"- Om man ger barnen vuxenmat från början så lär de sig att gilla det. Så är det och nog med det!"
Orden är mina och de uttalades givetvis INNAN jag hade egna barn. Eller iallafall innan den äldste fyllt två år.
Vi levde ganska länge efter devisen:
"- Ät vad som står på bordet eller gå hungrig!"
Så mycket kan jag säga; det gör vi inte längre!
Vi har totalt kapitulerat och hamnat i vad jag tidigare föraktfullt kallade "makaron och korv-träsket".
Jag är så TRÖTT på att bli besviken. Gång efter gång har jag försökt med än det ena än det andra. Följt all världens pedagogiska tips gällande alltifrån att barnen själva ska få vara med och bestämma vad vi ska äta till att de får vara med och laga käket.
Inget har hjälpt!
Det finns egentligen bara två kassaskåpssäkra alternativ:
- Makaroner och korv, eller
- Pizza.
Om man gjort sig till och lagat något nytt (som enligt någon j-la tidningsartikel kommer att älskas av hela familjen), stirrar barnen ner i kastrullerna som om det vore kokt skit eller stuvad hundspya. Och vägrar givetvis att ens smaka på det......
Den enda som inte klagar över situationen är Ludde. Det var rätt så länge sedan han åt hundmat nu......
Karin du skriver på ett mycket underhållande sätt!! Ja har jäkligt kul när jag läser och skrattar. Det är ju väldigt härligt när man känner igen sig! Stor kram på dig! CHRISTINE
SvaraRaderaWilma gillar okomplicerad mat, helt klart. Grillad oxfilé funkar lika bra som stekt korv, men när maten blandas på tallriken kan man vara säker på att den kommer ligga där den ligger. Jag brukar lägga pastaskruvarna i fina mönster på tallriken, då mumsas det av bara farten. Och är det riktigt knivigt, om maträtten liksom ÄR ihopblandad, då placeras hon framför teven. Vips - borta! Skitbra. Och man känner sig som en mönstermorsa som låter sin avkomma äta framför bompa...
SvaraRaderaGrejen är väl att skita i vad alla andra säger, oavsett om de är hundrabarnsmammor, inte mamma alls eller matexpert, och hitta sin egen väg till att få barnet mätt.
Kram J