Och när man inte trodde att det kunde regna mer. Så kom det mer, mer, mer....
Det strilar inte, det faller inte. Det häller ner.
Det är som en matta av vatten, ett hav i luften. Ett andetag, och du drunknar.
Nej. Nu har det slutat. Träden står som blöta hundar och droppar lite förvånat efter överfallet från den svarta himlen.
"- Vad var det som hände?"
Grästuvorna skakar irriterat av sig vattendropparna och försöker räta på sina tilltufsade ryggar. Tusentals daggmaskar kikar upp ur jorden för att tacka sina gudar och sniglarna börjar åter tro på en högre makt efter månader av hopplös väntan.
Det ljusnar visst lite. Solen kikar förskrämt fram ur en liten molnglugg som för att kolla läget.
"- Gick det bra? Sorry, men jag kunde inget göra liksom..."
Gluggen stängs igen och för åttonde gången i eftermiddag skymmer det.
Snart regnar det igen. Ett riktigt gammeldags hällregn.
Se upp därute!
Vad fint du skriver - vardagspoesi!
SvaraRadera