Så nu har serveringen stängt igen även dagtid. Lokalerna står kvar, ödsligt tomma, uttjänta och ett visst renoveringsbehov föreligger.
Men det får vara. Även jag är ju stolt.
Det var inget svårt val. Valet var inte ens mitt. Beslutet tog Axel.
De senaste månaderna har Axel enbart velat ha tutte nattetid. Hela tiden. Han vaknade i snitt en gång i timmen och fick han då inte ögonblickligen ett bröst i munnen blev det ett herrans liv. Ett "Herrans liv" kan vara något ansträngande, framförallt nattetid, vilket resulterade i att jag mer eller mindre ammade konstant nätterna igenom mot slutet.
Han var som en mobiltelefon som låg på laddning nattetid. Problemet vara bara det att jag, själva laddaren, inte hade någon egen kraftkälla till slut. Jag blinkade knappt till när man tryckte på "on-knappen". Kraftlös.
Så efter ett djupt andetag stängde jag nattserveringen för några veckor sedan. På skylten, som hängde runt min hals, stod det:
"Öppnar igen imorgonbitti. Tidigast 07.00!."
Det hela gick över förväntan. Redan efter fem bröstfria nätter sov Axel hela natten i sin egen säng. Stolt som det lilla gossebarnet är, ville han därefter ej heller ha bröstet på dagen. Och vem är jag att tjata?
Så nu har serveringen stängt igen även dagtid. Lokalerna står kvar, ödsligt tomma, uttjänta och ett visst renoveringsbehov föreligger.
Men det får vara. Även jag är ju stolt.
Nu är det klippt!
Så var då vardagen här. Äntligen!
Julmysandet muterar gärna strax efter nyår och förvandlas då till något helt annat. Lika mysigt som det är att ha sina jullovslediga barn hemma första delen av jullovet, lika skönt är det då allt drar igång igen.
Senaste dagarna har jag haft två rastlösa och stingsliga killar som tröttnat på hemmalivet och framförallt varandra. De har till och med ledsnat på att spela TV-spel och då är det sannerligen dags för terminstart.
Var iväg med G till frissan idag iallafall. Visst ser han snygg ut? Och framförallt: STOR?
Julmysandet muterar gärna strax efter nyår och förvandlas då till något helt annat. Lika mysigt som det är att ha sina jullovslediga barn hemma första delen av jullovet, lika skönt är det då allt drar igång igen.
Senaste dagarna har jag haft två rastlösa och stingsliga killar som tröttnat på hemmalivet och framförallt varandra. De har till och med ledsnat på att spela TV-spel och då är det sannerligen dags för terminstart.
Var iväg med G till frissan idag iallafall. Visst ser han snygg ut? Och framförallt: STOR?
onsdag 6 januari 2010
Trettondagstraditionen
Varje år, så länge jag kan minnas, har det visats buskis på TV på Trettondagen och sedan Poppe försvann från scenen och sedemera jordelivet har Eva Rydberg klampat vidare i hans traditionstyngda teaterdojjor.
Men.
All heder åt Poppe och allt det där, men har inte den typen av underhållning gjort sitt nu egentligen?.
Buskis.
Ett överspel utan dess like, lökig musik, kass humor och en handling som alltid verkar utspela sig på 40-talet eller däromkring. Säkert charmigt enligt vissa. Inte mig.
Fast jag kan leva med att en del gillar det. Storsint som jag är.
Men vid "Stefan och Krister", där går f-n gränsen.
Men.
All heder åt Poppe och allt det där, men har inte den typen av underhållning gjort sitt nu egentligen?.
Buskis.
Ett överspel utan dess like, lökig musik, kass humor och en handling som alltid verkar utspela sig på 40-talet eller däromkring. Säkert charmigt enligt vissa. Inte mig.
Fast jag kan leva med att en del gillar det. Storsint som jag är.
Men vid "Stefan och Krister", där går f-n gränsen.
Dagens svåraste fråga
Albin (4 år): - Mamma. Är 122 mycket?
Jag: - Mycket vaddå?
