Skolstart

Kritasken på plats. Förstås.

Gustafs första skoldag. Den första av väldigt många. Väldigt många....

Själv har jag gått i skolan i 18 år. Det är nästan halva mitt liv. Helt sjukt egentligen. Fatta, vad jag måste vara klok (och urfattig). Om vi säger att ett skolår är 40 veckor, det blir 280 dagar det. Och sedan utslaget på 18 år, det blir..... *knappeliknappeli på miniräknaren* .....5040 dagar.

Stackars gosse. Men vi pratar inte om det idag. Idag är vi glada och förväntansfulla!

Den första skoldagen. Jag tror de flesta minns sin första skoldag.

Pirr i magen. En tom ryggsäck skumpandes obekvämt mot den tunna barnryggen. Spralliga barnansikten med stora framtänder och glittrande ögon. En egen kritask. Ett sudd. En läxa. Så stort.

Klassrummet kantat av stolta föräldrar likt jättar i en Hob-skola. Små stolar, bokstäver högt upp längs med väggarna.

"- Kan det verkligen vara möjligt? Är jag en sån där förälder nu? Jag var ju här själv nyss. Med pennskrin och allt...."

Samma blick i alla föräldrarnas ansikten. Stolthet och förundran.

Jag minns känslan av första dagen efter sommaren. År efter år....

En slags Vardagens Lisa med höststövlar, mörka jeans, regniga morgnar och blöta cykelsadlar. Nya gympaskor med tillväxtmån och valet av bokpapper. Sommarens minne i en skrivbok och tunga kläder som skyddar mot allt. Men inte riktigt allt.

Den egna eviga strävan mot att passa in. Att vara lagom unik, att låtsas vara egen. Att testa att tycka, att tycka rätt...

Ett år äldre, längre, men inte nödvändigtvis klokare eller snällare.

Om det vet inte Gustaf något än. Vi pratar inte om det idag heller.

Idag är vi glada och förväntansfulla!