Lex Gondolen

Jag kan räkna upp på ena handens fingrar hur många gånger vi har tagit ut alla barnen på restaurang.

Jag minns med en rysning ett besök på Grisslehamns havsbad sommaren 2005. Vi var på semester på landet och Gustaf skulle snart fylla två medan Albin var några månader. Vem av mig och maken som kom på idén att äta ute, det vet jag inte, men tanken var säkert god.

"- Vore det inte skönt att gå på restaurang i kväll, Älskling?"
"- Ja, men jaaaa. Vilken toppenidé! Slippa laga mat, slippa disken.... Bara sitta och njuta liksom...."

Att vi bara en timme efter vi anlänt till krogen skulle vara på väg hem igen, var väl liksom inget som fanns i de ursprungliga planerna. Ej heller att Albin skulle skrika sig igenom såväl förrätt som varmrätt eller att Gustaf trodde att hela resturangens gäster fanns där enkom för hans skull. Men det borde vi kanske kunnat räkna ut... Med läckande bröst, svettiga armhålor och svordomar sipprandes ur munnen bestämdes ganska raskt att desserten nog fick väntas på till en annan gång.

Jag minns även ett annat besök några år senare, när vi ej heller då lyckats få barnvakt och minnet av Grisslehamn börjat blekna. Jag behöver inte dra några detaljer, men jag kan säga att jag vore inte direkt förvånad om det ligger en hoper motioner på Riksdagskansliet märkta "Lex Gondolen" och väntar på handläggning efter det besöket. Ja, gällande barnförbud på krogen alltså.

Läste en artikel om det idag och faktum är tanken är nog egentligen inte så dum. Familjemys i all ära, men det utförs nog bäst på hemmaplan.

Och tacka gud för barnvakter.