A: - 122. Är det det?
J: - Det beror på vad det gäller....
A: - 122 är en siffra mamma!
J: - Hm, ja... Jag vet, men....
A: - Hur mycket är 122 då?
J: - Ja, det är ju 122 stycken av något.
A: - Ameh MAMMA. Hur MYCKET är det?
J: *tänker tänker*
A: - Ähh, jag frågar pappa istället. Han kan sånt där!
Jag: - Mycket vaddå?
A: - 122. Är det det?
J: - Det beror på vad det gäller....
A: - 122 är en siffra mamma!
J: - Hm, ja... Jag vet, men....
A: - Hur mycket är 122 då?
J: - Ja, det är ju 122 stycken av något.
A: - Ameh MAMMA. Hur MYCKET är det?
J: *tänker tänker*
A: - Ähh, jag frågar pappa istället. Han kan sånt där!
tisdag 5 januari 2010
Ulricehamn tur och retur
Tänk vilka tillfälligheter som styr våra liv. En del väljer att kalla det ödet eller guds försyn. Men jag vet inte, "tillfälligheter" känns nog ändå som det mest troliga.
Sommaren när jag skulle fylla 19 åkte jag ner för att hälsa på min kära mormor. Planen var några veckors kravlöst slappande och avnjutande av mormors famösa kokkonster. Ung och rastlös som jag dock var, så följde jag med min kusin J på en fest i en förort till Ulricehamn (?) efter några dagar och i och med detta kan man säga att mitt liv tog en vändning som jag aldrig kunnat ana.
Jag blev nämligen, på bästa tv4-manér, störtkär i en bondpojk, M. En riktig lantis med skitiga naglar, traktor i garaget och Status Quo i skivstället. Så vansinnigt exotiskt!
Och kvar på vischan blev jag.
Det förhållandet tog (förstås) efter några år slut och planen var då att flytta tillbaka till storstan när jag sprang ihop med F en blöt kväll på "Harry´s", the place to be back then.
Detta var igår exakt 14 år sedan. Jag upprepar: FJORTON ÅR SEDAN!
Sitter nu och funderar på om hur det varit om jag aldrig hade åkt ner till mormor den där gången i augusti 1991.
För även om vägen inte varit spikrak så ledde den ju på något sätt hela vägen hem.
Sommaren när jag skulle fylla 19 åkte jag ner för att hälsa på min kära mormor. Planen var några veckors kravlöst slappande och avnjutande av mormors famösa kokkonster. Ung och rastlös som jag dock var, så följde jag med min kusin J på en fest i en förort till Ulricehamn (?) efter några dagar och i och med detta kan man säga att mitt liv tog en vändning som jag aldrig kunnat ana.
Jag blev nämligen, på bästa tv4-manér, störtkär i en bondpojk, M. En riktig lantis med skitiga naglar, traktor i garaget och Status Quo i skivstället. Så vansinnigt exotiskt!
Och kvar på vischan blev jag.
Det förhållandet tog (förstås) efter några år slut och planen var då att flytta tillbaka till storstan när jag sprang ihop med F en blöt kväll på "Harry´s", the place to be back then.
Detta var igår exakt 14 år sedan. Jag upprepar: FJORTON ÅR SEDAN!
Sitter nu och funderar på om hur det varit om jag aldrig hade åkt ner till mormor den där gången i augusti 1991.
För även om vägen inte varit spikrak så ledde den ju på något sätt hela vägen hem.
Med en sådan mor så.....
När jag var barn var det inte bara i släkten min könstillhörighet var ett unikum. Så var det nämligen i kvarteret där vi bodde också. Detta innebar att jag bara lekte med killar tills dess jag började skolan.
Kanske var detta en enda lång förberedelse inför den dag då jag stod med ett gäng "egna" killar.
Kanske var detta en enda lång förberedelse inför den dag då jag stod med ett gäng "egna" killar.Kanske får jag leka Prinsessa i mitt nästa liv?
måndag 4 januari 2010
Karin och killarna i 1973:s version
Här är jag med tre av mina kusiner samt bror.
