Det är varmt idag. Igen. Typ 25 grader och jag njuter..... INTE.
Näsan dras inte alls upp i luften för att möta solens strålar på samma magnetiska sätt som i maj och de somriga slirviga kläderna som kändes så rätt för bara en månad sen känns så hopplöst passé. Så sommar 2010, typ.
Det är bara att konstatera; den mentala hösten är här.
Varje höst känner jag likadant. Jag fylls av ett vemod och sorg samtidigt som ett lugn liksom sköljer över mig och min trädgård. Det dåliga samvetet för den där rabatten som jag sa att jag skulle gräva upp i våras känns inte längre så betungande och avsaknaden av solbränna känns helt ok. Vem vill ha hudcancer, anyway?
Och grillat? Efter att i snart fyra månader grillat oupphörligen kan jag bara längta efter en rödvinsstinn köttgryta eller en simmig potatisgratäng. No more kalla såser, hasta la vista bulgursallad och hit the road, Halloumi.
Sommaren: Tack för denna gång. Visst har vi haft en fin tid tillsammans men det är dags att gå vidare...
Hösten: I welcome you back.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar