Att dra mig från soffan till datorn var något av det jobbigaste jag gjort och ytterligare en kraftansträngning krävdes för att få upp händerna på tangentbordet. Pust!
Men nu är jag här...
Hela söndagen har dock inte varit i slöhetens tecken.
O nej. Tidigare idag var jag ett under av effektivitet. Likt en duracellkanin har jag trummat på med all världens aktivitet. Jag har badat hunden, tvättat, bakat, städat, tränat, varit på promenad och till och med färgat håret.
Kanske tog jag i för hårt, för nu sitter jag här. Helt menlös med en hållning som skulle få en 97-åring skamsen. Så trött.
Lampan lyser men det är ingen hemma, om man säger så. Bäst jag slutar här.
God natt!
zzzzz
Underbar läsning, som vanligt Karin.
SvaraRaderaInte för att jag vill att du ska vara trött, men du berättar så målande så man ser dig framför sig.
Må så gott och hälsa familjen.
Kram Emma