Egentligen är det inte så konstigt att jag bara fått söner. Hela min släkt består ju av söner. Och jag. Enda tjejen. Som nu.
Oss grannar emellan.
I går gick tomteparaden ut till förrådet igen. I samlad trupp tågade de små nissarna ut för sin ca 335 dagars långa vila i sin mörka kartong.
God natt vännerna! Vi ses snart igen.
Kvar i fönstren står ljusstakarna och lyser lite på övertid. Jag ger väl dom någon vecka till sedan är det nanedags även för dem.
Mittemot oss bor några som uppenbarligen tycker det här med pyntande är något som man ej ska hatta med. Deras adventsljusstakar kommer upp i november för att sedan stå där till påsk då fönstren pyntas med påskris, vilket i sin tur plockas ner i november då ljusstakarna åter gör entré.
Smidigast vore väl om de kunde få plats med både ris och ljustake i fönstret på en gång. Då behöver man ju aldrig känna av stressen runt högtiderna då pyntet ska bytas ut. Jag ska nog föreslå det nästa gång vi ses.
Ett litet tips i all välmening. Det är nog populärt!
God natt vännerna! Vi ses snart igen.
Kvar i fönstren står ljusstakarna och lyser lite på övertid. Jag ger väl dom någon vecka till sedan är det nanedags även för dem.
Mittemot oss bor några som uppenbarligen tycker det här med pyntande är något som man ej ska hatta med. Deras adventsljusstakar kommer upp i november för att sedan stå där till påsk då fönstren pyntas med påskris, vilket i sin tur plockas ner i november då ljusstakarna åter gör entré.
Smidigast vore väl om de kunde få plats med både ris och ljustake i fönstret på en gång. Då behöver man ju aldrig känna av stressen runt högtiderna då pyntet ska bytas ut. Jag ska nog föreslå det nästa gång vi ses.
Ett litet tips i all välmening. Det är nog populärt!
söndag 3 januari 2010
Big Mama?
Varje år i mellandagstid åker Gustaf och morfar till Naturhistoriska riksmuseet och tittar på dinosaurierna. En liten tradition skapad för några år sedan och som inbegriper bara de två.
Så idag var det då dags för det anuella besöket och i år hade G även uppnått den erforderliga åldern för att få se 3D-filmen om dinosaurier på Cosmonova. Morfar hade i god tid beställt biljetter till filmen och vid 13-tiden idag satt därför en 67-årig farbror och en 6-årig dito iförda tveksamt klädsamma 3D-brillor på näsorna och tittade förstummat på filmen om de förhistoriska djuren.
I museibutiken införskaffades traditionsenligt sedan två miniatyrdinosaurier i plast. En till Gustaf och en till Albin. I år blev det en flygande variant samt en stor rackare, en sån där med lång hals ni vet, en Jättestorosaurius, typ.
Väl hemma sedan behöll G den flygande varelsen alltmedans Albin förärades den stora jätteödlan. På lappen, som den store rackaren hade runt halsen, kunde vi läsa att den specifika arten kunde bli över 15 meter lång.
"-Hur långt är det?", frågade Albin.
"-Det är långt det", svarade jag. "Som en buss kanske!"
"-Längre än vårt hus?" fortsatte Albin.
"-Ja, absolut!"
"-Men inte större än dig va, mamma?"
Från barn och fyllehundar får man höra sanningar. Eller hur var det?
Så idag var det då dags för det anuella besöket och i år hade G även uppnått den erforderliga åldern för att få se 3D-filmen om dinosaurier på Cosmonova. Morfar hade i god tid beställt biljetter till filmen och vid 13-tiden idag satt därför en 67-årig farbror och en 6-årig dito iförda tveksamt klädsamma 3D-brillor på näsorna och tittade förstummat på filmen om de förhistoriska djuren.
I museibutiken införskaffades traditionsenligt sedan två miniatyrdinosaurier i plast. En till Gustaf och en till Albin. I år blev det en flygande variant samt en stor rackare, en sån där med lång hals ni vet, en Jättestorosaurius, typ.
