Stolthet och fördom

Fördomar kan vara rätt kul faktiskt. I allafall om de är de egna och åt det mer harmlösa hållet. Om en dryg månad sticker jag och familjen Cypern på en riktigt hederlig chartersemester och kommer där troligen avnjuta en tid av frosseri i fördomarnas införlivande.

Aldrig blir väl nationaliteterna så tydliga och karikatyrlika som då vi befinner oss utomlands. Och det gäller sanneligen inte bara vi svenskar.

Blåvita engelsmän, endera Belsen-magra eller blankt fish`n`chips-trinda kommer de med sina urtvättade Arsenal-t-shirts eller storblommiga baddräkter och tycks leva kvar i en villfarelse om att deras koloniala storhetsvälde fortfarande existerar.

Och tyskarna sen. Om man snabbt vill räkna ut hur många tyskar som finns på hotellet är det bara att vid sex-tiden på morgonen smyga ut och räkna handdukarna på solstolarna kring poolen. Handdukarna symboliserar ett ockuptionslynne som man hade hoppats tagit sin ände med Polen, men inte då....

Och danskarna. Deras nationalitet visas med all önskvärd tydlighet på deras hudkostymer genom att med hjälp av diverse bikinistreck och dylikt symbolisera Dannebrogen på ett tillsynes smärtsamt sätt.

Men värst torde väl ändå vi svenskar vara. Med foppatofflor och värdesakerna i tryggt förvar i en hudfärgad påse på magen suckar vi högljutt över övriga européers totala avsaknad av köhyfs och ovilja att lämna kvitton. Barnen springer runt i uv-säkra grodmansdräkter på stranden och is i läsken är fullkomligt otänkbart.

Snart åker vi. Det ska bli väldigt kul och intressant på många sätt.....

Hit ska vi iallafall. Undrar om de har svenskt kaffe?