Väl hemma sedan behöll G den flygande varelsen alltmedans Albin förärades den stora jätteödlan. På lappen, som den store rackaren hade runt halsen, kunde vi läsa att den specifika arten kunde bli över 15 meter lång.
"-Hur långt är det?", frågade Albin.
"-Det är långt det", svarade jag. "Som en buss kanske!"
"-Längre än vårt hus?" fortsatte Albin.
"-Ja, absolut!"
"-Men inte större än dig va, mamma?"
Från barn och fyllehundar får man höra sanningar. Eller hur var det?
Kalenderpojke, Januari 2010
Att bada.
Finns det något roligare?
Axel.
Finns det något vackrare?
//
Fullkomligt opartisk mamma.
Finns det något roligare?
Axel.
Finns det något vackrare?
//
Fullkomligt opartisk mamma.
fredag 1 januari 2010
Jag lovar och svär....
Nytt år och nytt decenium.
Det är nu alla nyårslöften ska börja infrias eller brytas.
Det är nu som gymmen ska fyllas för att åter vara halvtomma framåt februari igen och det är nu som många rökare, som igår kväll stod med handen på hjärtat och svor att aldrig mer tända en cigg, lider helvetes kval över vad de ska göra av sina händer. Det är nu som människors karaktär och disciplin skall prövas. Det är nu.
Själv är jag ingen nyårslöftesgivare. Jag har aldrig förstått själva grejen med att lova en massa saker, inför en massa människor, för att sedan skämmas ögonen ur sig när löftena faller som julgransbarren på nyårsdagen
Jag tänkte istället vara lite wild´n´crazy och avge lite löften å andras vägnar. Fiffigt va?
- Axel lovar och svär, t ex, att fortsätta sova de 8-10 ostörda timmar i sin säng som han så föredömligt avslutade sitt 2009 med.
- Albin däremot, lovar på sin mormorsmors grav att börja sova hela nätter i sin egen säng. Inga mer tassande kalla barnfötter över becksvart hallgolv ner under mammans täcke alltså.
- Gustaf lovar å sin sida att sluta tjata om att få spela tv-spel HELA TIDEN. Han skall härmed acceptera att endast spela när hans mor och far tillåter han att göra så. Basta.
- Ludde lägger sin högra tass på hjärtat och avger nickandes löftet att aldrig mer bita sönder någon av barnens leksaker. Eller något annat heller för den delen.
Det är nu alla nyårslöften ska börja infrias eller brytas.
Det är nu som gymmen ska fyllas för att åter vara halvtomma framåt februari igen och det är nu som många rökare, som igår kväll stod med handen på hjärtat och svor att aldrig mer tända en cigg, lider helvetes kval över vad de ska göra av sina händer. Det är nu som människors karaktär och disciplin skall prövas. Det är nu.
Själv är jag ingen nyårslöftesgivare. Jag har aldrig förstått själva grejen med att lova en massa saker, inför en massa människor, för att sedan skämmas ögonen ur sig när löftena faller som julgransbarren på nyårsdagen
Jag tänkte istället vara lite wild´n´crazy och avge lite löften å andras vägnar. Fiffigt va?
- Axel lovar och svär, t ex, att fortsätta sova de 8-10 ostörda timmar i sin säng som han så föredömligt avslutade sitt 2009 med.
- Albin däremot, lovar på sin mormorsmors grav att börja sova hela nätter i sin egen säng. Inga mer tassande kalla barnfötter över becksvart hallgolv ner under mammans täcke alltså.
- Gustaf lovar å sin sida att sluta tjata om att få spela tv-spel HELA TIDEN. Han skall härmed acceptera att endast spela när hans mor och far tillåter han att göra så. Basta.
- Ludde lägger sin högra tass på hjärtat och avger nickandes löftet att aldrig mer bita sönder någon av barnens leksaker. Eller något annat heller för den delen.
Sådär ja! Vi får se hur länge det håller. I morgon är det den andra januari.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)